”Jag tror faktiskt inte resultatet i EU-valet kommer att få någon feminist att lägga sig ner och dö”, skriver Gudrun Schyman i en analys av skadeglada reaktioner på domedagsprofetiors uppfyllelse angående Feministiskt initiativ i EU-valet.
Sällan har jag sett så mycket skadeglädje från så många samtidigt! Det handlar om valresultatet i EU-valet. Feministiskt initiativ (Fi) tappade sitt mandat i EU-parlamentet och det var länge sedan jag såg så många nöjda miner hos politiska kommentatorer. Förmodligen för att de redan från början uttalade domedagsprofetiorna slog in. Men för en del verkar det handla om att äntligen få lufta en mer på djupet uttalad ovilja mot Fi.
Lisa Magnusson i Dagens nyheter den 29 maj, tar nog priset. Hon skriver att partiet vacklar omkring ovetandes om sin egen död och att hon är lättad över att nu slippa de ideliga blodtrycksfall som Fi:s politiska förslag åsamkat henne. Som exempel tar hon militär nedrustning, det vill säga omställning från militär säkerhet till mänsklig säkerhet, försvaret av sexköpslagen som skapat elände för sexarbetare (!) och att Fi uttalar att samhällsförändring sker ”med kärleken som drivkraft”. Hon fortsätter med att klaga på att Fi inte tar upp det faktum att klassiska kvinnoyrken är synonyma med slitiga, otrygga arbetsförhållanden, usla löner och allmänt otack. Eller att Fi inte tar upp mäns våld mot kvinnor eller våld i namn av heder.
Luktsalt eller inte men det borde väl i alla fall gå att kräva att en ledarskribent ska vara politiskt uppdaterad och inte bara låta blodtrycket styra. Eller?
En mer seriös analys är att EU-valet är ett nederlag för varje feminist. Det vi kan kalla röd-grön-rosa politik, buren av V+MP+Fi (ibland, lokalt, också tillsammans med S) gick tillbaka i valet. Fi tappade sitt mandat, MP förlorade hälften och V stod stilla. Om detta skulle vara det stora klimatvalet så märktes inte det i valresultatet i Sverige. De tre partier som samtliga fått bäst betyg i Naturskyddsföreningens granskning backade. De här är samma partier som, numera, nog också får sägas ha den mest utvecklade feministiska politiken.
Det är inte konstigt. Allt hänger ihop. Patriarkalt tänkande får konsekvenser på alla plan, i alla relationer. Från mäns våld mot kvinnor, till de usla arbetsvillkoren för kvinnor, ut till de internationella arenorna där våldet organiseras i militär form för att slutligen befästas i föreställningen om att människan ska vara herre över jorden. Samma patriarkala norm är också drivande bakom den ekonomiska utveckling som bygger på idén om ständigt ökande materiell tillväxt genom hejdlös exploatering och kronisk konkurrens. Språket är bärare. Det gäller att tränga in i nya kundsegment, lägga under sig nya marknader, och så vidare.
Jag tror faktiskt inte resultatet i EU-valet kommer att få någon feminist att lägga sig ner och dö. Insikten om den patriarkala strukturens destruktivitet, på alla nivåer, ökar. De attacker mot kvinnors mänskliga rättigheter som vi nu ser, och kommer att se mer av, föder motstånd. I Sverige, i Europa och i världen. Så mitt råd till liberala ledarskribenter är – fortsätt ha luktsaltet inom räckhåll!
