I teveserierna Unorthodox och A Handmaid’s Tale behandlas kvinnor som avelsdjur. Deras människovärde är beroende av hur många barn de föder och huvudpersonerna June och Esty uppfostras till att kunna axla denna uppgift. De bevakas hårt och våldtas regelbundet. Men de lyckas fly. Under rubriken ”Därför är kärleken till ’Unorthodox’ ett problem” beskriver Joel Halldorf historien som irrelevant, uttjatad och sövande. Detta är en sliten käpphäst i debatter om populärkultur, redan på 1800-talet ansågs det osunt och passiviserande att läsa romaner.

Visst. Joel Halldorf skriver också att serier som Unorthodox kan vara relevanta för ”kvinnor som förtrycks av hederskulturer eller den lilla minoritet som växer upp i sekter”. Tyvärr är våld i nära relationer en realitet för många fler. Enligt UN Women har 243 miljoner kvinnor och flickor det senaste året utsatts för sexuellt våld, eller annat våld, av en närstående. Och i pandemins skugga växer problemet. Miljarder människor världen över är isolerade i sina hem och larmen från kvinnojourer och hjälplinjer blir allt fler. På apoteken i Frankrike använder kvinnor kodordet ”mask 19” för att komma i kontakt med polisen.

Den som inte sover ser hur fiktion som beskriver misogyni och kvinnoförtryck sipprar ut i verkligheten. Det är hög tid att kliva av käpphästen.