Hundratals ensamkommande flyr just nu från Sverige och befinner sig i tältläger i Paris. Här hotas de av misshandel och misär. De har hamnat i kläm i det svenska migrationssystemet och tvingas på flykt för att inte utvisas till Afghanistan. Micaela Ramqvist och Charlotte Azadi fick nog av att inte göra något åt situationen.
Micaela Ramqvist och hennes granne Charlotte Azadi reste ner till Paris i början av april. Berättelserna de hörde om situationen i tältlägret från några som bodde där gjorde att de kände att de behövde agera, nu. De köpte varsin enkelresa till Paris och har sedan dess jobbat oavbrutet för de som flytt. Micaela Ramqvist sade till och med upp sig från sitt jobb.
– Vi ville visa att vi inte har glömt bort dem, även om rättsväsendet har. Det gick inte längre för oss att bara sitta på Facebook och skriva, vi behövde agera, säger Micaela Ramqvist.
En ensamkommande kille i tältlägret Porte de la Chapelle, som tidigare bott i Sverige, berättar för Feministiskt perspektiv att det är väldigt svårt att leva i Paris tältläger. Över en öppen telefonlinje vågar han dock inte berätta mer. Det är tydligt att många är rädda för att deras asylprocess ska påverkas negativt av att figurera i medier.
Att så många unga afghaner flyr till Frankrike är för att franska myndigheter anser att Afghanistan är ett osäkert land att skicka tillbaka människor till. Därför följer de heller inte Dublinförordningen i samma utsträckning som många andra EU-länder. Det vill säga, bland annat, att länder inom EU skickar tillbaka asylsökande till det land där de först sökte asyl ifall de fått en utvisningsdom till sitt ursprungsland. Många tror att det beror på det faktum att Sverige fortfarande utvisar till Afghanistan. I Frankrike finns ibland även en möjlighet att få ett franskt uppehållstillstånd beroende på hur man blir kategoriserad.
Otryggt boende
Utvisningsbesluten beror enligt Micaela Ramqvist på de nya lagarna och byråkratin inom Migrationsverket. En kille på 17 år kom bara någon dag sent för att innefattas av gymnasielagen eller så har de blivit uppskrivna i ålder, enligt senare diskvalificerade metoder. De sitter i en prekär situation. I Frankrikes förorter finns många tältläger för människor på flyt och även familjeläger där små barn bor i tält på gatan. I Porte de la Chapelle bor ett hundratal av de ungdomar som flytt från Sverige efter utvisningsbeslut.
Vad den franska socialtjänsten gör för den här gruppen är oklart enligt Micaela Ramqvist. När hon och Charlotta Azadi besöker lägret i förorten Porte de la Chapelle i norra Paris luktar det avföring, plastpåsar och skräp kantar gatorna. Inga duschar eller toaletter finns tillgängliga och då och då bryts lägren upp av polis. De boende vet då inte var de ska bo under nästa natt. Många i närliggande läger är påverkade av narkotika och det är inte tryggt att gå runt i lägret.
Redan under första natten de var på plats ägde en attack rum i lägret. Tre killar sov stilla i sitt tält när de blev överfallna och misshandlade av drogpåverkade personer från tältlägret bredvid. Liknande överfall hände flera gånger under vistelsen, berättar Micaela Ramqvist.
– De tre som attackerades första natten har bott tre till fyra år i trygga familjer i Stockholm och Luleå, gått i skolan och lärt sig svenska. Nu kan de inte ens sova tryggt om natten.
Inte mänskligt
I en grupp på Facebook råder febril aktivitet för att få in finansiering till hjälpinsatserna. Gruppen har nästan 600 personer som stöttar insatserna i tältlägren och samlar in pengar. När Ramqvist och Azadi besökte Paris kunde de därför dela ut hundratals skor, jackor och byxor till ungdomarna på flykt. Genom kontakter på plats kunde de även evakuera ett 60-tal personer till ett lugnare tältläger.
Många av de ensamkommande de träffat känner sig besvikna över hur de har behandlats i Sverige och att de har tvingats på flykt igen, berättar Micaela Ramqvist. Hon tycker det gör ont att höra och vill genom resan visa att de är lika arga som dem över den orättvisa behandlingen.
– Jag skäms över Sverige. Men inte är det bättre med de franska myndigheterna. Polisen går själva runt och skär sönder tälten ibland på nätterna. Killarna är livrädda för polisen.
Hon tycker att det borde vara nog nu, att de här killarna borde få lite trygghet.
– De här personerna har redan varit med om för mycket, en kille vi pratat med blev bortrövad av talibanerna som 7-åring och har bara varit med om skit och så söker de någon sorts trygghet hos oss i Sverige och tvingas efter några år fly igen och möts av misshandel på Paris gator. Det är inte mänskligt.
Hon undrar hur politikerna kan låta det här ske. Precis inför ett EU-val inte minst.
Avslag gäller
Heléne Fritzon, tidigare migrationsminister och nu förstanamn på EU-listan för Socialdemokraterna, vill inte kommentera några enskilda fall eller ärenden men berättar hur hon som politiker tycker att EU bör arbeta med migrationsfrågan.
– Dublinförordningen är under förhandling, den bör revideras på ett solidariskt och ansvarsfullt sätt så att alla i EU tar lika mycket ansvar, det är socialdemokraterna eniga om, säger hon.
När det gäller just den grupp som fått avslag och tvingats fly till Paris hänvisar hon till Migrationsverkets beslut.
– Principen vi som politiker utgår ifrån är att vi måste stå upp för rättsväsendet. Har du fått ett avslag, så gäller det avslaget. Då gäller principen att du ska lämna landet. Den prövningen som Migrationsverket gör måste vi stå upp för. Genom det värnar vi asylrätten och den enskilda rättssäkra prövningen, säger hon.
Angående vad hon skulle vilja säga till de ensamkommande i Paris och de som stöttar dem vill hon inte uttala sig.
Bara punktinsatser
Frustrationen över de politiska besluten och hur Migrationsverket fungerar är stor såväl i Facebookgruppen som hos Micaela Ramqvist och Charlotte Azadi. De planerar nu att starta en förening för att kunna hjälpa till mer regelbundet och kanske även påverka politikerna. Inom kort åker de ner igen för att fortsätta hjälpa till med vad de kan i Paris, berättar Ramqvist. Hon tror, trots att det kanske bara blir punktinsatser som föreningen kan bidra med, att det är viktigt att visa för de som bor i tältlägren att de inte är bortglömda.
– Det kanske får vara en kort solskenshistoria mitt i misären, säger Micaela Ramqvist.
Micaela Ramqvist och Charlotte Azadi med en av de ensamkommande ungdomar som flytt Sverige efter avslag på asylansökan och inte vill framträda med namn.
