Nyheter

Dubbel bokföring i Sveriges feministiska utrikespolitik

På onsdagen presenterade utrikesminister Ann Linde regeringens utrikespolitiska deklaration till riksdagen för första gången sen hon tillträdde. De feministiska ambitionerna motverkas av fortsatta målkonflikter, konstaterar Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet (IKFF).

Inför presentationen efterlyste Elin Liss, generalsekreterare för IKFF, en tydligare och framför allt enhetlig feministisk linje från utrikesministerns sida. Detta inte minst med anledning av det anförande som Ann Linde höll på Folk och försvar-konferensen i början av januari.

I en analys av utrikesdeklarationen konstaterar IKFF att grundläggande värden som folkrätt, diplomati, dialog och internationellt samarbete faktiskt framhölls tydligare.

– Vi välkomnar att utrikesminister Linde lyfter att kvinnors och flickors rättigheter är under attack från konservativa krafter, inte minst vad gäller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). En trend vi ser runt om i världen, även i Sverige. Dock ser vi att den feministiska utrikespolitiken måste värnas och utvecklas. Kvinnors rättigheter och det feministiska perspektivet genomsyrar inte deklarationen, säger Elin Liss.

IKFF kritiserar den utrikespolitisk linjen som innebär att ”svenska intressen” drivs på bekostnad av människor i andra länder. Utrikesministern framhöll diplomatin som Sveriges främsta försvarslinje, men det IKFF efterlyser är en utrikespolitik som bygger på solidaritet, rättvisa och rätten till fred, demokrati och mänskliga rättigheter för alla människor oavsett var de lever.

– IKFF är djupt oroade över den ökade militarisering vi ser i Sverige och vår omvärld. Militära medel aldrig kan uppnå verklig och hållbar fred. En feministisk politik måste våga ifrågasätta militära verktyg som legitima och effektiva och istället lägga fokus och resurser på att adressera grundorsakerna till väpnade konflikter. Att få bukt med dagens säkerhetspolitiska läge nås inte genom upprustning.

Otillräckliga insatser

En tydlig målkonflikt som IKFF pekar på är i det sammanhanget vapenexporten.

– Vi välkomnar att tillståndet för krigsmateriel till Turkiet återkallades efter landets offensiv i nordöstra Syrien. Detta räcker dock inte. Svenska vapen fortsätter att säljas till stater som deltar i kriget i Jemen, en total humanitär katastrof med ökat våld mot kvinnor, barnäktenskap och svält som konsekvens. Detta trots att ett stopp för vapenexporten till stridande parter i Jemen finns med i januariavtalet.

I debatten som följde på deklarationen lyftes frågan av Håkan Svenneling (V) varpå Ann Linde hävdade att svensk vapenexport har försvars- och säkerhetspolitiska skäl samt möjliggör Sveriges neutralitet.

– Vi motsätter oss detta och undrar hur svensk vapenexport till diktaturer och länder som kränker mänskliga rättigheter kan gynna svenskt försvar och säkerhet. En stor leverans av övervakningssystemet Global eye är på väg att genomföras till Förenade arabemiraten, ett system vars föregångare använts av Saudiarabien i kriget. Detta har regeringen utrymme i lagen för att stoppa. Utrikesministern undvek även att svara på frågan om att driva ett vapenembargo inom EU mot de stridande parterna.

Sverige skulle kunna ta ledande roll

Avsaknaden av formuleringar kring konfliktförebyggande arbete, och fokuseringen på militära samarbeten i utrikesdeklarationen är enligt IKFF särskilt oroande. Under tiden som Peter Hultqvist (S) varit försvarsminister har en rad nya samarbeten ingåtts och fört Sverige närmare Nato.

– Det går att förebygga väpnade konflikter men då måste vi prioritera att göra det. Vi måste omfördela resurser, våga utmana rådande föreställningar, satsa på civilsamhället där inte minst kvinnorättsorganisationer på lokal nivå finns och varje dag flaggar för tidiga varningssignaler och medlar, betonar Liss:

– Konfliktförebyggande är, förutom att det är mer effektivt och minst resurskrävande, också ett centralt arbetssätt i en feministisk säkerhetspolitik. Men det kräver ett globalt systemskifte där Sverige skulle kunna ta en ledande roll.

Erkännandet att ”Klimatförändringarna spär på motsättningar och konflikter” välkomnas av IKFF, men även här finns motstridiga tendenser då militariseringen och den militära upprustningen bidrar till miljöförstöring och klimatförändringar genom enorma utsläpp.

– Det är ett exempel på hur militarisering i sig är ett hot mot vår säkerhet och bidrar till konflikt. Vi ser det även i Sverige, i Göteborgs skärgård, kring Vättern och i de norra delarna av landet där krig övas med konsekvenser för vår sårbara miljö. Att regeringens budget för försvaret är fem gånger högre än klimatbudgeten, som Svenska freds och Greenpeace nyligen belyste i en debattartikel i Aftonbladet, visar tydligt prioriteringarna, menar Elin Liss.

Missad hörnsten

Ann Linde talade om att asylrätten ska värnas, vilket IKFF vill se backas upp med handling. När utrikesministern nämner demonstrationerna för klimat, frihet och rättvisa runt om i världen, och mot orättvisor i Chile, saknar IKFF omnämnanden av civilsamhället som avgörande aktör för förändring:

– Det demokratiska utrymmet för civilsamhället krymper runt om i världen. Aktivister fängslas, hotas och mördas. Attacker och våld mot aktivister och civilsamhälle måste i alla lägen fördömas. Vi saknade också kvinnor, vilka många gånger leder rörelser för förändring, som aktörer i deklarationen. Aktörskapet är en hörnsten i arbetet med kvinnor, fred och säkerhet, som i år firar 20 år.

Den milstolpen borde synliggjorts ha synliggjorts i en feministisk utrikespolitik, anser Liss och IKFF:

– Kvinnorättsaktivisters och -organisationers redan begränsade utrymme minskar allt mer. Deras arbete är gravt underfinansierat. De kräver vår solidaritet, vårt stöd, såväl politiskt som ekonomiskt, och att vi först och främst inte motverkar deras arbete genom militarisering, vapenexport, orättvisa handelsavtal och exploatering.

Chans att steppa upp

Regeringens prioritering av nedrustning och icke-spridning som Ann Linde nämner räcker inte långt när de katastrofala humanitära konsekvenserna av kärnvapen och visionen om en kärnvapenfri värld inte nämns alls, enligt Elin Liss. Detta inte minst med tanke på utvecklingen i världen där Frankrikes president vill inleda dialog om en europeisk kärnvapendoktrin. Något som fick utrikesdepartementet att betona, i ett inlägg på Facebook under pågående utrikespolitisk debatt, att det nyligen utökade försvarssamarbetet med Frankrike inte involverar några kärnvapenaktiviteter. Såsom regeringen har agerat hittills räcker alltså inte, men IKFF förväntar sig ändå att Sverige steppar upp inför den översynskonferens inom icke-spridningsavtalet (NPT) som ska hållas i vår.

– Vi välkomnar Sveriges initiativ men vet att det inte räcker, att endast fokusera på vapenkontroll och inte faktisk nedrustning är inte lösningen. Att stärka normen mot kärnvapen genom att gå med i FN:s kärnvapenförbud skulle stärka Sveriges initiativ (både Stepping stones och Stockholmsinitiativet) samt icke-spridningsavtalet. Sverige måste också stärka genusperspektivet i sitt nedrustningsarbete och verka för att öka kvinnors deltagande.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV