För första gången har en kvinna utsetts till ordförande för EU-kommissionen. Valet är resultatet av ett politiskt maktspel utan insyn och har mött berättigad politisk kritik, konstaterar Gudrun Schyman (Fi). Ändå ser hon skäl att välkomna Ursula von der Leyen till posten.
EU-kommissionens nya ordförande heter Ursula von der Leyen. Hon var tidigare försvarsminister i Tyskland och tillhör Angela Merkels CDU. Det är första gången en kvinna blir vald till den posten. Striden var hård, som det brukar heta. Marginalerna var knappa när det nyvalda parlamentet ledamöter röstade. 383 röster för, 327 mot och 22 nedlagda.
Utfallet är ett resultat av ett politiskt maktspel som trotsar all demokratisk insyn och som helt kör över den tidigare ambitionen att låta ”spetskandidater” från de olika partigrupperna ”tävla” med varandra i öppna debatter i samband med EU-valet.
Tanken var att väljarna skulle kunna påverka valet av EU:s högsta politiker och tjänstemän direkt vid valurna och att den demokratiska legitimiteten på det sättet skulle öka. Manfred Weber från konservativa EPP, Frans Timmermans från socialdemokraterna, Ska Keller från de gröna och Margrethe Vestager från liberalerna turnerade, men ingen av dem blev aktuell. Hela tanken med spetskandidater får nog ses som överspelad vid det här laget.
Kritiken mot bristande demokratisk legitimitet har parats med en mycket berättigad politisk kritik av Von der Leyen. Hon ser gärna en ökad militarisering av EU, hon har svarat svävande på frågor om asylrätten och på klimatpolitikens område är det alldeles för svajigt. Goda skäl alltså för både vänstern och de gröna att rösta nej.
Hur det gick till när just von der Leyen fördes fram som alternativ lär vi väl aldrig få veta men en inte alldeles vågad gissning att Angela Merkel har lagt pusslet. Och det är intressant. Jag ser en bild i Expressen på tre nöjda kvinnor. Det är Ursula von der Leyen, flankerad av förbundskansler Angela Merkel och nuvarande CDU-ledaren Annegret Kramp-Karrenbauer, som nu tar över som försvarsminister i Tyskland. Och jag tänker på Madeleine Albrights citat: ”Det finns en speciell plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.”
Här är det uppenbarligen tre kvinnor som hjälper varandra och som konsekvens av det ser vi nu för första gången en kvinna på posten som kommissionsordförande. En kvinna som dessutom lovat att den kommande kommissionen ska bestå av hälften kvinnor, hälften män. En kvinna som i sin roll som arbetsmarknads- och familjeminister i Tyskland drivit igenom både föräldraförsäkring med pappamånader, kvotering till bolagsstyrelser och lagstiftning till förmån för samkönade äktenskap.
Det betyder förstås inte att Ursula von der Leyen är feminist. Men hon har förmodligen samma politiska kompass som gjort Angela Merkel till den respektingivande humanist jag tror många med mig ser. Vilket är något helt annat än den antifeminism som ”modernare” kristdemokrati bedriver, i Sverige tydligt representerat av Ebba Busch-Thor och KD.
EU-kommissionens könsfördelning har varit ungefär 70 procent män och 30 procent kvinnor. En ändring är efterlängtad och kanske är det just Ursula von der Leyen som kan genomföra den. Jag säger i alla fall välkommen till första kvinnan på toppjobbet. Frågan om representation ska inte underskattas.
