Två år har gått sedan #metoo men i maktens korridorer ser vi oss fortfarande över axeln. Många av våra förövare fortsätter gå fria. Många av dem är fortfarande framgångsrika män med makt och inflytande. Män som vi fortsätter att anförtro vårt samhälle åt, samtidigt som de fortsätter att skrämma och tysta engagerade kvinnor.

Att inte mer har förändrats sedan vi gemensamt samlade mod, höjde våra röster och berättade våra berättelser är inget annat än ett svek mot en hel kvinnogeneration. Men vi menade vad vi sa när vi sa att vi hade fått nog. Och vi kommer inte att tystna förrän vi får upprättelse.

2017 gjorde hundratusentals kvinnor världen över uppror mot ett samhällssystem som systematiskt förtrycker och diskriminerar oss. I land efter land, bransch efter bransch, gick vi under #metoo-upproret ut och krävde förändring. Vi, kvinnor i politiken, gick gemensamt ut i upproret #imaktenskorridorer och vittnade om de övergrepp som begås också i politikens värld. Vårt budskap var tydligt – vi tänker inte längre låta oss tystas.

Två år senare ekar våra berättelser vidare, vi fortsätter backa varandra och går ut i protest för våra medsystrars rättigheter. Vi fortsätter göra uppror mot ett rättssystem som håller maktens män om ryggen.

Vi ser hur kvinnor som vågat berätta sina historier antingen får sina mål nedlagda eller anklagas för förtal efter att ha talat ut om sina förövare. Vi ser hur kvinnor som utsatts för grova sexualbrott, trots tung bevisning och ny samtyckeslag, får höra att det inte går att bevisa att det helvete som de har utsatts för har varit verkligt.

Hos polisen samlas våra anmälningar på hög, eftersom sexualbrott under en lång period inte prioriterats av polisen. I var tionde våldtäktsutredning har Brottsförebyggande rådet (BRÅ) hittat brister som minskat chansen för ett uppklarat brott. Ofta kallas den misstänkte för brott inte ens till förhör.

I många fall får offret fortfarande inte ett målsägandebiträde, trots att Åklagarmyndigheten tidigare funnit att ett målsägandebiträde ökar chansen för åtal åtta gånger. Långa utredningstider gör bevisningen svårare. Inte sällan blir våra försök till upprättelse efter de brott som vi har utsatts för bara ännu ett trauma.

I Sverige 2019 sviker samhället och rättsstaten oss fortfarande gång på gång. Trots våra protester prioriteras kvinnors utsatthet ständigt ner, förminskas och förlöjligas. Det samhälle som vi har lärt oss ska skydda oss alla på lika villkor, oavsett vilka vi är, tillskriver oss fortfarande ett lägre värde än våra manliga kollegor, vänner och familjemedlemmar.

I media får vi gång på gång höra om de män vars karriärer, rykten och liv vi sägs ha förstört genom att berätta våra historier. Ingen tycks vilja prata om de tusentals kvinnor vars karriärer och liv har ödelagts på grund av mäns övergrepp och våld.

Det har gått två år sen vårt uppror och vi väntar fortfarande på rättvisa.

Vi kräver nu att politiker gör allt för att skapa de förändringar som krävs. Allt för länge har vi blivit bemötta med bortförklaringar, löften om utredningar och framtida förändring. Allt för länge har vi sett hur vi förnekas resurser och hur våra medsystrar bryts ned av ett otillräckligt rättssystem.

Mycket kan och måste göras för att situationen ska kunna förändras. Politiken behöver stärka upp polis och rättsväsende och se till att våra intressen prioriteras upp och ges de resurser som krävs för att fler fall ska kunna klaras upp och fler kvinnor ska kunna ges upprättelse.