”Varför ska en skog rivas och höghusens innergårdar bebyggas samtidigt som nya bostäder står tomma och funktionsdugliga hus rivs? Varför bevaras inte de hyresrätter som har en överkomlig hyra när vi vet att nybyggt är för dyrt för många att betala?” Grundläggande frågor i ett pågående samtal mellan kvinnor från olika delar av Uppsala.
Vi var elva svartklädda kvinnor som samlades för att synliggöra vikten av grönska nära, mycket nära, de hus vi bor i. Vi är från olika delar av Uppsala, och har de senaste åren märkt hur buskar och träd i våra hyresområden huggs ned och tas bort. Polis och fastighetsbolag säger ibland att det finns kriminella typer och droger där, och att de tar bort grönskan för att skydda oss. Men det är inte buskar, träd och vad som eventuellt gömmer sig där, som främst hotar vår trygghet i dag. Därför samlades vi i stadsdelen Eriksberg i Uppsala för att promenera genom området och diskutera frågan: Vad betyder bostadsnära grönska för boende i Uppsalas hyreshus?
När vi stod vid dungen bredvid ett av höghusen här i Eriksberg, pratade vi om att kommunens parkarbetare rensat ut buskarna under alla träd. Stockarna som de lovat skulle få vara kvar, eftersom det är bra för mångfalden, kom de en dag och bara lyfte iväg! Vi pratade om den närliggande Hammarparken, där en liknande röjning genomfördes förra året. Därmed hade parkens skyddsstatus sänkts. Buskage och mindre träd bidrar nämligen till en ökade grad av ’naturlighet’, vilket ger högre naturvärde. Vi fick också veta att en liten dunge mitt i parken, ett område där buskagen lämnats kvar, bedömts som värt att skyddat. Buskar ger mångfald, ger skyddsvärde alltså.
Vi jämförde erfarenheter och diskuterade konsekvenserna av den utgallring, och ibland även ren vanskötsel, vi ser i våra olika bostadsområden. Biologisk mångfald i form av buskar, träd och blommor görs om till friserad park och omvandlas kanske senare till öppen yta. Då minskar skyddsvärdet och det blir lättare att bara strunta i boendes erfarenheter och behov.
Tillslut behövs knappt ens argument för att genomföra det som fastighetsvärden i stadsdelen Gränby kallar nollställning (bild). Eller än värre, renovräka oss som bor i hyreshus (renovräkning innebär att hyran höjs så pass mycket vid renovering, att boende inte har råd att bo kvar), eller rent av bygga bort all möjlighet till bostadsnära grönska, genom att placera nya hus på våra innergårdar.
Vi stod kvar vid det där höghuset länge, i Eriksberg, och samtalade. Ställde frågor, pratade om dungen, vad den använts till, och röster såväl för som emot utrensningen av buskar lyftes fram. Samtalet kom också in på politikers kommentarer, om att de husnära gårdarna nog inte behövs eftersom det finns ett stort naturreservat i närheten. Men, innergårdar, parker och skog har helt olika funktion. Till Hågadalen, ett naturreservat nära Eriksberg, skickar ingen sina barn, det är inte där boende äter sin middag om somrarna. Det är en plats dit många går för att få vara i fred.
Blodstensskogen är en liten naturskog mitt i Eriksberg, som ska avverkas för att ge plats åt bostäder. Det officiella argumentet är bostadsbristen. Underligt nog finns det i Uppsala samtidigt gott om tomma bostäder; nybyggda lägenheter som inte säljs, och fullt funktionsdugliga flerbostadshus som rivs. Alltfler hyresrättsinnehavare som faktiskt har tak över huvudet ser sig dessutom som bostadslösa, eftersom deras kontrakt kan tvinga dem att lämna sitt hem med bara en eller ett par månaders varsel.
Vi gick förbi en stor och nyligen anlagd lekplats, vilket väckte tankar gällande långsiktigheten i fastighetsbolagens investeringar. Lekplatsen, såg vi på plankartan, ska snart ersättas med ett hus. Och den vackra innergården som rustades för bara några år sedan, nu ska den bort. Hur mycket har inte den kostat? Vi gick till de fina gårdarna mellan höghusen. Det är som en annan värld. Utifrån syns bara stora hus, men innanför är det jättemysigt. Sedan promenerade vi till platser, där utemiljön inte skötts om, eller där buskar och träd tagits bort. Tomma ytor som inte känns inbjudande alls. Vi stod där, och bara jämförde känslan.
Under promenaden till Blodstensskogen pratade vi om symbolvärdet i den fina koja som aktivister byggt där under året som gått, högt uppe i ett träd. Hållbarhet handlar ju om att vidga vyerna, om att lyckas koppla ihop olika perspektiv. Precis som vi ifrågasätter att kriminella gäng och droger i buskarna är det främsta hotet mot vår trygghet, söker vi en diskussion om vad som är de egentliga drivkrafterna bakom att hyresgästers trädgårdar förtätas bort och att vi riskerar att renovräkas från våra hem.
Ofta målas en konfliktlinje upp mellan till exempel grönområden och bostäder. Men istället för att dra upp en skarp antingen-eller-värld, behöver grundläggande frågor ställas: Varför ska en skog rivas och höghusens innergårdar bebyggas samtidigt som nya bostäder står tomma och funktionsdugliga hus rivs? Varför bevaras inte de hyresrätter som har en överkomlig hyra när vi vet att nybyggt är för dyrt för många att betala?
Bostadsojämlikheten är ett större problem än bostadsbristen, skriande för låginkomsttagare, obefintlig för dem som har pengar. Det handlar alltså om att ha siktet inställt på till exempel skog, bostadsnära grönska och alla människors behov av ett bra boende. Inte som i dag – vare sig skog, bostadsnära grönska eller människors rätt till bostad.
Lustigt är att när vi kom ut ur skogen, precis då spreds glädjande information via sociala medier om att mark- och miljödomstolen just beslutat att upphäva kommunens detaljplan för Blodstenen. I skogen bor visst en skyddsvärd skalbagge. Så området är skyddat några år till i alla fall!
Vi avslutade promenaden efter att ha tagit några foton vid trädkojan. Totalt hade vi spenderat två timmar ihop. Vi tackade varandra för samtalen, och diskuterade i vilken av våra stadsdelar vi ska träffas nästa gång. Kanske ses vi igen, om ett par veckor?
Åse Richard, Gränby
Carolina Miranda, Gränby
Elin Forssell, Stenhagen
Clarisa Ezpeleta, Eriksberg.
Sofia Näslund, Eriksberg
Maria Jonsson, Eriksberg
Sandra Hellstrand, Eriksberg
Susanne Johansson, Eriksberg
Mirdza Atkins, Valsätra
Nanna Castillo, Gottsunda
Brucu Yigit Turan, Råbyvägen
Julia Lagerman, Kvarngärdet
Ulla Dokken, Salabacke
