Svensk ungdom bedöms som mer trovärdig i en förhörssituation än en ungdom med utländsk bakgrund, trots identiska förutsättningar och berättelser. Unga nyanlända migranter döms dessutom för sexualbrott på vagare grunder än svenska ungdomar. Det visar två studier av Katrin Lainpelto, docent i processrätt vid Stockholms universitet, som ingår

i rapporten Barn, migration och integration i en utmanande tid.

Den ena studien är experimentell och genomfördes i samarbete med Ramil Bisso. Syftet var att undersöka om och i så fall hur domare och nämndemän påverkas av gärningspersonens etniska bakgrund. Ett förhör spelades in i två versioner, med namnet som enda skillnad. I den ena versionen uppgavs den misstänkte heta Mudhafar och i den andra Erik. Skillnaden var särskilt stor i nämndemännens bedömning av de olika versionerna. Tre gånger fler av dem uppgav att de skulle ha friat ”Erik”.

– Ett särskilt intressant resultat, som också var statistiskt signifikant bland både nämndemännen och domarna, var att deltagarna uppgav att de upplevde ett avsevärt större obehag inför det påstådda handlandet när de fick se förhöret med ”Mudhafar”, säger Katrin Lainpelto.

I den andra studien granskas bedömningen i faktiska underrättsdomar från 2013, 2015 och 2017 som gäller sexuellt ofredande och där den åtalade är 15-17 år. 2013 och 2015 fann Lainpelto inget statistiskt samband mellan ”etnisk bakgrund” och ”skuldfrågans bedömning, vilket hon däremot gjorde i målen från 2017.

”Ungdomarna med svensk bakgrund friades i nästan 30 procent av åtalspunkterna medan motsvarande siffra för ungdomar med utländsk bakgrund var 3 procent. Sambandet sammanfaller således i tiden med den kriminalpolitiska debatten kring sexualbrotten.”