En dikt i juletid av Sandra Dahlén med illustration av Dana Orkideh.
Midvinternattens stress är hård
skyltfönstren gnistra och glimma
Vuxna kämpa i enslig gård
djupt under kravfylld dimma
Mor vill slippa gnäll och barn
planerar köpet av gran
snön lyser vit på taken
Endast modern är vaken
I dunklet ser hon hemmets dörr
tanken börjar att driva
känner som många jular förr
hon allt bara vill hiva
tittar mot lådan med glid och surr
där hon finner sitt sköna kurr
grubblar, känner det där kåta
över minnet, oh så våta
För sin hand genom veck och hår,
bestämmer sig för detta
nej, vem bryr sig om mina lår,
nej, jag vill ha mer hetta
går gör det sedan, inom kort
slika spörjande tankar bort
lämnar sängen resolut
det dagas snart, måste ut
Skriver en fin lapp och lämnar
dem som sova i båsen
för nu är det jag som ämnar
lämna hovmästarsåsen
hög på tanken om orgasmer
drar hon för sina spasmer
Så kunna hon få den frid
hon behöva hemmavid
Modern vandrar till sexets loft
där har hon bo och fäste
hög på endorfinernas doft
kan hon bry sig om sin näste
hemma börjar de att vånda
när är modern tillbaka
kanske kommer jag på månda
om ni pyntat bakat kaka
Återvänder med vibrator
ställer krav på nya tag
roll som julens generator
försvinner nu denna dag
jag vill ha båd’ frid och hetta
tradition är nu detta
ej kravfylld dimma mera
vill kunna orgasmera
Midvinternattens köld är hård
Stjärnorna gnistra och glimma
Alla sova i enslig gård
gott intill morgondimma
Partnern snusar i hennes hår
Modern är nöjd mellan sina lår
Snön lyser vit på taken
Endast tomten är vaken