”2014 fick runt 6 000 människor sin sjukpenning indragen. 2019 hade de blivit 36 000. Under den här perioden förändrades inte regelverket eller Försäkringskassans uppdrag. Detta är en av de senaste decenniernas största välfärdspolitiska skandaler.” Det skriver välfärdsforskaren Niklas Altermark på Twitter.
Förra veckan presenterade regeringens särskild utredare Claes Jansson, slutbetänkande i utredningen En trygg sjukförsäkring med människan i centrum. Syftet har varit att ”åstadkomma en mer ändamålsenlig och rättssäker sjukförsäkring”.
Redan inom ramen för gällande regelverk finns det enligt Jansson möjlighet att låta en försäkrad som bedömts ha helt nedsatt arbetsförmåga arbeta någon enstaka dag, eller del av dag, utan att det påverkar bedömningen av arbetsförmågan.
Utredningen föreslår att begreppet ”normalt förekommande arbete” förtydligas. Det ska framgå vilket yrke handläggaren tänker sig att den sjuke skulle kunna klara, när hen inte får fortsatt sjukpenning och inte kan återgå till den tidigare arbetsplatsen. Ett annat viktigt förslag är att utöka möjligheten till undantag och skjuta upp prövningen mot hela arbetsmarknaden. Detta för att skapa större utrymme för rehabilitering. Enligt utredaren har tidsgränsen på 180 dagar, som skulle påskynda återgång i arbete, slagit åt motsatt håll i många fall så att handläggarna väntar in dag 180 rehabiliteringsåtgärder vidtas. Dessutom föreslår utredningen att den som är 62-65 år inte ska prövas mot hela arbetsmarknaden. Claes Jansson menar att det saknas samhällsekonomiska skäl att kräva att en person med så kort tid kvar i arbetslivet går in i en omställningsprocess.
Lisbeth Forsberg, grundare av Solrosuppropet, konstaterar i ett första inlägg om slutbetänkandet att förslagen kan vara första steget mot en tryggare och mera förutsägbar sjukförsäkring, men att de inte ger tak över huvudet eller mättar de som i dag saknar försörjning eller riskerar hemlöshet. Hon skriver att kritiken mot Försäkringskassan är hård, svidande och rättmätig” och att:
”Regeringen får nu driva på arbetet och riksdagen får ansvaret för att det går igenom. Under tiden det tar, fram tills dess att vi ser effekterna av arbetet, ser att sjuka får den trygghet de har rätt till, måste vi tillsammans sätta krav och press.”
Fackliga kritiker ser positivt på utredningens förslag, men påpekar också att det återstår att omsätta dem i praktik.
