”Som många andra konservativa har KD märkt att det går bättre att sälja sina konservativa idéer om de förpackas i ett progressivt språkbruk”, skriver Viking Lindberg och varnar för fallgroparna med partiledaren Ebba Busch Thors antifeministiska manövrar.
När det pratas om nättroll är det oftast synonymt med någon som näthatar och gestaltas av ett troll som sitter bakom ett tangentbord. Så har dock inte alltid varit fallet.
Begreppet troll härstammar från fisket där trolling är att låta betet släpa efter båten. Att trolla på nätet var att kasta ut ett bete (till exempel säga något provocerande) för att sedan invänta att någon tar betet i ett ofruktbart försök till bemötande.
Det klassiska trollet intar bara den åsikt som genererar störst reaktioner och den gör det ”ironiskt” för att kunna gömma sig bakom att den aldrig menar allvar.
Med tiden har dock även detta ändrats och trolling har blivit en politisk metod. Främst hos extremhögern, men allt mer även inom de etablerade partierna.
Ett väldiskuterat exempel på detta är en bild som den moderata riksdagsledamoten Hanif Bali lade ut med ett symbolspråk hämtat direkt från den nazistiska alt-right rörelsen och hur han sedan försvarade sig.
Det moderna politiska trollandet gömmer sig dock inte alltid bakom ironi utan kan också användas för att lansera nya idéer och begrepp. Ett exempel på detta är Ebba Busch Thor och KD:s ”nya feminism”.
Som många andra konservativa har KD märkt att det går bättre att sälja sina konservativa idéer om de förpackas i ett progressivt språkbruk. Det är inte särskilt populärt att säga att kvinnans plats är i hemmet. En säger istället att kvinnor måste kunna välja att ta hand om sina barn. Något deras motståndare inte säger emot, men det är en catchig falsk dikotomi.
Dagen innan den internationella kvinnodagen skriver Ebba Busch Thor om KD:s ”nya feminism”, deras progressiva omskrivning av anti-feminsim, vilket var en väldigt lyckad lansering av begreppet.
Lyckad då den är otroligt provocerande för oss feminister. Inte nog med att hon ”kapar” vårt begrepp, feminism, Busch Thor påstår dessutom att det är den feministiska rörelsen som står i vägen för jämställdhet, och tar sig sedan rätten att bjuda in till samtal för att nå en lösning. Så klart strösslar hon även med rasistiska undertoner.
Och det är klart att vi blir provocerade för alla som vet något om feminism vet att KD:s politik gör lika mycket för feminism och jämställdhet som apartheid gör för antirasismen.
Ebba Busch Thor kastade ut ett sitt bete – vi högg på det. Vi delar artikeln eller en bild på rubriken och säger något om att ”Det är inte en ny sorts feminism… Det är samma gamla unkna konservatism som vi känner igen så väl…” för att citera vår socialförsäkringsminister Annika Strandhäll.
Problemet är bara att Ebba Busch Thor inte lanserade argument. Det som lanserades var en position och ett begrepp och i princip alla jag sett som huggit på betet har börjat med att sprida positionen och begreppet. Jag har själv gjort det i denna text.
Ebba Busch Thor vänder sig inte till oss feminister, hon vet att vi inte kommer köpa det hon säger. Hon vänder sig till de konservativa för att erbjuda dem samma gamla position i ett nytt fodral. Och vi hjälper henne att etablera det nya fodralet genom att dela, upprepa och sprida hennes egna position och begrepp.
Det klassiska rådet när en handskas med troll är: ”mata inte trollen” och ”ta inte betet”. I en demokrati ska en dock bemöta sin motståndares idéer. Så hur gör en när ens bemötande är en del av deras marknadsföringsstrategi?
Jag vill mena att en ska bemöta, men att en inte bör göra det på deras premisser. Inte skriva ”ny feminism” med en kommentar om vilket hyckleri det är. Inte ge dem tillfredsställelsen att du använder deras begrepp, utan benämna det för vad det är:
Anti-feminism.
