Det tog lång tid för kvinnor att använda sin rösträtt i samma utsträckning som män och ”varannan damernas” ritade om den politiska kartan. Finns det likheter när det gäller orsakerna till kvinnors låga valdeltagande under den första perioden, medan de fortfarande befann sig i ”utanförskap”, med utlandsföddas låga valdeltagande sedan 90-talet? Handlar det om diskriminerande mekanismer, resurser och hinder?

Martin Ericsson är forskare verksam inom det pågående projektet ”Allmän rösträtt? Rösträttens begränsningar i Sverige efter 1921”. Eriksson konstaterar att valdeltagande i vetenskapliga sammanhang analyseras på olika sätt. En förklaring fokuserar på gruppens resurser, till exempel inkomst och utbildning. Det andra perspektivet betonar eventuella brister och hinder i det omgivande samhälle där valet äger rum, då ligger fokuset på trösklar, hinder och nätverk.

– Finns det diskriminerande mekanismer i samhället som försvårar en grupps valdeltagande? Släpps gruppen in i de nätverk som ibland är en direkt förutsättning för ett högt valdeltagande? Som exempel: släpps gruppen in i de nätverk som avgör vilka personer som partierna nominerar till valen? Om gruppen inte släpps in i dessa nätverk kommer det resultera i bristande politisk representation, som i sin tur kan antas minska benägenheten hos gruppen att rösta eftersom man upplever sig vara underrepresenterad. Och just utifrån detta perspektiv kan man nog göra en jämförelse av kvinnors röstande. De kvinnor som formellt fick rösträtt 1918-21 släpptes inte på många decennier in i partiernas inre nätverk (som avgjorde vilka som nominerades). Också när det gäller utrikesfödda (och ickemedborgare, som ju har lokal rösträtt) har en del forskare visat på liknande mekanismer – gruppen släpps inte fullt ut in i de nätverk som avgör nomineringarna.

Bland röstberättigade svenska medborgare i Sverige är 14 procent födda i annat land än Sverige. Valdeltagandet har varit lägre bland utrikes födda under 1991–2018 och skillnaderna är större i dag jämfört med 1990-talet. Det framgår av SCB-rapporten Deltagandet i de allmänna valen 2018.

”Man måste i diskussionen om etnicitet och politik i högre grad fokusera på marginaliserande mekanismer, snarare än på deras praktiska konsekvenser, verkande i sig och som tillståndet av att vara marginaliserad, till exempel icke-deltagande”, skrev professor Magnus Dahlstedt i rapporten Marginaliseringens politiska konsekvenser redan år 2000.

De marginaliserande mekanismerna fortsätter att cementeras, beklagar Magnus Dahlstedt:

– I de senare årens debatter om utanförskap har mycket av fokus lagts på situationen i förortsområden, med en väldigt repressiv och utpekande hållning, genom att förortsområdena pekats ut som orsak till sina egna bekymmer, liksom gängkriminalitet och skottlossningar. Vad som ofta hamnar i skymundan är de djupgående sociala orsakerna till hur det kommer sig att politisk misstro, känslan av att stå utanför och inte kunna bli lyssnad till fortsätter att växa. Dessa mekanismer gör att många av de som bor i förorterna känner sig som andra klassens medborgare utan att bli lyssnade till, utan att ens erfarenheter kommer fram i den offentliga debatten. För att förstå hela den problematik som i dag beskrivs i termer av utanförskap måste vi förstå uppkomsten av de ojämlika sociala villkor som inte minst unga förortsbor lever under.

Valdeltagandet är enligt SCB generellt lägre bland ensamstående, lågutbildade, låginkomsttagare, arbetare, arbetslösa och personer utanför arbetskraften. Valdeltagandet bland svenska medborgare i riksdagsvalet 2018 skiljer sig åt efter födelseland. Bland utrikes födda varierar valdeltagandet med födelseland, medborgarskapsdatum och hur länge man bott i Sverige.  

I slutet av 2018 var 932 266 utländska medborgare folkbokförda i Sverige, 80 procent av de utländska medborgarna 2018 var födda i medborgarskapslandet, medan 9 procent var födda i Sverige. Bland de som sammantaget har vistats i upp till tio år i Sverige uppgår valdeltagandet till 64 procent. Det kan jämföras med 78 procent bland de som varit här i 25 år eller mer. Utrikes födda kvinnor röstar i högre utsträckning än män från samma födelseregion, ett mönster som också finns hos de inrikes födda.

Riksdagsledamoten Leila Ali Elmi (MP) valdes 2018 från Angered i Göteborg och skapade rubriker.

– Jag stod dagligen på olika torg i Göteborgs förorter, delade ut valsedlar, knackade dörr och pratade med väldigt mycket människor. Personliga möten var kärnan i min kampanj. Jag lyssnade förbehållslöst på människors behov och problem.

Identifierade du särskilda behov och problem som andra kandidater missade? 

– Under mina samtal så identifierade jag att människor upplevde att de inte blev lyssnade på. Många sade att de politiska besluten påverkar deras liv, men de upplever inte att de kan påverka utformningen av politiken vilket skapar en känsla av maktlöshet hos många.

Du fick många att gå till valurnorna i ditt område. Varför är valdeltagandet i förorterna och bland utrikes födda annars för lågt? 

– Jag tror att det låga politiska valdeltagandet handlar om flera aspekter. Delvis beror det på bristande språkkunskaper och sociala klyftor, men framför allt en känsla av att man inte tillhör samhället fullt ut. Vi politiker får inte överge förorterna där arbetslöshet, trångboddhet, skolsegregation, strukturell rasism och andra exkluderande faktorer riskerar att befästa en känsla av hopplöshet. Det är vårt ansvar att möta människor, lyssna på deras behov och problem, samt skapa en känsla av inkludering. För att demokratin ska vara hållbar så måste vi ta ansvar för det låga valdeltagandet i förorterna för annars blir det en ond cirkel som skadar demokratins legitimitet.