”Om inte EU anser att våldet som kvinnor möter i sin vardag ska kopplas till den säkerhetsagenda som unionen arbetar för, kommer resurserna aldrig att fördelas rätt.” Det skriver Soraya Post (Fi) i sin sista EU-krönika inför EU-valet, och argumenterar för en en feminism som säkerställer rätten till ett liv fritt från våld.
Våld är en av de mest allvarliga formerna av begränsning av en människas liv, och det är en av de mest genomgripande kränkningarna av mänskliga rättigheter. Det gäller allt våld, men mäns våld mot kvinnor är särskilt allvarligt eftersom det ofta förekommer inom relationer och i hemmet, och påverkar kvinnors livsvillkor och möjligheter.
Mäns våld mot kvinnor är direkt kopplat till en ojämlik fördelning av makt mellan kvinnor och män och våldet har en djupgående negativ effekt på individer, familjer och samhället som helhet.
Det europeiska jämställdhetsinstitutet Eige, som är en EU-myndighet, beställde 2014 en vetenskaplig undersökning för att ta reda på vad mäns våld mot kvinnor kostar EU:s medlemsstater. Siffran som trädde fram var hisnande: 2 260 miljarder kronor per år. Jag upprepar: 2 260 miljarder per år. Eige gör regelbundet indexuppdateringar och i den senaste från 2017 har EU:s uppskattade kostnad för våldet som kvinnor möter under sitt liv inte förändras nämnvärt: våldet kostar EU 2 151 miljarder kronor per år.
Hela EU:s budget 2018 var cirka 1 500 miljarder kronor. Sveriges statsbudget 2019 är på cirka 1 100 miljarder. Här får försvaret 51 miljarder kronor, miljöpolitik 10 miljarder och området jämställdhet 443 miljoner.
Jämför nu siffrorna. Mäns våld mot kvinnor inom EU kostar våra samhällen ungefär dubbelt så mycket, varje år, som hela Sveriges statsbudget.
Studien från 2014 skiljer på olika former av våld. Våld i nära relationer kostade EU 1 220 miljarder kronor, varav 90 procent var partnervåld mot kvinnor. Men även mäns våld mot kvinnor utanför relationer kostar nästan lika mycket. Där ingår allt från misshandel till våldtäkt och sexuella övergrepp.
Det könsbaserade våldet drabbar först och främst kvinnor – som inte minst #metoo vittnade om. Kvinnor är extremt sällan utövare av grovt våld, och själva utövandet av våld är nära kopplat till osunda värderingar kring maskulinitet och maktutövning.
Hur blir det så här höga kostnader för EU? Jo, för mäns våld har följdverkningar långt efter våldet. Förutom kostnader för vård och omsorg så minskar kvinnors deltagande i arbetslivet som en direkt konsekvens av våld. Barn som bevittnar våld i hemmet traumatiseras.
Varje misshandel eller våldtäkt orsakar oerhört mänskligt lidande, och där ligger vår drivkraft till att få mäns våld mot kvinnor att upphöra. Vilket också är ett av Sveriges riksdags beslutade jämställdhetsmål, men som vi menar det inte görs så mycket för att uppnå.
Förutom lidandet så ser vi alltså att samhället förlorar 2 151 miljarder kronor varje år på det mellanmänskliga våld som framförallt drabbar kvinnor. Varje år. Det betyder att det är direkt samhällsekonomiskt lönsamt att göra stora och starka insatser för att förebygga att våld. Att få stopp på mäns våld borde därför vara en prioritet inom både EU:s säkerhetspolitik, EU:s ekonomiska politik och EU:s jämställdhetspolitik. Så vad har då EU gjort sedan studien kom ut för fem år sedan? Inte mycket alls tyvärr.
Ett betänkande i Europaparlament från 2017 belyser att det är få EU-program som har tydliga mål och öronmärkta resurser eller som föreskriver systematiskt genomförande och övervakning av politik för jämställdhet. För att jämställdhet ska prioriteras måste vi sätta in det som tydliga och konkreta strategiska mål. EU:s säkerhetsagenda benämner till exempel inte det könsbaserade våldet med ett enda ord. Inte ett ord. Om inte EU anser att våldet som kvinnor möter i sin vardag ska kopplas till den säkerhetsagenda som unionen arbetar för, kommer resurserna aldrig att fördelas rätt.
I dag fokuserar säkerhetsagendan på cyberattacker, terrorism, brottsbekämpning och gränsbevakning. I den nya långtidsbudgeten gör kommissionen följande säkerhetspolitiska analys av EU:s inre säkerhet:
”På senare år har säkerhetshoten i Europa intensifierats och diversifierats. De har tagit formen av terrorangrepp, nya typer av organiserad brottslighet och it-brottslighet. Säkerhet har en utpräglat gränsöverskridande dimension, och därför krävs ett starkt och samordnat svar från EU:s sida.”
Men det hot som drabbar absolut flest människor, och som har oerhörda mänskliga och ekonomiska kostnader, tas inte upp i den nya fonden för inre säkerhet: det könsbaserade våldet i EU.
Trots att FRA, EU:s kontor för mänskliga rättigheter, beräknar att över 20 miljoner kvinnor i EU misshandlas, våldtas eller utsätts för sexuella övergrepp varje år så ses fortfarande inte mäns våld mot kvinnor som ett säkerhetsproblem utan som en olycklig omständighet. EU har inte ens lyckats få alla medlemsländer att ratificera Istanbulkonventionen som kriminaliserar våld i nära relationer och alla former av sexuella övergrepp.
Feministiskt initiativ har aktivt drivit frågan om att ändra den säkerhetspolitiska agendan till att fokusera på mänsklig säkerhet, där särskilt kvinnors rätt till ett liv utan våld måste prioriteras. Allt fler lyssnar och vi påverkar många, men det är trögt att få en majoritet för våra förslag eftersom EU just nu går i en militaristisk, och låt oss säga det, maskulin, riktning.
Med en europeisk försvarsfond på motsvarande över 130 miljarder kronor under 2021-2027 vill EU-kommissionen se samarbete mellan medlemsländerna när det gäller att ta fram och köpa in krigsmateriel. ”Samarbete i försvarsindustrin måste bli en norm, inte ett undantag”, sade EU:s industrikommissionär Elżbieta Bieńkowska.
Europa behöver inte mer militärt samarbete, Europa behöver mer feminism. Europaparlamentet behöver fler feminister på plats som kan driva fram en politik som ser till att vi lägger resurserna rätt. Vi vill fördela om pengar från militära satsningar till att minska det mänskliga lidandet och ge oss rätten att leva ett liv fritt från våld.
Vi går till val på att vi vill att EU tydligt ska omfördela i sin budget så att det våldsförebyggande arbetet och bekämpning av våld mot utsatta grupper prioriteras och att EU ska skrota Lissabonfördragets planer på en gemensam armé och militär upprustning. Vi vill ha en samtyckeslag i hela EU och vi vill ha ett EU-direktiv mot mäns våld mot kvinnor. Ett Europa fritt från våld finns inom räckhåll om vi satsar på det!
