Uruguay är fortfarande i chock efter det senaste valet som ägde rum i två olika omgångar. Den regerande vänsterkoalitionen, Frente amplio, Breda fronten, blev besegrad med bara 30 000 röster av en högerkoalition där ett nytt militärt parti ingår.

Och det är kanske det som är det mest oroande, att ett land med starka civila traditioner röstar massivt på ett nybildat militärt parti. Guido Manini Rios var arméns överbefälhavare i några år innan han gjorde ett olyckligt uttalande om de försvunna på sjuttiotalet.

Han hävdade att det var lönlöst att satsa stora statliga pengar i sökandet efter några kvarlevor. Eftersom de trehundra försvunna under sjuttiotalets militärdiktatur fortfarande är levande i många människors minne var hans ord mycket olämpliga och landets president avsatte honom.

Han ansåg att han behandlades orättvist och bildade ett parti som på bara fem månader har fått hela tio procent av väljarna. Hans parti gav högerkoalitionen lyftet som de behövde för att få slut på vänsterns femtonåriga styre.

Kluvet land

Nu har vänsterkoalitionen inte bara förlorat regeringsmakten utan också majoriteten i riksdagen som hjälpte dem att stifta progressiva lagar. Under dessa femton år har homoäktenskap godkänts och den fria aborten garanterats. Lantarbetarna, en särskilt utsatt grupp, har fått en lag som ger dem rätten till betald övertid efter åtta timmars arbetsdag. Hushållsarbetare, mest kvinnor, har bildat en egen fackförening och fått rimliga arbetsvillkor.

Högerkoalitionens största parti, Partido blanco, de vitas parti, är ett gammalt parti som har sin starkaste fäste i landsbygden där ignorans och feodala förhållanden råder. Stora jordegendomar och fattiga lantarbetare präglar landskapet och det var där, i det djupa Uruguay som fruktar modernitet och förändringar, som högerkoalitions seger befästes.

Frente amplio segrade lätt i huvudstaden Montevideo och i flera angränsande län. Det är platser där arbetare och utbildade människor bor, där koncentreras medier, universitet och stora arbetsplatser.

Att Frente amplio satsade stora resurser på att decentralisera universitetsutbildningen och fördela statliga resurser till landsbygden räckte inte. Analyserna pekar på osäkerheten som främsta orsak till folkets ändrade politiska sympatier.

Avtal blev slagträ

Den nya regering som tillträder i mars kommer att föra en sträng nyliberal ekonomisk doktrin och arbetarrörelsen är redan ute och hotar med strejker. Uruguays ekonomi är relativt stark och det är nästan det enda landet i regionen utan skulder till Världsbanken. En duktig ekonomiminister, Danilo Astori, utnämnd förra året till kontinentens bästa, såg till att sanera landets ekonomi.

Dollarn kommer att släppas loss och detta skapar oro bland landets företagare. Uruguay saknar olja och gas och är beroende av att köpa in i dollar från grannländerna Brasilien och Argentina.

Det nya avtalet med det finska pappersmassaföretaget UPM blev slagträ i valkampanjen. Bland arbetare och högutbildade var detta ett steg i rätt riktning, en del i moderniseringen av landsbygden som Uruguay behöver. Men bland jordägare och bönder – som kommer att beröras av tåget som UPM behöver för att transportera sina produkter till hamnen i Montevideo – är motståndet kompakt.

Vissa av de nyvalda riksdagsledamöterna röstades fram av folk som ville upphäva kontraktet med UPM. Men ett avtal på femtusen miljoner dollar som kommer att skapa tusentals arbetstillfällen är inte lätt att rubba.

Nya allianser

Den tydligaste skillnaden mellan den sittande vänsterregering och den nya högerregeringen kommer att märkas i utrikespolitiken. Under femton år har Breda Fronten haft utmärkta relationer med Venezuela och tidigare presidenten Hugo Chavez (1954-2013) var ofta på besök i Montevideo. Stora pengar satsades på sjukhus och venezolanska och kubanska läkare skickades ofta hit som biståndsarbetare.

Kubanska läkare opererade mer än 40 000 patienter kostnadsfritt på några år. Alla operationer var gratis och det var de som hade lägst pension som prioriterades. Nu vill den nya regeringen avskeda dessa läkare, som de anser är inte kvalificerade nog.

Bolivias avsatte president Evo Morales var nära vän med den uruguayska författaren Eduardo Galeano och träffade honom två veckor innan Galeano avled. Nu kommer den nya regeringen att stödja kuppmakarna i Bolivia. Detsamma gäller relationerna med Brasilien. Tidigare presidenten Lula da Silva och Uruguays förra president José Mujica var nära vänner och under Lulas tid i fångenskap agerade Uruguay medlare och försökte få honom fri.

Nuvarande brasilianske presidenten Jair Bolsonaro har välkomnat Uruguays nya regering och sagt att han kommer till maktöverlämningen i mars. Han ser Manini Rios militära parti som allierat. Alberto Fernández, som bildar regering nu i Argentina, kommer att ha svårt i Mercosur, den ekonomiska och politiska alliansen i regionen. Hans vänsterliberala regering kommer att vara den enda progressiva kraften i södra delen av kontinenten.

Under tider börjar Frente amplio med ett intensivt arbete där förnyelse och självkritik ingår. Tyvärr alldeles försent, hävdar de som röstade för en annan samhällsmodell.