Jag sitter på ett kafé i en stor shoppingmall i staden Chuy, på gränsen mellan Brasilien och Uruguay. Folk vallfärdar dit för att köpa smuggelgods. Alla köper cigaretter, på den brasilianska delen av gränsen kan man köpa billigt socker, kondenserad mjölk choklad och kokosmjölk, blöjor och underkläder, Brasilien är känt för sin bomull.

I den delen som hör till Uruguay kan man köpa kött och korvar av god kvalité och läderskor. Mjöl med, brasilianerna bakar ofta tårtor och bakelser och vetet är bättre i Uruguay, vi har ett kallare klimat.

I Chuy kan man lyssna på spanska, portugisiska, gränsspråket som heter portunol och arabiska. I regionen bor flera tusen palestinier som flyttade hit 1949 när Israel grundades. De fick asyl och bildade familjer men har inte givit upp drömmen om att återvända ”hem”. Det var en av de få platser i Brasilien där Jair Bolsonaro inte vann.

Bredvid mig har man satt ihop tre bord och folk pratar engelska, portugisiska och spanska. Jag tittar nyfiken på dem, de som talar engelska har prästkragar och gestikulerar högljutt. Brasilianerna och uruguayarna lyssnar andäktigt. De är alla pastorer av olika evangeliska kyrkor, så kallade väckelsekristna rörelser eller sekter, och de är glada för Bolsonaros valseger, de vittjar stora framgångar. Nu vill de också få ett fotfäste i Uruguay.

Växer som svampar

Mannen som är Bolsonaros finansiär och sponsor heter Edir Macedo och han grundade en kyrka på sjuttiotalet som heter Guds rikes universella kyrka eller Sluta lida. Kyrkan har i dag miljoner medlemmar som betalar stora summor till kyrkan, han han varit anklagad för penningtvätt och för skatteflykt. Forbes räknar honom som Latinamerikas femte rikaste man.

Den karismatiske ledaren äger en stor mediekoncern och filmen om hans liv, som gick nyligen på bio, sålde 11 miljoner biljetter, mer än alla brasilianska filmer hittills.

Hans kyrka skiljer sig från andra evangeliska kyrkor i förhållande till aborten. De är för abort och råder fattiga familjer att ha bara två eller tre barn. Hans inställning har gjort Macedo impopulär bland de katolska väljarna.

Och Brasilien är fortfarande världens mest katolska land, med sina 209 miljoner invånare. Men den katolska kyrkan förlorar successivt makten och folk väljer de väckelsekristna sekterna som växer som svampar ur marken.

I den brasilianska författningen står inskrivet att det råder religionsfrihet i landet men många av Bolsonaros anhängare anser att det är fel och att den katolska kyrkan borde vara landets officiella religion.

De väckelsekristna rörelserna började att skörda framgångar under George Bush tid vid makten. De amerikanska missionärerna skickades till Latinamerika för att predika Guds ord och grundade opolitiska sekter där människorna fick löfte om stora belöningar i Paradiset. De krävdes på en tiondel av sina inkomster. De var fattiga och frestades, den katolska kyrkan hade övergivit dem.

I Jesus anda

Den katolska kyrkan i Latinamerika, som traditionellt hade stött den politiska makten och varit allierad med militärer och stora jordägare utmanades inifrån. Befrielseteologin som hade skapats, bland annat i Brasilien av teologer som Leonardo Boff och biskopar som Helder Camara, hade spritt sig som en eld genom hela Latinamerika.

Förändringen inleddes 1967 när det Andra Vatikankonciliet började att ifrågasätta kyrkans roll i världen. Kyrkan skulle verka i Jesus anda och ta ställning för de fattiga.

Många präster, munkar och nunnor sålde sina kloster och flyttade till arbetarkvarter, några blev medlemmar i olika väpnade grupper och mördades, Camilo Torres i Colombia, Indalecio Olivera i Uruguay. Den spanske jesuiten Jon Sobrino, en av befrielseteologins stora teologer, undslapp döden på grund av han var bortrest när hela hans jesuitförsamling mördades av dödsskvadroner 1989 i El Salvador. Redan 1980 hade ärkebiskopen Oscar Arnulfo Romero, nu helgonförklarad av påven, mördats i sin egen domkyrka.

Påven Johannes Paulus var mycket kritisk mot befrielseteologin som han ansåg för nära kommunismen och han förbjöd både Leonardo Boff och Ernesto Cardenal att uttala sig. Och väckelsekristnas rörelser såg ett gyllene tillfälle att ta över platsen som den katolska kyrkan hade abdikerat från. De predikade mot Vatikanens lyx men också mot kommunistiska präster som delade bröd och tak med de fattigaste.

Verkställer doktrin

Sektledarnas ambitioner sträcker sig längre, de vill nu ha den politiska makten och Brasilien håller på att bli deras testlaboratorium. De använder Bolsonaro, en obskyr och marginell politiker som hade suttit 28 år i parlamentet och ansågs för extrem, som verktyg för att åstadkomma djupa förändringar.

Med hjälp av flera ministrar engagerade i väckelserörelserna vill Bolsonaro verkställa kyrkornas doktrin. Undervisningen ska följa Bibelns skapelseberättelse och alla referenser till Darwins teser om evolutionen bannlyses. Vänsteranhängare och ateister ska avskedas från skolor och universitet. Lagarna som garanterade lhbtq-rättigheter ska tas bort från lagstiftningen och könsroller förstärkas redan vid späd ålder.

Mäktiga grupper som Gud familj och egendom, som traditionellt har varit försvarare av alla militärkupper i Brasilien, har skiftat sin lojalitet från den katolska kyrkan, som inte längre anses pålitlig, till de väckelsekristna rörelserna, som garanterar stabilitet och politisk trygghet.

Kriget mot oliktänkande och dissidenter är redan ett faktum och armén har skickats iväg för att, tillsammans med högermiliserna, ockupera ”upproriska” regioner som norra Brasilien, som har röstat för vänsterkandidaten Haddad. Väckelserörelserna ser Uruguay, som går till val i år, som nästa mål. Men väljarkåren i Sydamerikas minsta land är en politisk bildad väljarkår som har valt en vänsterkoalition att regera sedan 12 år tillbaka. Dessutom är Uruguay ett sekulariserat land som har garanterad religionsfrihet sedan början av landets historia och där staten och kyrkorna har strikt uppdelade ansvarsområden.

Väsentliga frågor

Men väckelserörelserna är mäktiga och har tillgång till kraftfulla medier, radio, tv, väckelsemöten. Det finns risk för att politiken och religionen gått samman igen för att lova människorna en bra tillvaro efter livet och nöja sig med fattigdom och förtryck i det här livet.

Valet i Uruguay har väckt gamla polemiska frågor till liv som rör de katolska skolornas skattelättnader och de riksdagsledamöter som bannlystes av kyrkan när de röstade för abort. En dokumentär om präster och pastorer som satt i fängelse i flera år under diktaturen på sjuttiotalet har på nytt aktualiserat diskussionen om huruvida religion och politik hör ihop. Och det gör de, verkligen.

I dagarna, när alla tidningar, radio och tv-kanaler spred nyheten om branden i Notre Dame i Paris, fick vi alla ställa oss väsentliga frågor, är gamla kyrkor värda att återuppbyggas på bekostnad av hungriga barn och hemlösa människor?