”Ska vi kunna ha kvar mycket av det vi älskar, så måste vi på allvar förändra systemet. Det kan vi inte göra om många män vägrar hänga med i förändringen”, skriver Sofia Kamlund och Katarina Folkeson (MP) med anledning av internationella mansdagen.
Att män och kvinnor har olika levnadsförutsättningar är vi nog många som är ense om. Män sitter på mer makt, mer pengar och mer inflytande. Samtidigt står män för fler brott, mindre obetalt hemarbete och bidrar mer negativt till klimatförändringarna. Det kan låta som saker som ligger långt ifrån varandra, men sanningen är att mäns privilegium och en skadlig machonorm är en grundorsak till allt detta. För att få bukt på detta behövs en ny syn på manlighet och plats för en annan typ av norm för hur män ska vara.
Miljörörelsen har historiskt och även i dag drivits av kvinnor. De män som engagerar sig tenderar att fokusera på hur vi kan få bort utsläppen, men färre ser hur vi måste ha en systemförändring för att bromsa klimatförändringarna. Det är dags för männen att lyssna på kvinnorna och inte enbart sätta tilltro till sin förmåga att med hjälp av teknik konstruera bort problemet.
Kvinnor har statistiskt sett högre utbildning än män, men det syns inte i lönekuvertet. Företag med jämställd styrning har bättre lönsamhet, men det saknas ändå kvinnor i många styrelser och ledningsgrupper. Klimatkrisen rasar men koloniala, patriarkala, rasistiska och ekonomiska strukturer, vilka tillsammans skapat klimatkrisen, tillåts fortsätta styra.
Män driver i större utsträckning på klimatförändringarna. Män kör fossildrivna bilar i större utsträckning än kvinnor, män äter mer kött och män flyger mer. Samtidigt vet vi att det är kvinnorna som kommer att påverkas mest negativt av den globala uppvärmningen. Därför måste vi se en förändring hos män, manligheten och machonormen.
Det finns de som hävdar att skillnaden mellan manligt och kvinnligt beteende är biologi, men manlighet och machonormen är inte alls biologiskt nedärvda utan sociala konstruktioner. Det är dags för den sociala strukturen att förändras så att den bensintransporterade, köttvurmande mannen tar sitt ansvar.
Vi måste syna machonormen i sömmarna och radikalt sy om den kostymen. Genom att göra det så kan vi rädda klimatet, samtidigt som vi kan rädda alla de som i dag lider av machonormens andra konsekvenser. Att bryta det manliga beteendet är inte bara en vinst för klimatet, det är en vinst för alla. För de kvinnor som dödas av våldet från sina män, för de killar som begår självmord på grund av den press de sitter under och för de bolag som hade kunnat gå bättre om de haft kvinnor i ledande ställning.
Alla behöver vara med i klimatomställningen, även de rika männen som är de som släpper ut mest koldioxid. De måste förstå att även deras livsstil hotas av klimatkrisen. Om golfbanor ska finnas kvar, skidsemestrar kunna genomföras eller vatten vara friska nog att fiska i så behöver vi nu ta krafttag. Ska vi kunna ha kvar mycket av det vi älskar, så måste vi på allvar förändra systemet. Det kan vi inte göra om många män vägrar hänga med i förändringen. Kvar finns då en tråkig framtid där vi tvingas leva efter klimatkrisens ordning.
Att manlighetsnormen är skadlig för klimatet betyder inte att alla män bromsar klimatarbetet. Vi vet att det finns män som engagerar sig och ställer om sina liv för att minska utsläppen. Dessa personer behövs för att bryta machonormen.
Män måste prata med andra män om att de som grupp statistiskt sett är större klimatbovar än kvinnor. Det är vi som lever nu, och i synnerhet de män som lever nu, som både kan bryta den skadliga manligheten och stoppa klimatförändringarna.
