”Utvecklingen i Polen och andra medlemsländer är inte förenlig med EU:s fördrag. Punkt”, skriver Alice Bah Kuhnke och konstaterar att de verktyg som EU hittills använt som påtryckningsmedel är verkningslösa.
”Det handlar inte om abort längre, det handlar om frihet.”
Så sa den polska protestledaren Marta Lempart i en intervju med tv-kanalen TVN24. Abortfrågan har kommit att bli en symbol för en frihetskamp som sprider sig på de polska gatorna. Folket tänker inte längre låta sig tystas i ett land som steg för steg tagit steg i en alltmer auktoritär och totalitär riktning. Protesterna förpliktigar. EU måste agera.
Den polska demokratin har successivt nedmonterats av regeringspartiet Lag och rättvisa. Så kallade ”hbtq-fria zoner” täcker nu ungefär en tredjedel av landets yta och förra året förbjöds sexualundervisning. Och sedan några år tillbaka begränsas domstolsväsendets politiska oberoende genom att man bland annat har försvårat för författningsdomstolen att fatta beslut. Samtidigt har Lag och rättvisa politiserat tillsättandet av nya domare, i jämn takt med att man tvångspensionerat vissa domare i förtid.
Inskränkningen av domstolsväsendets oberoende ledde till att EU-kommissionen inledde ett så kallat överträdelseförfarande där hot om indragna EU-medel stod för dörren. Artikel 7-förfarandet, som det heter på EU-lingo, har visat sig kraftlöst då Ungern och Polen krokar arm och hindrar sanktionerna från att bli verklighet då det krävs enhällghet bland medlemsstaterna.
Det är politiseringen av domstolsväsendet som fått genomslag i det nya lagförslaget. För någon vecka sedan fastslog Författningsdomstolen att abort av skadade foster strider mot grundlagen. Polens abortlag var sedan tidigare en av de strängaste i Europa. Med det nya lagförslaget kommer abort i fortsättningen enbart tillåts om den gravida har våldtagits, utsatts för incest eller om hennes hälsa och liv är i fara. 2019 utfördes totalt 1110 legala aborter i Polen. 98 procent av dem var på grund av fosterskador – något som i fortsättningen inte kommer att vara lagligt.
Men abortförbud stoppar inte aborter. Kvinnor och transpersoner som genomgår graviditeter kommer fortsätta att utnyttja rätten att fatta beslut över sina egna kroppar, att bruka rätten till lagliga och säkra aborter. Men de polska gravida som inte har råd att betala för säker abortvård utomlands kommer ta till osäkra och farliga metoder. Att vara kvinna i Polen är livsfarligt. Redan innan det nya lagförslaget utför omkring 200 000 kvinnor aborter illegalt eller utomlands enligt kvinnorättsorganisationer.
Abortförbud är ytterligare ett verktyg i högerpopulismens successiva nedmontering av demokratin i flera medlemsländer. Dessa krafter, med Sverigedemokraterna i Sverige, Lag och rättvisa i Polen och Fidesz i Ungern har gemensamma mål och en gemensam vision. Kvinnors och minoriteters rättigheter ska undermineras. Mediernas och domstolarnas oberoende ska inskränkas och makten ska korrumperas och koncentreras. Syftet är att slå sönder de friheter som generationer innan vår kämpade för.
Jämlikhet, jämställdhet, demokrati och rättsstatens principer är grundläggande värderingar i EU. Det statueras i den andra artikeln i EU-fördraget. Alla medlemsländer måste värna rättsstatens principer, respektera grundläggande mänskliga rättigheter som jämställdhet och jämlikhet och ska verka för att stärka demokratin i hela EU.
Att inskränka kvinnors och minoriteters rättigheter är därför inte förenligt med det som alla medlemsländer skrivit under på. Denna avskyvärda utveckling i flera medlemsländer är akut och måste fördömas och åtgärdas innan det är för sent.
Det är denna fasansfulla utveckling som det polska folket nu reser sig emot. Abortförbudet blev droppen som fick bägaren att rinna över. Protesterna som breder ut sig, trotsar pandemin och fyller de polska gatorna är en frihetsrevolution mot högerpopulismens framväxt. Som svar på detta har den polska regeringen förklarat krig mot demonstranterna, kallat in militärpolisen och uppmanat anhängare till regeringspartiet att inta gatorna och försvara kyrkorna.
Det är allvar nu. EU-kommissionens ordförande, Ursula von der Leyen, måste vara EU:s högsta försvarare av fördragen, det är hennes i särklass främsta uppgift. Utvecklingen i Polen och andra medlemsländer är inte förenlig med EU:s fördrag. Punkt.
De verktyg som hittills använts har misslyckats fullständigt. Artikel 7-förfarandet har aldrig fungerat i verkligheten och det är dags för en mekanism som på riktigt, de facto, sanktionerar medlemsstater som bryter mot EU:s grundläggande värderingar.
För en ny tuff mekanism krävs att rådet med Tyskland i spetsen ställer sig bakom förslaget. Hittills har förbundskansler Angela Merkel dragit fötterna efter sig och under Tysklands EU-ordförandeskap duckat frågan. Det är en stor besvikelse och jag kan bara hoppas att Ursula von det Leyen, Sverige och andra medlemsstater driver på i rådet om behovet av en fungerande sanktionsmekanism. För det är inte bara rätten till abort som står på spel – det handlar om vår frihet och EU:s framtid som en demokratisk stormakt.
Vi måste därtill göra flera saker samtidigt. Parallellt med att vi vi politiker kämpar i EU-parlamentet och ministerrådet måste vi också visa polska kvinnor och transpersoner vår solidaritet i konkret handling genom att erbjuda säkra aborter i Sverige. Allt annat är ovärdigt ett modernt och mänskligt samhälle.
