Det stora omslaget i svensk politik är den minskande andelen välfärd och offentlig sektor, men i SVT-nyheterna framstår det som om politik handlar om våra personliga egenskaper, inte om makt och resurser, menar Nooshi Dadgostar (V), som ser risken att public service gräver sin egen grav.
Morgonmöte på SVT:s Aktuellt-redaktion 2016.
Någon går igenom förtroendemätningar. En femtedel av de svarande har ett minskat förtroende för media och public service konstaterar en föredragande. I gruppen finns politiskt högerlutande män som helst får sina nyheter från högerextrema sajter och som inte alltid tror på vetenskapliga fakta. Den som leder mötet säger att det är mycket viktigt att tilltala just dessa personer.
Någon frågar varför inte de unga är prioriterade. De tittar knappt på SVT. En annan påpekar att nyheternas funktion måste ju vara att upplysa om verkligheten. Inte stryka någon grupp medhårs. Någon undrar om misstroendet alltid måste sättas samman med invandring, om det inte kan handla om andra brister i samhället?
Frågorna förblir obesvarade.
Så måste det ha gått till när SVT:s nyheter fick det format de har i dag.
Det kan inte ha undgått någon att programmet Aktuellt sedan en tid tillbaka börjar likna Opinion live. Det är inte nitiska journalister som utkräver makthavare på ansvar. Utan programmet fylls, oavsett tema, konstant av kulturdebatter mellan ”toleranta” och ”intoleranta”.
Som om politik handlar om våra personliga egenskaper, inte om makt och resurser. Reportrarna tycks ha lagt ut den granskande funktionen till en, ofta högerextrem, politiker som maler om de inblandade personernas hudfärg.
Ett exempel.
När Aktuellt ska diskutera statsbudgeten för 2020 och kommunernas ekonomi avbokas vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt från debatten. SVT nämner inte ens den högerchock som välfärden utsatts för i sitt inslag. Först en budget från M, KD och SD som undandrog 20 miljarder från välfärden. Därefter nästan lika stora nedskärningar från de fyra januaripartierna. Det är nedskärningar på närmare 40 miljarder på bara två år. Det är en historisk neddragning av vård, skola och omsorg.
Så vad ska S och SD diskutera? Eftersom båda drivit på för dessa nedskärningar och rimligtvis inte vill fokusera på det, får vi en sedvanlig hudfärgsdebatt om födelseorter.
Faktum är att sysselsättningsgraden i Sverige i dag är exceptionellt hög. Så hur kan välfärden då inte vara den bästa vi någonsin upplevt? Till exempel för att det sedan millennieskiftet går närmare 300 miljarder kronor mindre till den offentliga sektorn på grund att skattesänkningar. Det stora omslaget i svensk politik är den minskande andelen välfärd och offentlig sektor. Till och med försörjningsstödet ligger på nivåer som är lägre än för tio år sedan.
Så nej, den stora skillnaden hade inte varit om de som invandrat istället fötts i Stockholm eller Västerås. Nästan alla nya svenskar är ju trots allt de som föds i landet varje år.
SVT tror de ska få fler tittare om de bekräftar den konspiratoriska idén om att det är flyktingarna, inte den nyliberala högern, som karvar i välfärden och förstärker konstant detta genom sina oärliga vinklingar. Till den nyliberala högerns stora förtjusning förstås.
Public service riskerar att gräva sin egen grav.
