I en uppmärksammad dom beslutar Svea hovrätt att hela vårdnaden om två barn ska flyttas över till pappan som är dömd för att ha misshandlat dem. Feministiskt perspektiv bad Linnéa Bruno, sociolog verksam vid barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen på Stockholms universitet, kommentera domen.
Det var 2014 som pappan i det uppmärksammade vårdnadsmålet dömdes för att ha misshandlat sina söner, födda 2007 och 2010. Sedan dess har barnen bott hos mamman. Linnéa Bruno har läst domen från Svea hovrätt, som får överklagas till och med den 1 mars. Om den står sig ska barnen inte få träffa mamman förrän det kan ske ”utan att det skadar” deras relation till pappan.
Vad är din reaktion på domen?
– Jag har läst både den aktuella domen från Svea hovrätt och domen från Tingsrätten Region Gotland från 2017. Tyvärr är jag inte förvånad. Många barn lever i stor utsatthet till följd av familjerättsliga beslut. En del av dem kontaktar Bris, Rädda barnen, Barnombudsmannen, tjejjourer och liknande organisationer och vädjar om hjälp. Enligt forskning vill barn som är föremål för familjerättslig tvist generellt ha mer att säga till om, särskilt de mest utsatta barnen, som utsatts för våld eller bristande omsorg. Min egen och andras forskning visar samstämmigt att barn har en mycket svag ställning i dessa processer. Barn som vill ha kontakt med en frånvarande förälder har inga legala rättigheter att kräva umgänge, men kan själva tvingas till umgänge genom verkställighetsbeslut. Ibland sker dessa tvångshämtningar i skolan. Barn kan släpas ut inför upprörda klasskamrater utan att personalen kan göra något åt det.
– Umgänge eller gemensam vårdnad behöver inte vara uteslutet för att våld utövats, men måste ske efter riskbedömning som även tar hänsyn till barnets upplevda trygghet. Jag har svårt att se att det skulle vara förenligt med barnets bästa att tvinga barn umgås med eller bo hos någon som de uttryckligen inte vill träffa och är rädda för. Här blev det dessutom ensam vårdnad för en dömd förövare.
Hur ser du på argumenten?
– Enligt kapitel 6 i Föräldrabalken ska barnets vilja beaktas vid vårdnadstvister, med hänsyn till ålder och mognad. Någon nedre åldersgräns finns inte för när barnets vilja ska tillmätas betydelse, och tillämpningen verkar godtycklig. Det händer att även förskolebarns vilja beaktas. Barnen i det här fallet är 12 och 9 och inte vad jag skulle kalla små barn, som påstås i domen. Hovrätten skriver ”I en så avgörande fråga som barnens relation till en förälder är det dock inte möjligt att överlåta bestämmanderätten till små barn.”
– En stor svensk utvärdering av behandlingsinsatser för barn som upplevt pappas våld mot mamma visade att det avgörande för barnens psykiska hälsa och återhämtning inte var vilken insats de fick, utan om de slapp tvingas till fortsatt umgänge med någon som de upplevde som en förövare – även om denne inte dömts. I det här fallet har pappan dessutom dömts för misshandel av barnen, och de har vägrat umgås med honom trots att mamman skjutsat dit dem och på olika sätt försökt uppmuntra kontakt.
– Vad gäller riskbedömning vill jag understryka: Från 2006 har kravet på riskbedömning inför alla beslut som rör vårdnad, boende eller umgänge skärpts i lagen. Barnets bästa ska som tidigare vara vägledande princip, men nytt är att övervägandet av risken att barnet kan fara illa särskilt ska prioriteras, framför barnets behov av nära och god kontakt med båda föräldrar. Beviskraven ska vara lägre i familjerättstvister än i brottmål. Enligt min genomgång
av samtliga domar vid tre tingsrätter under två års tid nämndes dock inte någon riskbedömning ens i hälften av fallen med explicita uppgifter om fysiskt eller sexuellt våld.
– I domen från Svea hovrätt 2019 står ”Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska särskilt beaktas barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna men även risken för att barnet utsätts för övergrepp eller annars far illa.” Här har hovrätten alltså vänt på den lagstadgade prioriteringsordningen, och betonar behovet av kontakt före risk att fara illa.
Linnéa Bruno, doktor i sociologi.
Finns det något i domen som är typiskt?
– Att de tvärsäkert påstår att risken för fortsatt våld är låg, utan att beskriva hur riskbedömning gått till, är typiskt. Att barnen är pojkar kan vara typiskt för domen. Min och andras forskning tyder på att pappors relationer med sina söner av rätten anses särskilt värdefulla att främja. Traditionella utvecklingspsykologiska idéer om vikten för pojkar att ha en manlig förebild – och helst då den biologiska pappan, oavsett om de är livrädda för honom – kan spela in här, och i synnerhet undergräva våldsutsatta pojkars rätt till skydd från våld.
– Karin Röbäck de Souza drar i sin avhandling slutsatsen att om barnets uttalade vilja skiljer sig från de professionellas uppfattning ses det ofta som ett tecken på omognad och därmed som att vikt inte behöver fästas vid barnets vilja. Det är också typiskt.
Finns det något som är ovanligt?
– Ensam vårdnad är överhuvudtaget ovanligt. Att bryta kontinuitetsprincipen är ovanligt – alltså att de helt plötsligt ska bo hos någon som de inte träffat på fem år. Dessutom ska de till en början inte ens få ha något umgänge med sin mamma. Det framstår som en drastisk, känslokall och direkt barnfientlig åtgärd.
– Den tingsrättsdom som överklagades beslutade om fortsatt gemensam vårdnad, fortsatt boende hos mamma och regelbundet umgänge med pappa varje vecka och varannan helg. Tingsrätten argumenterade: ”Det är en allmän utgångspunkt att man bör undvika att flytta barn från dess invanda miljö eftersom det kan vara till skada för barnets utveckling, den s.k. kontinuitetsprincipen. Det är ett skäl till att inte överflytta boendet. Till detta kommer också det tyngre vägande särskilda skälet i det här målet att (barn) och (barn) har blivit utsatta för misshandel.”
Är det sannolikt att domen överklagas och att Högsta domstolen i så fall tar upp den till prövning?
– Enligt Aftonbladet förbereder mammans advokat redan överklagan. Jag hoppas verkligen att Högsta domstolen tar upp det.
Vilka slutsatser drar du av domen?
– Den bekräftar det som vi redan vet från forskning, kvinnojourers och barnrättsorganisationer erfarenheter: Barns rätt till skydd från våld prioriteras inte i familjerättsliga tvister. Vidare bekräftar den det som Eva Diesens genomgång 2016 visade: Vad som i ett sammanhang kan tala till din fördel som våldsutsatt – polisanmälan om våld – kan särskilt i vårdnadstvister snarare underminera din trovärdighet. Att anmäla eller ens tala om våld tenderar att uppfattas som att det handlar om att framställa medföräldern (i typfallet fadern) i dålig dager och i syfte att vinna en tvist, inte om att skydda barn och sig själv från hans våld.
2020 ska barnkonventionen bli lag, kommer det att påverka fall som detta?
– Jag hoppas det. I Norge fick barn en mycket starkare ställning i dessa processer sedan de gjorde barnkonventionen till lag, med konkreta effekter på domstolsbeslut.
