”Den som i dagsläget säger att vi inte har råd med beredskap och stabila samhällslösningar har inte längre någon trovärdighet”, skriver Gudrun Schyman (Fi) som tror att coronakrisen med nödvändighet kommer att leda till att fler inser att allt hänger ihop.
Utan att på något sätt förringa den situation vi är i nu, med en galopperande pandemi, med stort lidande och stora påfrestningar för många, världen över, vill jag ändå tänka framåt.
Coronapandemin och klimatkrisen hänger ihop. Fler och fler visar på sambandet mellan skövling av skog, storskaligt jordbruk och köttproduktion, antibiotikaresistens, oreglerad handel med vilda djur och klimatförändringar. Så här skriver Johan Rockström i Svenska dagbladet:
”Vi lever i en värld där globalt resande, handel och förtätning av liv i städer, integrerar med avskogning, miljöutarmning och global uppvärmning. Allt detta samspelar och ökar riskerna för helt nya smittor som utvecklas till pandemier.”
Till detta vill jag lägga den skriande globala ekonomiska orättvisa som fortfarande råder samtidigt som vi ser en militär upprustningsspiral som fullständigt saknar vett och sans.
Insikten om sambanden borde rimligen betyda att det viktiga och nödvändiga som görs nu måste hänga ihop med det som ska göras sedan. Insikten borde rimligen betyda en total omvärdering av det vi kallar säkerhetspolitik och en radikal omvärdering av det som kallas för god ekonomisk hushållning. Allt hänger ihop.
Den gigantiska militärövning som gick under namnet Aurora 20 har visserligen skjutits upp men jag har inte sett några tecken på en diskussion om rimligheten av att den alls ska genomföras. Jag har inte sett några allvarliga försök till omvärdering av militarismen, trots att det nu borde stå fullständigt klart för var och en att vapen inte ger oss framtida trygghet. Tvärtom tar militarismen i anspråk ekonomiska och intellektuella resurser som vi nu behöver för att bygga reell säkerhet – lokalt, regionalt och globalt. För är det något som denna pandemi visar så är det att vi alla är beroende av varandra och av en och samma planet.
På samma sätt som allt fler nu ser samhällets sårbarhet grina oss i ansiktet när bristen på beredskap inom centrala samhällsfunktioner – sjukvård, äldrevård, livsmedel, och så vidare – blir tydlig, på samma sätt måste vi ifrågasätta konstruktionerna med de fiendebilder som ständigt accelererar miljardslukande och miljökatastrofala icke-lösningar.
Faktiskt tror jag på allvar att den här krisen kan komma att öka medvetenheten hos fler. Insikten om att allt hänger ihop, att vi inte kan vara herrar över jorden måste följas av en medvetenhet om att vi är en del av. Ett planetärt tänkande i stället för nationalism, ekonomism och ohejdad egoism.
Den som i dagsläget säger att vi inte har råd med beredskap och stabila samhällslösningar har inte längre någon trovärdighet. Fred med jorden och fred på jorden är faktiskt den enda realistiska hållningen! Den kommer förstås inte av sig själv men vi är många som kommer att bidra!
