När presidentvalet i USA fyller all media kan det vara på sin plats att syna närmare detta lands ekonomis effekter på sitt eget folk. Den dubbelt Oscarsnominerade filmen Frozen river av Courtney Hunt (2008) berättar om två kvinnors kamp för överlevnad i utkanten av samhället och rättssystemet.

Filmen är en poetisk thriller som stundvis får adrenalinet i topp. Genom regissörens kvinnliga blick skildras den råhet som präglar huvudpersonernas liv och väcker en del moraliska dilemman med en subtil ömhet och medmänsklighet som kryper en under huden.

Jag läste härom veckan att ”Biden har fått ett land omöjligt att styra”. Skrämmande med tanke på att det mesta av våra pensionspengar är placerade i fonder knutna till USA:s ekonomi. Skulle detta land kollapsa kan det dra med väldigt många människor långt bortom sina egna landsgränser i fallet. Gränser är just ett intressant begrepp i sammanhanget.

USA är ett mycket splittrat land. Gränserna mellan öst och väst, syd och nord, landsbygden och urbana miljöer, små och stora städer, grupper, ghettos, regioner, stater, identiteter och tillhörigheter är hårda. Bilden av det mycket öppna landet är bara en chimär. Och så finns det människor som liksom kvinnorna i denna film måste överskrida många gränser, även moraliska sådana, för att överleva eftersom systemet har spottat ut dem utanför gränsen, i marginalen.

Filmens huvudpersoner kämpar helt ensamma för sina barns skull och försöker navigera mellan systemets avgrundsdjupa orättvisor. De förkroppsligar det USA som de flesta människor vet om men vill inte låtsas om därför att det är för besvärligt.

Kvinnorna är mycket olika varandra samtidigt som de har mycket gemensamt. De har en smärtsamt förvärvad livsvisdom trots att de är unga. Men de bär också på många fördomar mot människor som tillhör andra grupper och identiteter och ser därför på varandra med misstänksamhet och ingen sympati. I det frusna landskapet verkar kylan ha intagit även deras hjärtan. Men det har den inte.

Den frusna floden mellan USA och Kanada är det perfekta visuella scenariot för denna berättelse. Bildernas eget berättande tvingade mig att pausa en stund för att hämta en filt och en kopp varmt te. Så småningom börjar isen i filmen både symboliskt och bokstavligen brista. Det kan både bli en räddning och innebära död.

Rollprestationerna, inte minst barnens, är i mina ögon mycket bra. Filmen blev för mig lika stark och oförglömlig som australiensiska Krigarens själ, jugoslaviska Zigenarnas tid och mexikanska Roma. Olika världsdelar, samma verklighet.

Filmen är Courtney Hunts regidebut. Den har fått flera priser samt Oscarsnominerades för bästa regi och bästa huvudroll. Den kan ses genom den icke-kommersiella sajten Draken film.