”Även efter denna akuta fas krävs en kraftsamling av hela vården för att beta av vårdskulden. Privata kliniker som väljer bort de sjukaste och låter friskare patienter gå före kan inte få något offentligt stöd”, skriver Nooshi Dadgostar (V).
Jag är uppvuxen i sjukvårdsfamilj. Mamma sjuksköterska. Arbetet har blivit mycket slitigare. Det är inte bara det att det länge varit anställningsstopp. Den lilla lussekatten den 13 december dras in för personalen. Fortbildningen bantas ner till någon enstaka dag per år. Dyr sjukvårdsutrustning står följaktligen stilla när utbildad personal saknas.
Jag har varit timanställd i hemtjänsten. Det är ett fantastiskt roligt arbete. Om det inte vore för anställningsvillkoren.
Det är ingen status i att ge omsorg till mycket sköra äldre med olika diagnoser. Förut var det kö till vård och omsorgsprogrammen på gymnasiet. Så är det inte i dag direkt. På 80-talet hade en anställd i hemtjänsten fyra vårdtagare per dag. I dag ligger det på tolv. Handlar det om att många fler får hemtjänst? Inte alls, väsentligt färre får hjälp i dag.
En sektor som väljer att fylla på med visstidsanställda ger en hjärtskärande signal. Här arbetar den som inte får ett jobb någon annanstans. Här investeras inte i kunskap och kontinuitet.
Är det för att kvinnors arbete och erfarenheter inte värderas lika högt som männens? Förväntas vi offra oss och ge av våra liv och vår framtida pension för att högavlönade ska slippa betala mer i skatt?
Varför är inte vd:ar, ekonomer och civilingenjörerna timanställda? Tänk om brandmännen fick sitta hemma och vänta på telefonen, och sedan rycka in när det verkligen behövs: ”Kom, nu brinner det!”
De statliga bidragen till börsbolagen har passerat 1 000 miljarder kronor för ett bra tag sedan. De ska ”ställa om” i coronakrisen. Eftersom det handlar om pengar till aktieägare och inte löntagare heter det omställningsstöd och inte bidrag i medierna.
Att frisörer, kiosker och taxichaufförer behöver hjälp är rimligt. Men är det verkligen ett samhällsintresse att ägare av börsbolag som gjorde mångmiljardutdelningar förra året fortsätter vara miljardärer?
Samtidigt får hela välfärden ”historiskt stora tillskott” på 20 miljarder i generella statsbidrag. Det ska räcka till vård, skola och omsorg.
Hur ska omställningen ske där med de slantarna? Vård och omsorgspersonalen sliter, springer, försakar sina familjer just nu. För att rädda våra liv. De har fördubblat antalet intensivvårdsplatser. Inte en enda konsult har betalats.
Det är vårdbiträden och undersköterskor själva som nu slåss för skyddsutrustning som ska förhindra smittspridningen. Arbetspassen kan vara tolv timmar långa i dag.
Hur ska vi kunna fortsätta utan ett omställningsstöd här? Att ha beredskap handlar om att ha respiratorer, munskydd och läkemedel redo genom viss lagerhållning. Men det stannar inte där.
Det kommer behöva finnas mer personal på sjukhusen. Redan innan pandemin var vårdköerna för långa och sjukhusen underbemannade. Vi bygger just nu dessutom upp en stor vårdskuld. Med operationer och behandlingar som har skjutits upp.
Vi kommer behöva öka bemanningen i äldreomsorgen, både på äldreboenden och i hemtjänsten.
Ett nytt mål behöver ställas upp – fler ska arbeta inom vård och omsorg. Och för att lyckas med det kommer arbetsvillkor och löner behöva förbättras. Även efter denna akuta fas krävs en kraftsamling av hela vården för att beta av vårdskulden. Privata kliniker som väljer bort de sjukaste och låter friskare patienter gå före kan inte få något offentligt stöd.
Lyssna på Clara Karlsson som har fått ge upp sitt drömyrke som undersköterska. Kör vi slut på människor som är 26 i äldreomsorgen kommer vi snart inte ha den kvar.
Nu har vi sett börsbolagens stödpaket. Jag inväntar nu vården och omsorgens.
