Om det vore för kvinnorna så skulle det inte ha blivit någon brexit. Det konstaterar Hannah Manzur som har skrivit en rapport om brexit och kvinnorna – eller snarare vilka negativa konsekvenser brexit kommer att få för kvinnor, inte minst migrantkvinnor, inom områden som ekonomi, arbetsliv och jämställdhet.
Hannah Manzur arbetade som jämställdhetspolitisk rådgivare i EU-parlamentet fram till den 31 januari i år. Det var då brexit trädde ikraft och hon tillsammans med de kvinnliga parlamentsledamöterna Jackie Jones och Mary Honeyball från brittiska Labourpartiet tvingades lämna sina arbeten i Bryssel.
– Inför brexit fanns det indikationer på att kvinnorna skulle drabbas oproportionerligt av brexit, men både i media och i politiken uteblev diskussionen kring de negativa konsekvenserna för kvinnor, säger Manzur.
Det gjorde att hon vill undersöka närmare vilka konsekvenserna faktiskt skulle bli.
Förenklad bild
Hon har skrivit fram möjliga och troliga scenarier inom rättsområdet, det vill säga vilka direktiv och lagstadgade grundläggande rättigheter som ligger i riskzonen för att skrotas i linje med brexit och den rådande politiska inriktningen.
EU-lagar fungerar som ett rättsligt minimiskydd och för Storbritanniens kvinnor har det haft betydelse både inom arbetsrätten och när det gäller medborgerliga rättigheter.
– För Storbritannien har EU-lagstiftning inom områden som lika lön, deltidsarbete och inte minst det nyligen antagna work balans-direktivet förbättrat situationen för kvinnor och föräldrar. Något som nu hotas, säger Hannah Manzur.
Hon säger att flera brexitministrar såsom Boris Johnson och Michael Gove redan gjort uttalanden om att avskaffa flera av de direktiv, bland annat working time-direktivet, vilket i dag skyddar kvinnor.
Manzur menar att det inte är något lätt arbete att se de direkta konsekvenserna av brexit för olika grupper i samhället, men att det är viktigt att den informationen tas fram och lyfts i media.
– Kvinnor med funktionshinder, svarta kvinnor, migrantkvinnor, kvinnor från olika delar av landet – ja, alla kommer påverkas negativt på olika sätt av brexit. Därför är det förenklat att säga att ekonomin och frihandeln kommer påverkas, och nöja sig med det.
Kvinnorättsorganisationer och organisationer som arbetar med migrantkvinnors rättigheter kommer gå miste om mycket pengar, tillgång till forskning och projekt när Storbritannien inte längre är med i EU. Det i sin tur kommer att försvåra det framtida arbetet med att försvara olika grupper av kvinnors rättigheter.
Missad chans för näringslivskvinnor
Ett annat lagförslag som ligger på EU:s bord gäller antalet kvinnor i företagsstyrelser. Minst 40 procent av styrelseledamöterna ska vara kvinnor i små och medelstora företag.
– Det kommer inte att omfatta Storbritannien, och det finns inget bland regeringens rapporter som visar att man har för avsikt att följa det, säger Manzur.
– Det finns även en jämställdhetsstrategi som nyligen antagits och som bland annat syftar till ökad transparens hos företagen, så att det inte längre kan gömma löneskillnader mellan könen, säger Manzur.
Du pratar väldigt positivt om EU:s jämställdhetsarbete. Är det så progressivt som det låter?
– EU har framför allt påverkat den ekonomiska politiken på ett sätt som innebär att jämställdhetsintegrering är huvudmål. Inför varje åtgärd ska konsekvenser för män och kvinnor utredas. Det finns också minimistandarder som går i en positiv riktning och EU sätter press på länderna när det handlar om kvinnors rättigheter, säger Manzur.
Vad skulle du säga att EU har betytt för kvinnor på individnivå i EU?
– Framför allt har EU spelat roll när det gäller arbetsrätten. Närmare två miljoner kvinnor fick betald semester efter att arbetstidsdirektivet antogs. Även direktivet för gravida arbetstagare är viktigt. Det innebär att din chef inte har rätt att tvinga dig till övertid eller nattskift under en graviditet, säger Manzur och tillägger:
– Och nu har vi politiker som säger att dessa två direktiv ska skrotas i och med brexit.
Manzur fortsätter att rada upp konsekvenser:
– Många migrantkvinnor som arbetar inom den nationella sjukvårds- och omvårdnadssektorn kommer att förlora sina arbeten, i och med att migrationspolitiken stramas åt. Det kommer troligtvis bli nedskärningar i den sektorn i stort, även om vi ännu inte vet hur mycket. Det kommer i sin tur leda till att fler brittiska kvinnor lämnar sina arbeten för att övergå till obetalt omvårdnadsarbete. Därmed kommer även lönegapen mellan könen och olika grupper i samhället att växa.
Kvinnor får betala priset
Uppgifter från det brittiska parlamentets forskningsenhet visar att de senaste tio årens åtstramningspolitik till 86 procent har betalats av kvinnorna.
– Det innebär att nedskärningar i skatter, förmåner och välfärdssektorn har betalats av kvinnorna, säger Manzur. Och det är regeringens egna uppgifter.
Trots det, menar Manzur, vägrar regeringen att utreda hur kvinnorna kommer att drabbas av brexit eller öppna upp för några som helst förslag till att skydda kvinnor från brexits negativa ekonomiska konsekvenser.
Kvinnor var helt frånvarande i brexitförhandlingarna, i medierna i samband med brexit och i den parlamentariska debatten. Förutom Theresa May, tills hon avgick.
– Kvinnorna röstade till största delen för att stanna kvar i EU eller för en mjuk brexit. Om bara kvinnorna hade röstat hade vi haft en annan verklighet framför oss.
Växande aktivism
Hannah Manzur är orolig inför framtiden och menar att Storbritannien redan ser en backlash när det gäller kvinnors och migrantkvinnors rättigheter.
– Det är också oroväckande att ytterhögern vinner mark och att de till större del använder feministiska argument för att locka sympatier. Men de spelar alltid ut grupper mot varandra. Det är mycket farligt, säger hon.
Men det finns en ljuspunkt, enligt Manzur. Och det är den växande aktivismen bland unga.
– Framför allt unga kvinnor röstade för att stanna i EU i brexitomröstningen och i dag har vi den största rörelsen för EU i Europa.
Hon tillägger:
– Den nuvarande politiska miljön, där högersinnade vita överklassmän dominerar vid makten, är något som den unga generationen ser som föråldrat och inte anser reflekterar det samhälle de vill ha.
