Många har följt arbetet med att förvärva klassiska Lilla Ulfåsa i Fogelstad. Engagemanget var stort och 2019 kunde köpet av fastigheten genomföras med hjälp av skådespelaren Agneta Wallin som gick in med en stor summa pengar. Sedan dess har det varit ganska tyst. Men för några veckor sedan meddelade de centrala aktörerna att det pågått en konflikt rörande själva ägandeskapet. Christin Sandberg har talat med nya ordförande Tija Torpe.
I början av 1900-talet var Lilla Ulfåsa i Julita socken i Katrineholms kommun platsen där Fogelstad-gruppen drev den Kvinnliga medborgarskolan och därigenom 1921 etablerade sig som den kanske viktigaste folkbildningsarenan för kvinnor i svensk historia. Då stod kvinnlig rösträtt på spel. Hundra år senare hoppas Insamlingsstiftelsen Fogelstad, nybliven ägare till Lilla Ulfåsa, kunna ha en stor invigningsfest med kultur och folkbildning i fokus i samma anda som i början av 1900-talet. Men turerna fram tills nu har varit många.
I slutet av 2018 lades huset Lilla Ulfåsa ut till försäljning, vilket fick många människor att reagera och engagera sig för att försöka rädda huset med dess unika kvinnohistoria.
För att kunna köpa och förvalta huset grundades Vänföreningen Fogelstad samt kort därefter Insamlingsstiftelsen Fogelstad. Tillsammans började de via sociala medier att sälja byggstenar som ett sätt att samla in pengar. Många var med och bidrog under en intensiv insamlingsperiod våren 2019.
Men pengarna räckte inte hela vägen.
Huset räddat
Den som kom att rädda huset från att hamna i privata händer utan koppling till den rika kultur- och kvinnokampshistoria som det representerade var skådespelerskan Agneta Wallin. För drygt ett år sedan köpte hon Lilla Ulfåsa och ingick ett avtal med Insamlingsstiftelsen Fogelstad om att äga det i fem år för att sedan överlåta ägandeskapet till stiftelsen.
Såhär skrev Wallin på Facebook i samband med köpet:
”Jag har köpt Lilla Ulfåsa för att det om fem år ska ägas av stiftelsen Fogelstad. Jag har köpt det för att samarbeta med vänföreningen och gruppen bakom uppropet, till alla som köpt byggstenar och till alla oss som tror på idén att restaurera både byggnaden och idéerna som bor i den.”
Huset var räddat.
Men efter det följde tystnad. De som bidragit genom donationer och köp av byggstenar började undra vad som hänt.
Personliga inlägg
Under den senaste månaden har intresserade kunnat läsa personliga inlägg från de inblandade på sociala medier, där turerna förklaras. Uppenbarligen uppstod en konflikt mellan köparen och stiftelsen, då stiftelsen ville köpa huset betydligt snabbare än efter de fem år som avtalet stipulerade.
Anledningen var att de inte kunde fortsätta det nödvändiga insamlingsarbetet till huset som var i stort renoveringsbehov. Människor var inte villiga att donera pengar till projektet när det hade en privat ägare. Allt gick i stå.
Såhär skriver insamlingsansvariga och styrelsemedlemmen Charlotte Signahl i ett inlägg på facebook den 12 juni: ”Flera personer som var intresserade av projektet ville inte stödja ekonomiskt så länge det inte var Insamlingsstiftelsen som ägde den fastighet som det skulle samlas till, både för renovering och inköp. Detta var en helt ny erfarenhet för mig. Insamlingen gick trögare än jag är van vid. Några personer ville bidra just för att det var Agneta Wallin som ägde, men fler ogillade den organisatoriska modellen, där Insamlingsstiftelsen hyrde, inte ägde var dålig, oavsett vem som ägde”.
Under den här tiden fick kultur- och folkbildaren Tjia Torpe en förfrågan om att komma med i styrelsen. Hon tackade nej.
– Jag ville ha tydlighet. Vem äger huset? Och vem har hand om det? För mig var det självklart att stiftelsen måste äga och förvalta huset, säger Tjia Torpe som sedan den 14 juni är Insamlingsstiftelsen Fogelstads nyvalda ordförande.
Och så blev det. I början av sommaren 2020 gick Agneta Wallin med på att sälja huset till stiftelsen utan villkor. Hon ersattes för köpeskillingen och alla övriga kostnader. Men hanteringen av hela affären, skriver Wallin på facebook, har varit ”plågsam” för henne.
Stiftelsen ansvarar för huset
Torpe, vars farmor Märta Nilsson stod Fogelstadgruppen nära, säger att stiftelsens ansvar är själva huset.
– Vi ska samla in pengar till huset och renovera det, så att det finns förutsättningar att bedriva bra verksamhet i huset. Det ska ske i nära samarbete med vänföreningen och kulturföreningen.
Vänföreningen grundades med målet att bedriva folkbildningsverksamhet i hela Sverige men ha sitt säte och verksamhet i huset där Fogelstadgruppen en gång verkade, medan kulturföreningen framför allt har hand om det lokala minnet av Fogelstad.
Under sommaren har nedervåningen iordningställts och är öppen för engagemang. Det finns också sovplatser för nio personer för övernattning.
– Vi vill även återuppta Fogelstadkvinnornas folkrörelsebildande verksamhet. Vi vill samarbeta med en folkhögskola och önskar att delar av utbildningen förläggs här några helger under året, säger Torpe.
På veckodagarna under höst, vinter och vår vill stiftelsen hyra ut Lilla Ulfåsa.
– Vi vill att det ska vara en kurs- och konferensanläggning för styrelser och ledningsgrupper, som delar våra värderingar, och som vi kan dra in pengar på.
Hon tillägger:
– Vi vill ha massor av pengar. Ju mer pengar vi kan få in via insamlingar, donationer, arv och gåvor desto bättre.
Pengar till kvinnoprojekt
Det fjärde målet Torpe och styrelsen har är att kunna dela ut pengar till kvinnoprojekt.
– Väldigt många av de projekt drivna av män startar med att det är någon med mycket pengar som lägger in ett par hundratusen för att testa. Det finns väldigt lite sånt för kvinnor, för vi har varit dåliga på att samla in pengar:
– Vi vill kunna hjälpa folk som vill komma igång med projekt i Fogelstad-anda.
Tjia Torpe säger att många av de teman som gick genom Fogelstad för hundra år sedan är lika aktuella i dag.
– Inte minst gäller det kvinnofrågan. Vi är värderade lägre. Det är bara titta rent krasst ekonomiskt. Vi har mindre inflytande på universiteten och i näringslivet och vi har fortfarande inte haft en kvinnlig statsminister i Sverige, säger hon.
Men Torpe lägger även till fred, folkbildning, sociala rättvisefrågor och klimatfrågan (då kallad jorden), som var hjärtefrågor för hundra år sedan och fortfarande är lika viktiga för kvinnorörelsen.
– Vi har också nya viktiga frågor för kvinnorörelsen i vår tid. Inte minst har vi en större andel av befolkningen som kommer från andra länder – rasifierade personers situation och rätt till inflytande och hbtq-personers rättigheter måste inkluderas, säger hon.
Man kan fortsätta köpa byggstenar och alla behövs, ”de stora donationerna bygger på att de ser att många små gåvor kommer in”, skriver insamlingsansvariga Signahl.
Pengarna kommer gå till drift och renoveringar av bland annat taket för att övervåningarna ska bli brandsäkra och kunna tas i bruk. Det finns också planer på att i framtiden bygga två flyglar med fullt utrustat kök och anpassade utrymmen för funktionshindrade.
– I min dröm är huset färdigrenoverat inom ett år och i september 2021, då det är exakt 100 år sedan som kvinnorna första gången röstade, så har vi en dundrande invigning med mycket kultur och fantastiska saker som händer, säger Torpe.
