”485 kollektivavtal som berör närmare 3 miljoner löntagare håller på att omförhandlas. Hur det går beror på hur många som faktiskt är med i facket”, skriver Nooshi Dadgostar (V).
Det är sällan jag träffar någon som inte klagar på sitt jobb. Framför allt på dåliga arbetsvillkor. Det är för lite personal och för mycket stress.
På mitt gamla jobb tyckte många visstidsanställda att de fick ta de svåraste vårdtagarna, eftersom den fasta personalen lade schemat. Kassapersonalen jag träffar i matbutikerna känner nästan alltid av smärtan i axlarna eftersom de för sällan bli avlösta. Som bemanningsanställda klagade mina kompisar alltid över att behöva åka långa sträckor till nya arbetsplatser varje dag. Arbetsdagen kunde bli så väldigt lång då.
Flera som jobbar i skola och vård har fått det mycket slitigare. Pressen är hård på att hålla nere kostnader. Det är både inköpsstopp och anställningsstopp. Det går inte att göra ett bra jobb, säger en bekant till mig.
Sedan är lönen för låg. På somrarna har jag till och med träffat unga personer som ”provjobbar” gratis i restaurangkök. Något som förstås bara är ett elakt sätt att utnyttja unga människor. Det finns inget som heter ”provjobba”. Du ska alltid få betalt för ditt jobb.
Det finns såklart även mycket positivt. Butiksanställda säger i princip alltid att anledningen till att fortsätta jobba är kollektivavtalets ob-tillägg. En före detta kollega till mig fick upp ögonen för jobbet som undersköterska när hon fick gå fortbildningskurser på vårt gamla jobb.
Men det som slår mig är att ganska många av dessa inte är med i facket. När jag frågar varför blir de ställda. De har inte fått frågan förut. En av dem säger att hon bara tänker arbeta där tillfälligt. Ändå har hon deltidsjobbat på arbetsplatsen i snart ett år. En annan tror inte att facket kan göra så mycket.
Men hur ska vi kunna göra alla dessa förbättringar om vi inte ens är medlemmar?
Nu är det avtalsrörelse. 485 kollektivavtal som berör närmare 3 miljoner löntagare håller på att omförhandlas. Hur det går beror på hur många som faktiskt är med i facket. Ska vi få makt att skapa goda arbeten som går att försörja sig på oavsett kön eller yrke krävs att en majoritet av de anställda är fackligt organiserade. Då har vi tillräcklig kraft att flytta fram våra positioner. I avtalsrörelsen ställs allt detta på sin spets.
Även om du bara vikarierar eller är timanställd. Även om du aldrig har tänkt tanken eller tappat hoppet om att nåt kan bli bättre. Ta reda på vilket fackförbund du tillhör och gå med i dag. Om många gör samma sak kommer det bli mycket bättre.
