”Tar man bort marken, tar man bort oss. Det gäller hela det samiska folket.” På lördagen samlades miljöaktivister från hela landet i Stockholm för att protestera mot den pågående gruvboomen. Feministiskt perspektiv publicerar talet som Marie Persson Njajta höll på Sergels torg i sin helhet.
Buerie biejjie!
I Rönnbäck utanför Tärnaby planeras tre dagbrott med storskalig brytning av nickel, järn och kobolt i Sveriges nionde största vattenmagasin. Avfallsdeponi planeras i övre delen av Umeälven som bidrar till vattenförsörjningen ända ned till Umeå. Borrkärnorna innehåller även asbest. Det här berör alla längs hela älven.
Detta är samiska åretruntmarker, renbetesland, fiskevatten, jaktmarker och kulturlandskap.
Vi har tre bearbetningskoncessioner giltiga till 2037 hängande över oss. Ifjol begravde jag min far som kämpade så länge han orkade, emot det här projektet. Han var djupt oroad och mådde inte bra på grund av det här, samt de övergrepp som stat och myndighet gjort mot oss samer i området.
Helt klart påverkar exploateringar och kolonisation vår hälsa, oavsett om det blir någon gruva eller ej. I Saepmie läggs exploateringar och koloniala övergrepp ovanpå varandra. Och det finns mängder av projekt.
Hanteringen av oss samer i vårt område har varit hård med statliga övergrepp, rasbiologi, försök att konfiskera marker/kultur/rättigheter, konfliktskapande, osynliggörande, dämningar av våra sjöar och vårt folk. Ifjol besökte jag FN:s rasdiskrimineringskommitté tack vare Civil rights defenders. Där frågade kommittén svenska staten varför inte alla samer som berörs har konsulterats.
Projektet berör många samer, varav majoriteten har utestängts från processen då vi inte anses tillhöra samebyn, trots att vi sydsamer alltid levt och verkat i området. Men vi har kämpat ändå. Vi är alla beroende av mark och vatten för att kunna leva kvar – för att föra vår kultur, kunskap, språk, natur och alla våra livsföringar vidare till våra barn.
I samisk kontext bär markerna vår historia och vår framtid. De rymmer vårt kulturarv; våra historier, minnen och våra förfäder. Tar man bort marken, tar man bort oss. Det gäller hela det samiska folket.
Sveriges minerallagstiftning och mineralpolitik är under all kritik! Kampen är även global. Vi har mött urfolk och gruvkämpar runt om i världen. Sverige är en liten nation, men i EU en ledande gruvnation, därför måste vi sätta tuffa villkor för exploateringsindustrin och visa att mänskliga rättigheter är till för att efterföljas.
Vi måste sluta dalta med denna nedsmutsande industri och se de konsekvenser och kostnader den medför.
Vi vill inte ha någon grön kolonialism – att samiska marker återigen ska exploateras – nu med vindkraftverk och metaller till elbilar som ursäkt.
Miljöprövning måste in tidigare. Vi måste satsa mer på återvinning och värdesätta rent vatten, klimat, matförsörjning och en ren miljö.
Vi kräver att stat, myndigheter och bolag, lever upp till sina åtaganden gentemot det samiska folket. Och då menar jag alla samer, oavsett om man lever av renskötsel, fiske eller annat.
Jag är här för att säga att vi delar er kamp och vi kräver en förändring.
Gäjhtoe.
