Den statliga satsningen Svenska från dag 1 initierades hösten 2015, dels för att skapa meningsfull daglig sysselsättning för de asylsökande dels för att förbereda dem som senare skulle få uppehållstillstånd på livet i det nya landet.

I rapporten Folkbildning på svenska? undersöks Sensus #fokus-verksamhet och under ett välbesökt seminarium på Sensus i Norrköping i förra veckan lyftes några av resultaten.

– En av de största utmaningarna för cirkelledarna var ju deltagarnas olika studiebakgrund, berättar Sabine Gruber, som gjort fältstudien och intervjuer med både deltagare och cirkelledare.

– I samma grupp fanns högskoleutbildade som utöver sitt eget språk även talade engelska men också personer som var analfabeter eller hade väldigt låg utbildningsnivå.
Över tid blev grupperna mer homogena, eftersom de studievana deltagarna snabbare gick vidare till andra kurser och sysselsättningar. Kvar blev de med lägst utbildningsbakgrund och störst svårigheter med språkinlärningen.

En annan återkommande problematik, som både cirkelledare och deltagare betonar enligt rapporten, är flyttandet.

– Deltagarna får besked om att de får avslag eller att de ska bli flyttade till en annan stad med kort varsel.

En del av de som blir flyttade till grannkommuner ber att få fortsätta i #fokus och lyckas få Migrationsverket att stå för de busskort som krävs för att de ska kunna fortsätta. Samtidigt blir väntan på busskort en ny variabel i de pussel som både deltagare och cirkelledare upplever att de lägger för att få närvaro och kontinuitet i språkgrupperna.

I rapporten berättas också att majoriteten av deltagarna bär på traumatiska erfarenheter och att de i stort behov av ett annat stöd, än det som normalt sett ges i en ren språkkurs. Alltifrån hjälp att kontakta myndigheter till att hantera separation från andra familjemedlemmar och ovissheten i asylprocessen. Många cirkelledare försöker inledningsvis tillgodose även detta stöd efter bästa förmåga men med tiden blir frågan om gränsdragning angelägen eftersom behoven är så stora. En cirkelledare säger såhär i rapporten:

”Okej jag hör dig… men jag kan inte göra det, men jag kan ge dig telefonnummer eller mejladresser.”

Cirkelledarna menar att det är svårt att möta deltagarna där de befinner sig och samtidigt inte bli allt för engagerade och involverade i deras levnadsöden.

I rapporten beskrivs deltagarna som genomgående positiva till #fokus och de tre som finns på plats i Norrköping under seminariet betonar just föreningsaspekten.

– Föreningslivet och språket är lika viktiga nycklar för att komma in i samhället, säger Peyman Lorestani.

Förutom språkintroduktionen #fokus har han på Sensus träffat vänner och lärt sig spela gitarr. Sultan Sajadi är inne på samma linje.

– Mitt språk utvecklades när jag fick kontakt med samhället som jag ser Sensus och ABF som. De är samhället för mig.

Baktawar Najabi hamnade först i en mindre ort utan möjlighet till språkintroduktion.

– Men där fanns Maggan som lärde mig språket, innan jag kom till Sensus. Språket är en nyckel som öppnar dörren till framtiden. Utan språk, inte prata och inga kompisar. På Sensus fick jag språk och kompisar att prata med.

Baktawar Najabi har hittills fått fyra avslag från Migrationsverket och väntar nu på nytt besked. På frågan från publiken vad hon skulle göra om hon får ett ytterligare avslag svarar hon:

– Jag är ensam, som kvinna har jag ingen möjlighet att jobba i Afghanistan, det finns ingen plan B för mig.

Eva Lindholm