Min mormor Lenka lärde sig att spå av sin mor och hon arbetade professionellt som spåkvinna redan som tonåring. Hon köpte praktfulla tyger och sydde upp kläder, ofta inspirerad av spanska flamencoartister. I dessa kläder lät hon sig fotograferas hos yrkesfotografer, ibland tillsammans med syskon och kusiner. Av fotografierna beställde hon sedan vykort som hon kunde sälja och använda som reklam.

Omkring 1937 gifte sig mormor Lenka i Polen med Potzo och 1938 föddes min mamma Pavla. Ett år senare, första september 1939, gick Tyskland in i Polen och då började andra världskriget. Tyskland lyckades snabbt lägga under sig stora delar av Europa. En fruktansvärd tid följde.

Nazisterna, som hade makten i Tyskland, ansåg att inte bara judarna utan också det romska folket skulle utrotas. Mormor och hennes släktingar försökte hålla sig undan, ibland i städerna, ibland på landsbygden. De, som tidigare hade varit självförsörjande, fick nu svårt att utföra sina yrken. Ofta återstod bara tiggeri som inkomstkälla.

Mormor Lenka och gammelmormor Worza överlevde andra världskriget. De lyckades hålla sig gömda och de höll ihop under hela kriget. De hade två små barn att ta hand om, och hur stora svårigheter de än råkade ut för måste de vara starka för barnens skull. Mormor sydde barnens kläder och såg till att de var rent och snyggt klädda. Mitt under brinnande krig satte mormor en stor rosett i dottern Pavlas hår och tog henne till fotografen. Fotot gömde mormor tillsammans med andra foton i en påse. Den påsen bar hon med sig i hela sitt liv, genom alla gränsövergångar och länder, i alla tält, husvagnar, bondgårdar, rivningskåkar och flyktingförläggningar

Min mamma Pavla hos fotografen, utan skor, men med håret fint kammat och flätat. Polen omkring 1943.