Med nya rapporten Jag vill vara fri, som lanseras på måndagen, vill RFSL Ungdom lyfta situationen för hbtqi-ungdomar med erfarenheter av det svenska asylsystemet. Feministiskt perspektiv ställde fyra frågor till migrationspolitiska experten Alexandra Politidis Palm, som hoppas att frågan ska uppmärksammas mer av medierna och allmänheten.
Vad är det viktigaste som du skulle vilja lyfta fram gällande asylprocessen?
– Det finns många utmaningar i asylprocessen och mottagningssystemet som det ser ut i dag, vilket de ungdomar som vi har intervjuat i rapporten vittnar om. Men det som enligt mig får allvarligast konsekvenser är tillförlitlighetsdömningarna i hbtqi-ärenden och i synnerhet barn och ungdomars ärenden.
– En asylsökandes muntliga berättelse är den viktigaste bevisningen i ett asylärende. Precis som all annan typ av bevisning så värderas den. I asylärenden gör man det efter ett visst antal kriterier – så kallade tillförlitlighetskriterier. Migrationsverket ska komma fram till om ens berättelse är sannolik eller inte.
– Vi har tittat på hur kriterierna används i hbtqi-ungdomars asylärenden. Vi kommit fram till att kriterierna som används inte är anpassade för den här typen av bedömningar eftersom det handlar om inre processer där det inte finns några svar som är rätt eller fel. Bedömningarna lämnar utrymme för mycket godtycklighet. De går inte att göra på ett rättssäkert sätt med den metod som används.
Berättelserna visar hur ensamma de asylsökande är med sina känslor och upplevelser. Ofta verkar det vara en slump att hbtq-personer får kännedom om sina rättigheter eller hur de kan tillgodoses. Hur ser du på det?
– Det är ett stort problem och det finns olika problematiker kopplade till just tillgång till information. Den tillgången ser olika ut för barn, ungdomar och vuxna och huruvida de kommer som ensamma eller med familj till Sverige. Alla som arbetar i en verksamhet som möter asylsökande måste vara medvetna om att de inte kan anta vem som är hbtqi-person och bara ge ut information till personer som de tror behöver den. Det måste också finnas handlingsplaner för att nå ut till alla. Att få rätt information på sitt modersmål eller som på annat sätt är lätt att förstå är en förutsättning för att kunna tillgodogöra sig sina rättigheter.
Vilka konsekvenser får det att intersexpersoner och intersexperspektiv saknas helt?
– Vi vet mycket lite om situationen för intersexpersoner som söker asyl. Det finns relativt lite forskning och statistik gällande hbtqi-gruppen generellt och ännu mindre om intersexpersoner. Att perspektiven inte nämns eller tas upp påverkar kunskapsnivån hos handläggare och beslutsfattare på Migrationsverket och även domare och nämndemän i migrationsdomstolarna. För att få mer kunskap om asylsökande intersexpersoner är det första steget att inkludera i:et i Migrationsverkets hbtq-stategi.
Vilken respons väntar du dig nu när rapportförslagen lanseras?
– Vi hoppas att den här frågan ska uppmärksammas mer av media och allmänheten. Jag tror att det är få som förstår hur allvarligt detta är och att barn och unga tillåts behandlas på det här sättet i Sverige i dag.
– När det gäller våra rekommendationer till rättstillämpare så är RFSL Ungdom, tillsammans med RFSL, i regelbunden dialog med Migrationsverket gällande dessa frågor. Nu släpper både vi och RFSL två stora rapporter på detta viktiga tema och kommer tillsammans med Migrationsverket upprätta en plan för hur vi kan jobba vidare utifrån slutsatserna i våra rapporter. Vi hoppas att det kommer att leda till en förändring.
