I påannonseringen av inslaget om rasprofilering gav programledaren, med ett tydligt exempel, uttryck för sina egna rasistiska fördomar. Han beskrev dessa som del av ett samhällsproblem, samt konstaterade att Sverige fått kritik för att inte arbeta aktivt mot ”etnisk profilering”.

Anmälaren skriver till Granskningsnämnden för radio och tv: ”Att programledaren för ett av Sveriges största nyhetsprogram erkände rasistiska fördomar på bästa sändningstid och sedan gick vidare utan att uttalandet kontextualiserades fick det att låta som att hans fördomar var normala samt att det var bra att de erkändes”.

TV4 skriver i sitt svar att avsikten med påannonseringen var inte var att legitimera utan att ”illustrera de snabba tankar som kan forma fördomar och att på ett tydligt sätt visa vilka konsekvenser fördomsfullt tänkande kan få”.

Uppenbart kränkande

Granskningsämnden säger sig förstå syftet med påannonseringen, men anser likväl att uttalandet var uppenbart kränkande och därtill riskerade att befästa fördomar om personer med en viss hudfärg. Därför strider inslaget, enligt nämnden, mot bestämmelsen om televisionens särskilda genomslagskraft. Enligt denna får ett program eller inslag som är uppenbart kränkande mot bland annat människor med en viss hudfärg eller nationalitet inte sändas.

Ylva Habel, lektor och forskare i medie- och kommunikationsvetenskap vid Södertörns högskola, ser positivt på att Granskningsnämnden kan se att en rasistisk kränkning har ägt rum. Samtidigt pekar hon på en rad problematiska formuleringar i beslutet, bland annat att de uppehåller sig vid ”syftet”.

– Om utgångspunkten för en kritik av rasism är att vi tar hänsyn till människors syften och intentioner, så kommer vi ingenstans. Det är mycket sällan någon ”menar” sin rasism.

Ordvalet ”fördomar” är också ett problem, enligt Habel, då det individualiserar ett strukturellt samhällsproblem:

– Rasism är ingen ideologi eller specifik tankeströmning som en del har, utan den genomsyrar samhället på samma sätt som cis-heteronormativitet, patriarkala strukturer och diskriminering mot människor med normbrytande funktion. Det finns inga individer som på ett magiskt sätt går igenom livet och förblir opåverkade dessa. I Sverige och även övriga Europa tycks det vara otroligt svårt att kalla rasism för vad det är. Liv offras för att den nebulösa, maktundvikande vokabulären ska behållas. Men det ska jag inte gå in på här.

Ett tredje problem med Granskningsnämndens formuleringar som Ylva Habel lyfter fram är begreppet ”etnisk profilering”.

– Hudfärg har gjorts till en etnifierad markör, men har egentligen mycket litet med etnicitet att göra. Det som avses – men som man värjer sig för att säga – är rasprofilering, som bygger på en kvardröjande kolonial föreställning om åtskilda raser, från vit till svart.

Medier orienterade mot vithet

Att rasprofilering uppmärksammas i svensk nyhetsrapportering är mycket ovanligt. 2000-2012 förekom begreppen ”rasprofilering” och ”etnisk profilering” sammanlagt 57 gånger i mediearkivet Retriever, jämfört med 201 träffar 2013. Det framgår i den forskningsrapport som TV4-inslaget bygger på av Leandro Schclarek Mulinari. Han förklarar ökningen med avslöjandet om Skånepolisens registrering av över 4 000 romer, och menar att även jakten
på papperslösa i Stockholms tunnelbana bidragit till ökad uppmärksamhet kring rasprofilering.

Schclarek Mulinari beskriver begreppet som en akademisk term för när polisen ”kategoriserar människor på basis av utseende och föreställningar om bakgrund”. Enligt Schclarek är samtalet om rasprofilering – i en svensk kontext – ännu i sin linda. Hans rapport är ett viktigt inlägg i den fortsatta diskussionen och Ylva Habel menar att fenomenet borde uppmärksammas betydligt mer, eftersom det är ett stort problem. Granskningsnämndens fällning tror hon inte kommer att påverka särskilt mycket.

– I en tid då rasismens normalisering skenar, så tror jag inte att just den här fällningen får så stora konsekvenser. Vi utsätts dagligen och stundligen för rasism i nyhetsrapporteringen, framför allt genom tystnader kring nyheter som gäller just rasism.

– Vad det gäller vantolkningen att omnämnandet av rasism är detsamma som att sprida rasism i sig, så är det vanligt. De som arbetar med nyhetsrapportering är orienterade mot vithet, och kommer inte att sluta för att de får kritik. För att en förändring ska ske behövs större, mer djupgående förändringar.