UPPDATERING: Sedan artikeln skrevs har socialdemokratiska PSOE och feministiska vänsterprogressiva Unidas podemos beslutat att bilda minoritetsregering, vilket kräver stöd från en rad småpartier, däribland ERC som tillhör den självständighetssträvande katalanska vänstern. Förhandlingar pågår.

Det finns ingen riktig vinnare i söndagens val i Spanien. Socialdemokratiska PSOE är fortsatt största parti med drygt 28 procent av rösterna. Högerpartiet Partido popular (PP) fick 21 procent, en rejäl ökning jämfört med valet i april. Tredje största parti blev högernationalistiska Vox som fick drygt 15 procent av rösterna och mer än dubblade antalet mandat i kongressen. Svåra förhandlingar väntar för partiledarna, som uteslutande är män, för att nå en koalitionsregering med majoritet som ska kunna styra.

Det här var inte det resultat PSOE:s ledare och tidigare premiärminister Pedro Sánchez hade hoppats på när han utlyste nyval, det fjärde valet på lika många år. Sánchez hade hoppats bryta det politiska dödläge som rådde efter valet i april, då han inte lyckades bilda en koalition med majoritet. Nu förlorar partiet tre platser i kongressen och den enda majoritet Sánchez skulle kunna sätta ihop är tillsammans med PP.

– Det här var PSOE:s strategi för att försöka vinna egen majoritet, men det gick inte hem. Händelseutvecklingen i Katalonien exploderade i ansiktet på dem och de lyckades inte hantera situationen och få med sig folket, säger Raquel Ruiz Diego.

Raquel Ruiz Diego är besviken på politikerna och efterlyser fler kvinnor i spansk politik.

Låsta positioner

Demonstrationer och protester har avlöst varandra i Barcelona, Katalonien, alltsedan Spaniens högsta domstol den 14 oktober dömde nio katalanska separatistledare till långa fängelsestraff för deras inblandning i den olagligförklarade folkomröstningen och proklamerandet av Kataloniens självständighet.

Detta gjorde Katalonienkrisen till den fråga som dominerade under den veckolånga expressvalskampanjen, som föregick valet. Och visade tydligt hur låsta positionerna är.

Pedro Sánchez sade sig vilja begränsa den katalanska självständighetsrörelsen. Medan PP:s ordförande Pablo Casádo vill se hårdare tag för att få ett slut på protesterna och ena Spanien. Han anklagade Sánchez för att vara ambivalent och vilja samarbeta med de katalanska separatistpartierna.

De som förutsågs vinna mest på Katalonienkrisen var högernationalistiska Vox, vilket bekräftades i valet. De kallar självständighetsfolkomröstningen i Katalonien 2017 för ”statskupp” och självständighetsrörelsens företrädare för terrorister och lovar att göra slut på dem.

Vänsterrörelsen och feministiska Unidas podemos, som hamnade utanför regeringen efter hårda förhandlingar med PSOE efter valet i april i år, var de enda som tydligt sade att de vill få till stånd en dialog i Katalonienfrågan.

Svårt läge

I valet i april var det den frågan som avgjorde hur en fjärdedel av väljarna röstade.
Inför borgmästarvalet i Barcelona i maj träffade jag flera personer som då uttryckte hopp inför framtiden, men som nu är betydligt mer desillusionerade.

– När PSOE vann i april, efter flera års högerstyre, hade jag stort hopp om en progressiv politik, men Sánchez och Pablo Iglesias, partiledare för Unidas podemos, lyckades inte komma överens, säger Ruiz Diego som tror att Irene Montero, Unidas podemos vice partiledare, hade haft mycket större möjligheter att förhandla fram en alliansregering.

– Nu får vi se om de (politikerna, reds anm) lägger testosteronet åt sidan och förhandlar så att vi kan få en progressiv regering den här gången, säger Raquel Ruiz Diego som menar att det enda som på allvar skulle kunna vända utvecklingen är fler kvinnor på maktpositioner inom politiken.

Journalisten Elena Tarifa menar att det kommer att bli svårt.

– Inget parti har presenterat en politisk lösning på problemen i Katalonien eller visat på en möjlig väg framåt, vilket gjorde det svårt för väljarna och gör det svårt att få till en hållbar regering, säger hon.

Tarifa tycker det är ledsamt att se hur katalanerna tvingas att välja sida i en konflikt, där de egentligen inte har en stark åsikt. Istället för att lägga krutet på att se hur landet ska ta itu med de verkliga problem och sociala utmaningar de står inför.

Elena Tarifa har politiska uppdrag för Barcelona stad. Men i självständighetsfrågan vägrar hon ansluta sig till ena eller andra sidan.

Mireia Maresma (t h) röstade första gången på söndagen. Hennes vänner Aida Hernandez och Mariel Untalan är inte 18 år och måste vänta.

Pablo Iglesias på valmöte i Barcelona tillsammans med stadens borgmästare Ada Colau.

Bilder: Christin Sandberg