I helgen var Feministiskt perspektiv för första gången på Bokmässan i Göteborg. Som en av Bokmässans tidigare kanske skarpaste kritiker var såväl mässans jämställdhetstema som nya ledning och policy helt avgörande. ”Det ska bli spännande att se om fler vågar följa efter”, skriver Feministiskt perspektivs chefredaktör Anna-Klara Bratt.
Feministiskt perspektiv blev på ett tidigt stadium inbjudna att medverka med såväl officiella seminarier samt kunde vi tillsammans med mässan bjuda in Helen Pankhurst från London och internationella representanter från Kenya och Nigeria tillsammans med IKFF.
Jag måste stanna lite här. Det händer nästan aldrig att genus- och jämställdhetsaktörer blir inbjudna till forum som sträcker sig utanför genus- och jämställdhetssverige. Som når andra än redan sörjande. Skulle möjligen vara den så kallade politikerveckan i Visby, och där visade det sig inte längre vara möjligt för Feministiskt perspektiv att delta redan 2018. Våra medarbetare, gäster och medverkande gick inte längre säkra på Visbys gator. Tvärtom var våldsamma, kringmarscherande nazister på plats, med polisens goda minne, med siktet inställt på hbtq-personer i allmänhet och RFSL-anknutna i synnerhet. Lägg till rasifierade feminister, beslöjade kvinnor och flickor, kända och uttalade antifascister och hela redaktionen omfattades hotbilden.
I Göteborg visade såväl invånare som polis att en annan väg var möjlig. Omfattande demonstrationer, alternativa, konkurrerande bokmässor, som likt Angereds kommit för att stanna, samt flyttade polisen nazisternas demonstrationsväg med hänvisning till medborgares säkerhet. Vi måste inte lägga oss för de kringresande nazisterna och deras uttalade löfte om våld, och varje gång det händer skickar det en signal om att våra grundläggande fri- och rättigheter är villkorade – för alla dem som platsar i deras folkförrädarkatalog.
Att inte delta i normaliseringen av såväl nazism som rasism är varje demokratisk institution, person eller organisations skyldighet. Det är hög tid för alla i samhället att damma av demokratiska värdegrundsdokument och policyförordningar, predika dem och leva efter dem.
I år lyckades ett fåtal nazister ta sig in på mässan. Konstigt nog med en filmkamera stor nog att slå ner en vuxen man, men de portades och polisanmäldes så fort det kom till mässans kännedom. För en liten tidning, med idel ”folkförrädare” och internationalister i montern betydde mässans tydliga hållning att vi kunde fortsätta våra samtal och uppläsningar – ett utrymme vi sällan eller aldrig har tillgång till. Även personalen på mässgolvet var lättade över att slippa nazister; dörrvakter, serveringspersonal, städare och tekniker – varav flera sorterar in som nazisternas måltavla. Bokmässan är också en stor arbetsplats – ett alltid välgörande perspektiv.
Feministiskt perspektiv har inte gjort någon affär av detta, det var ju nazisternas avsikt. Tyvärr toppade deras egna, undermåliga artiklar om tilltaget algoritmtoppen under helgen. Under måndagen kom också en ny stor, digital undersökning som visar att svenskar är dåliga på källkritik. Bokmässan hade inte kunnat agera annorlunda. Uttalade nazister nekades ställa ut samt att ackreditera sig. Att enskilda nazister lyckades ta sig in på mässan ligger inom lagens råmärken; du kan inte åsiktsregistrera enskilda personer, men trakasserar de andra ska de polisanmälas. Igen och igen, om så behövs.
Nu är bokmässan ingen samhällsinstitution, och ingen förnekar de ekonomiska intressen som driver projektet. Likväl är det en av landets största mötesplatser för kultur, litteratur, samtal och folkbildning och deras tydliga ställningstagande gör skillnad. Det ska bli spännande att se om fler vågar följa efter.
Att Feministiskt perspektiv kunde närvara på bokmässan betydde också att vi, i vår tur, tillsammans med branschregistret Rosa guiden, kunnat bjuda in våra samarbetsorganisationer och annonsörer. Alla närmare 50 hade inte möjlighet att delta, men väl 14 organisationer; hundraplus-åringar som Fredrika Bremer förbundet, RFSU och IKFF, normkreativa aktörer som Settings, Vombat och Olika förlag, nyare jämställdhetsaktörer som Make equal och Män. Och så Göteborg igen; Kvinnofolkhögskolan, grundarna av mediekritiska nätverket Allt är möjligt, Doris film, Roks Göteborgsjourer och Real stars. Igen och igen ser vi i den feministiska historien att Göteborg sticker ut vad gäller organisering och strukturbygge och uthållighet.
Särskilt roligt för oss var också att fira kvinnors rösträtt 100 år – i Göteborg. Där gick Sveriges enda uttalade demonstrationståg för kvinnors rösträtt, och dit kom Sylvia Pankhurst, farmor till vår gäst Helen Pankhurst, för att gjuta mod i de svenska rösträttskämparna. Inbjuden av stridbara Frigga Carlberg – från Göteborg. Att Sylvia Pankhursts undangömda tal hittades av den envisa arkivarien Karl Magnus Johansson under året knöt ihop ett stycke herstory – i Göteborg. Mer om det kan du läsa i Feministiskt perspektiv, eller se och lyssna på i våra otaliga livesändningar som återfinns i våra sociala kanaler.
Vi återkommer till rösträttsfirandet. Ännu är det inte färdigskålat. Under mässan berättade Charlotte Signal från ”nya” Fogelstad att de fortsätter med temaveckor på Lilla Ulfåsa 2021, då hundra år förflutit sedan (en del) kvinnor fick rösta för första gången. Som Helen Pankhurst underströk i flera av våra samtal, tycks feministiska högtidsdagar bli till veckor. Själv har hon firat rösträtten 100 år de senaste åren. Hennes bok Deeds not words sålde också slut under mässan, och våra seminarier var fulla vid varje tillfälle.
Vi ser återkommande att intresset för såväl jämlikhet som jämställdhet blir allt större, även om det generellt tycks hamna utanför i mediebevakningen. Det bekräftades också i den litteraturhistoriska genomlysning som presenterades för några veckor sedan, som visade att inhemska författande kvinnors verk varit storsäljare utomlands under 1900-talet, utan att ens de egna förläggarna förstått att lägga hela pusslet. Även strikt feministiskt litteratur har de senaste åren rönt stora internationella framgångar, återigen, i något avseende bortom svensk kultur- och litteraturkritik.
Den vassaste samhällskritiken återfinns just nu inom poesin. Våra skarpaste röster, debattörer och journalister, tar till poesin och dramatiken för att nå igenom larm och fördomar. Det är både modigt och uppfriskande. Dessutom folkbildar de i poesins tjänst och de gör det på stora förlag och scener. Döden må vara en man, men kulturen är en kvinna.
Och för dem som tror att poesin behöver vara otillgänglig är det bara att hänvisa till de stora folksamlingar som flockades omkring Athena Farrokhzad på mässgolvet. Poesi som konstform är inte vaccinerad mot fördomar, men den tar sig förbi en orkestrerad och fjärrstyrd polarisering, där faktaresistens och fejkade nyheter är vapnet. Listigt, drabbande och spännande. Eller för att uttrycka det tydligare: Poesin-Cambridge analytica, 2-1.
Bokmässan i Göteborg tycks också ha rört sig bort från att vara årets firmafest för branschen till att bli betydligt folkligare. Här samverkar säkert en rad faktorer, såsom ljudbokens inträde på marknaden, eller att seminarier var gratis under söndagen. Eller de massiva demonstrationer som genomfördes i Göteborg för två år sedan? Gott så. Kultur- och mediebranschen har mycket att fundera över.
Intressant nog var alla aktörer som tidigare ställt sig bakom mässans tidigare hållning, att låta nazistiska tidningar att ställa ut, på plats även nu. Viktigare var det tydligen inte för dem, med egna hållningen. Vi kan bara hoppas att de dammat av sina egna policydokument. De har i alla fall inte startat någon egen bokmässa, där nazister lämnats företräde ”i yttrandefrihetens” namn.
