När presstödsnämnden i december fattade beslut om 5 miljoner kronor i presstöd till högerextrema Nya tider var Rossana Dinamarca, sedan september en av 14 ledamöter i nämnden, den enda som hade invändningar.
I en så kallad skiljaktig mening till beslutet skriver hon: ”Jag står inte bakom beslutet att ge stöd till tidningen Nya Tider. En rasistisk tidning som grundar sig i den rasideologiska nazistiska miljön och därigenom motarbetar demokratins grunder och principen om alla människors lika värde anser jag inte kan ta del av ett stöd som just ska verka för att främja dessa fri- och rättigheter.”
Jenny Tejeza, chefredaktör för kommunistiska tidningen Proletären, kallar agerandet huvudlöst i en debattartikel i tidningen Flamman. Hon menar att Dinamarcas reservation i förlängningen kan hota både Flamman och Proletärens presstöd:
”Staten ska inte kunna frestas att styra medel till tidningar som faller makten i smaken. Alla tidningar som har ett visst antal prenumeranter, och därmed efterfrågas av en viss andel av befolkningen, ska ha samma rätt till stöd.”
I en replik i Flamman tillbakavisar Rosanna Dinamarca kritiken. Hon konstaterar att ledamöterna i presstödsnämnden sitter på politiskt mandat och att omdöme ska ingå i beslutsunderlaget. Själv nominerad av Vänsterpartiet menar hon att nämnden kunde läggas ned och tjänstemän fatta besluten om det bara handlade om att följa juridik.
”Om vi menar allvar med när vi säger ’aldrig mer’ så måste nazism alltid motverkas. Inte för att den är en dålig åsikt, utan för att den utgör ett hot mot andra människors existens. Därför tror jag inte på Proletärens ståndpunkt om att finansiera nazister för att rädda oss själva. Tiden för det argumentet är långt förbi”, skriver Dinamarca.
För att få presstöd ska en tidning ha ett visst antal prenumeranter, utkomma med en viss frekvens och ha en viss mängd redaktionellt material. 2017 valde ledamoten Ingela Wadbring att lämna presstödsnämnden på grund av reglerna som gör att tidningar som Nya tider ges stöd.
