Medan hela världens uppmärksamhet riktas mot skogsbränderna i Amazonas pågår ännu en av de största miljökatastroferna i Brasiliens historia. Sedan i slutet på augusti har stora mängder olja av okänt ursprung läckts längs Nordöstra Brasiliens kust. 200 städer i regionens alla nio delstater, över 2 000 kilometer hav och flodmynningar har redan nåtts av oljespill som kontaminerar vattnet, människorna och sätter det lokala ekosystemet på spel. 900 ton olja har rensats bort de senaste två månaderna. Med för tillfället oförutsägbara konsekvenser har förödelsen fått minimal uppmärksamhet i brasilianska mediekanaler och förblir obekant internationellt.

Mediernas förbiseende av katastrofen är kanske inte så märkligt i en kontext där regeringen själv har visat lite hänsyn. Den nationella beredskapsplanen för oljekatastrofer, som infördes under Dilma Rousseffs styre 2013, har inte satts igång. En del av de organ som ingick i planen har avlägsnats av nuvarande presidenten Jair Bolsonaro. Detta försvårar ett organiserat samarbete mellan nationella och lokala myndigheter och de utsatta områdena har därigenom inte fått mycket stöd på nationell nivå.

Ideologisk strid

Presidenten har dessutom sagt till journalister att oljan inte är brasiliansk och således ”inte vårt ansvar”. Han har varken manifesterat ledarskap eller solidaritet och befinner sig just nu på en 12-dagarsresa i Asien, där han bland annat deltagit i nya kejsarens kröningsceremoni i Japan.

Miljöministern Ricardo Salles har kritiserats för sin passivitet, vilket han med en del polemiska yttranden lyckats rikta undan uppmärksamheten från. Han påstår offentligt att oljan har venezuelanskt ursprung även om det ännu inte finns någon konklusiv rapport. På sitt Twitterkonto har han lagt till en redigerad version av en video av Greenpeace för att kritisera gruppens förmenta inaktivitet, och kallat miljöaktivister som har organiserat manifestationer för ”ekoterrorister”.

Sedan Bolsonaro tillträdde presidentposten har han utfört ett antal åtgärder som nedmonterar Brasiliens miljöpolitik. Förutom att ha lagt ner vissa av de institutioner som nu skulle kunnat genomföra beredskapsplanen har han också överfört andra miljöinstitutioners ansvar till jordbruksministeriet. Dessutom har han påbörjat en ideologisk strid med några av landets forskningsinstitutioner som har övervakat utförandet av den nya regeringens miljöpolitik och avslöjat oönskade uppgifter angående till exempel avskogning och bränder i Amazonas.

Bild: Andersson Stevens

Folket kliver i

Eftersom stödet från regeringen varit otillräckligt har befolkningen tagit ansvaret i egna händer – bokstavligen: grupper av volontärer, rekryterade på initiativ av icke-statliga organisationer (NGO) i sociala medier, har åkt till de utsatta platserna för att städa bort de strandade oljeklumparna. De jobbar utan lämplig utrustning och mycket ofta utan skydd, trots att kontakten med oljan kan ha farliga konsekvenser för hälsan, såsom andningssvårigheter och även neurologiska sjukdomar och leukemi i allvarligare fall. Även sjukvårdspersonal behöver rekryteras som volontärer, för att förse volontärarbetarna med vård. Insamlingskampanjer cirkulerar på nätet och folk bidrar även med donationer av till exempel mat, skyddsutrustning och belysning för nattarbete.

Det arbete som görs av befolkningen borde egentligen för länge sedan ha genomförts av den brasilianska marinen. Fördröjningen har förklarats med det tveksamma argumentet att deras satelliter inte klarar att registrera oljespillet innan det nått stränderna eftersom oljan var delvis nedsänkt och täckt av havets vatten. Ett av de mest populära inläggen i ämnet på sociala medier visar fiskaren Vandécio Sebastião de Santana tala upprört och förklara att folkets välvilja kan vara förgäves om marinens mer specialiserade arbete inte utförs:

– Barriärer måste byggas utanför kusten. Eftersom denna olja kommer från havet. Den kommer inte från hamnen. Avspärrningen måste göras i havsbandet. Och ni tror att arbetet vid stranden är tillräckligt. Det är inte tillräckligt. Detta arbete ska vara det slutliga. Det inledande arbetet ska göras där, utanför kusten.

Eftersom ingen ordentlig insats har genomförts till sjöss behöver en del av volontärernas arbete göras på nytt då tidvattnet för nya oljemassor till de ställen som redan har rensats.

Bild: Andersson Stevens

Krav på transparens

Förutom kontamineringsrisken för volontärerna påverkar katastrofen i synnerhet de familjer som är beroende av havet för sin försörjning. Konsekvenserna för ekosystemet enligt forskarna fortgå i tiotalet år. Särskilt utsatta är mangroveskogar och korallrev, de mest mångfaldiga ekosystem, där oljan fastnar. Havssköldpaddor och fåglar har hittats döda på stranden och det är fortfarande oklart hur oljan har för övrigt påverkat havets fauna, samt vilka andra konsekvenser läckan kan ha i framtiden. Det som undersökningar har kunnat komma fram till är att den stora mängden olja tyder på att det handlar om en olycka snarare än ett avsiktligt utsläpp.

Undersökningarna av läckans ursprung som utförs av brasilianska marinen och polisen med stöd av Petrobras är belagda med sekretess. Medan resultat dröjer kräver miljöorganisationer att sekretessen hävs och att allmänheten får ta del av uppgifterna. En studie som gjordes på ett universitet tyder på att oljan har likadana egenskaper som den venezolanska oljan – ett rykte som omedelbart approprierats som sanning i miljöministerns diskurs. En annan teori som inte fått lika mycket fäste är att läckan skulle ha en koppling med oljebolaget Shell. Oljefat med företagets namn har hittats på stränder i två olika delstater. Enligt Shells officiella klargörande tillhör de tunnorna en annan sorts olja än den som har hittats vid nordöstra kusten och om de tunnorna är på något inblandade i katastrofen var de i så fall återanvända.

Bild: Andersson Stevens

Ignorerad nyhet

Brasiliens stora medier har för vana att inte uppmärksamma händelserna i nordöstra Brasilien. Regionen – den enda där Bolsonaro förlorade i alla delstater i det senaste valet – är historiskt förbisedd och fördömd av resten av landet. Oljekatastrofen handlar mycket om den nya regeringens tvivelaktiga intresse för landets resurser som har lett till en tragisk miljöpolitik, men den handlar också om miljörasism.

Nyheten om oljeutsläppet är fortfarande ignorerad i resten av världen. Innan det som visat sig vara den största miljökatastrofen, eller snarare miljöbrottet, vid Brasiliens kust någonsin fick plats i nationella nyheter dröjde det inte mindre än en månad. Varken medierna eller regeringen eller de andra regionernas befolkning har förstått att skadan kommer ha en stor påverkan över hela landet och för en lång tid framöver, trots att den endast syns i nordöstra Brasiliens kust för tillfället. Eller med den kloka fiskaren Vandécio Sebastião de Santanas ord:

– Om ett år kommer ni att beställa brasiliansk fisk på restaurang i Miami, och den fisken kommer att vara kontaminerad.