– Psykisk ohälsa debatteras ganska flitigt vilket är bra men det sker inte på lika villkor och många utesluts i debatten, säger Ksanet Habte, som har funnit gemenskap med andra som delar samma erfarenhet som hon själv via sociala medier.
Hösten 2018 blev Ksanet Habte sjukskriven på grund av utbrändhet. Det var samma år som hon började gå till en psykolog för första gången i sitt liv.
– Jag hade kommit till en punkt att jag var redo att göra vad som helst för att bli frisk och jag var redo att testa nya saker, berättar Habte.
Ganska snart insåg hon att det saknades perspektiv och kunskap om rasism inom vården, vilket är centralt i hennes liv.
– Det är inte alla som vet att rasism kan påverka en psykiskt. Personligen, känner jag att jag inte kunde prata om vissa händelser för att den förståelsen finns inte hos alla psykologer, säger Ksanet Habte.
Under sin sjukskrivning ville hon komma i kontakt med andra som har samma erfarenhet:
– Att vara på sin vakt är ett stresspåslag i sig. Du kan inte påverka hur du ser ut men ändå bli diskriminerad för det. Den som är drabbad känner igen sig och det har tyvärr normaliserats av många.
Habte fann gemenskapen på sociala medier och det resulterade i en sluten Facebookgrupp som är separatistisk för svarta personer i Sverige.
– Om vi utgår från minoriteten afrosvenskar har vi erfarenheter som majoritetssamhället inte bekräftar. Fast vi behöver inte vänta på att andra ska höra oss. Vi kan skapa våra egna forum och ställa krav på ökad förståelse på hur det är att leva i utanförskap, mellanförskap, migrationsprocesser och bli utsatt för rasism.
Debatt på olika villkor
Ksanet Habte anser att det är viktigt att prata om dessa faktorer. Särskilt när Sverige tar emot flyktingar och som samhället ställer stora krav på.
– Psykisk ohälsa debatteras ganska flitigt vilket är bra men det sker inte på lika villkor och många utesluts i debatten. Jag anser att alla förtjänar att känna sig sedda och hörda. Vi borde prata mer om hur vi mår och om faktorerna som kan påverka ens mående.
I det slutna forumet kan medlemmarna prata om allt, ställa frågor och dela tips med varandra.
– Responsen har varit positiv och det har stärkt min övertygelse om att behovet om att prata finns men efter ett tag kände jag att jag ville dela alla viktiga berättelser även utanför gruppen.
Det blev startskottet för ett nytt Instagramkonto, nämligen fioriswe. Alla kan följa kontot. Inbjudna deltagare delar med sig av sina berättelser och erfarenheter. Fiori har två mål. Att bryta tystnadskulturen inom gruppen och att uppmärksamma majoritetssamhället om deras erfarenheter för att på så sätt öka kunskapen.
– Fiori betyder blomma på tigrinja. Jag gillar den metaforen för att människor fungerar som blommor. Vi behöver ta hand om oss själva och med rätt vård mår vi bra.
Ksanet Habte betonar att det är lika viktigt att dela positiva berättelser och att allt inte behöver vara negativt. I dag mår Ksanet bra och har återhämtat sig från utbrändheten.
– Jag ställer inte lika hårda krav på mig själv som innan. Den ökade kunskapen om psykisk ohälsa har hjälpt mig enormt att förstå mitt mående och mina känslor bättre. Medvetenheten har gett mig en form av trygghet som jag inte har haft innan.
Illustration till Instagramkontot fioriswe av Semir Fifić.
Kunskapsutbyte via berättelser
Sedan kontot startades har Habte också fått förfrågningar från män som vill dela sina berättelser med allmänheten.
– För många är det skamligt att prata om psykisk ohälsa men i Fiori skapas ett kunskapsutbyte. Delade berättelser väcker nya tankar och skapar ett medvetande hos följarna.
Till och med från majoritetssamhället finns en efterfrågan:
– Det är främmande för många vilket visar på hur viktigt det är att vi pratar om våra erfarenheter.
Ksanet vill låta kontot få växa i sin egen takt, dela fler berättelser och fortsätta sprida budskapet för att väcka opinion bland följarna. Hon anser att det saknas forskning kring minoritetsstress i Sverige.
– Som afrosvensk och den stress som upplevs inom minoriteten finns det generellt sett ingen forskning om. BLM har fått folk att lyssna mer och jag hoppas att det fortsätter. Först måste man erkänna att rasismen finns och gör vi inte det kan vi inte ta itu med den.