”Det är dags att skrota alla politiker som inte bryr sig om helheten, som inte bryr sig om behovet att bygga ett samhälle som håller ihop”, skriver Malin Björk (V) som menar att coronakrisen avslöjar hur misslyckat ett ojämlikt samhälle är.
Behovet av ett jämlikare samhälle, en väl fungerande offentlig sjukvård och gemensamma resurser för att lösa stora samhälleliga kriser har i och med coronaviruset blivit uppenbart för de flesta. För många av oss är coronakrisen en avgrundsdjup uppvisning över hur misslyckad kapitalismen och högerns politik är när det gäller att värna oss människor.
En hälso- och sjukvård som privatiserats sönder och som dränerats på resurser för att istället sänka skatterna för de som tjänar mest. En systematisk utförsäljning av välfungerande gemensamma system och resurser, allt från apotek till bostäder. Det vill säga allt det som vi hade behövt i dag, både för att på kort sikt rädda liv och för att att människor på längre sikt inte ska gå under i krisens kölvatten. Det gör mig inget mindre än rasande.
Som så mycket annat handlar coronavirusets härjningar om klass. Det är arbetare med sämst arbetsvillkor som nu förlorar jobben och som från en dag till en annan förlorar sin inkomst. Många saknar tillgång till a-kassa. Människor vars uppehållstillstånd hänger på en tillsvidareanställning riskerar att förlora hela sin framtid. Det har också visat sig att en stor andel av de stockholmare som dött av covid-19 är trångbodda Rinkebybor.
Vi feminister ser naturligtvis också könsperspektivet i coronakrisens härjningar. Det är kvinnor som utför det mesta av omsorgs- och vårdarbetet i hemmet när de tar hand om barn och gamla. I länder där skolor nu stängs är det många kvinnor som tvingas sluta arbeta för att istället vara hemma med sina barn. Hemmet är dessutom en plats där alltför många kvinnor riskerar att utsättas för våld. Under coronakrisen i Kina ökade antalet fall av våld i nära relationer kraftigt, enligt kvinnojourer och kvinnorättsaktivister.
Det är också kvinnor som dominerar de mest utsatta yrken som nu förväntas bära upp våra samhällen och ta oss alla genom krisen. I Spanien utgör kvinnor till exempel 85 procent av vårdpersonalen, 70 procent av apoteksanställda, 90 procent av städpersonalen och 85 procent av kassabiträdena.
Vänsterpartiet är det parti som tydligast drivit på för bättre löner, ökade resurser och fler kollegor i välfärdsyrkena. Jag förväntar mig nu att vi blir många fler som inser vikten av att förbättra löner och arbetsvillkor för de många kvinnodominerade yrken som står i frontlinjen i bekämpningen av coronaviruset.
Jag är en av dem som tillsammans med mina grannar applåderar och visslar varje kväll klockan åtta här i Bryssel, där jag sitter isolerad, för att uppmärksamma allt det fantastiska och svåra arbete som vårdpersonalen gör. Men jag lovar er, att när ni gjort ert allt för att rädda varenda en av oss, oavsett storleken på vår plånbok, och vi tagit oss ur den här krisen – då kommer jag och Vänsterpartiet fortsätta göra allt vi kan för att rädda vår gemensamma hälso- och sjukvård och se till att lönerna höjs för alla de som arbetar inom vård och omsorg.
Coronakrisen sätter tydligt fingret på hur misslyckat ett ojämlikt samhälle är. Ett samhälle där våra viktigaste samhällsfunktioner privatiserats sönder. Precis lika tydligt hoppas jag nu det är, för det stora flertalet, att vi måste byta politisk inriktning. Det är dags att skrota alla politiker som inte bryr sig om helheten, som inte bryr sig om behovet att bygga ett samhälle som håller ihop. Ni som inte värderar det gemensamma ägandet eller de gemensamma resurserna, utan bara vill privatisera och sko er på andra, ni kan kliva tillbaka nu.
Det är dags att ta tillbaka kommandot. Det är dags att satsa på oss alla. Nu i coronakrisens tid och när vi kommit ur den. Tillsammans!
