– I Socialdemokraternas Sverige sliter kvinnor ut sig i välfärden medan högavlönade och välbeställda män får stora skattesänkningar. Socialdemokraterna valde skattesänkningarna före välfärden, säger Ulla Andersson, ekonomiskpolitisk talesperson för Vänsterpartiet, som är djupt kritisk mot januaripartiernas budget.
Att de sammanlagda konsekvenserna av regeringens budgetproposition är att mäns disponibla inkomst ökar mer än kvinnors framgår i en bilaga till budgeten med rubriken Ekonomisk jämställdhet. Sedan 1995 har förhållandet mellan kvinnors och mäns disponibla inkomster legat stabilt mellan 75 och 80 procent. 2018 uppgick kvinnors disponibla inkomst till i genomsnitt 77 procent av mäns.
Januaripartierna – regerande S och MP, samt C och L – beräknar alltså att den skillnaden kommer bestå, rentav öka med 0,1 procentenhet.
För att kunna peka på någon utjämning i enlighet med riksdagens jämställdhetsmål gällande ekonomin, behöver värdet av välfärdstjänster räknas in. Med välfärdstjänster avses utbildning, socialt skydd, hälso- och sjukvård, fritid och kultur, samt barnens välfärdstjänster. Sådant som finns till för alla men på grund av ojämställda livsvillkor behöver användas av kvinnor i större utsträckning än män.
När värdet av välfärdstjänster läggs samman med disponibel inkomst, kallas måttet utökad inkomst. Kvinnors utökade inkomst utgjorde 2018 i genomsnitt 86 procent av mäns. Enligt regeringens beräkningar kommer välfärdstjänsternas omfattning att öka med 58 miljarder kronor 2019–2021. Likväl förändras förhållandet mellan kvinnors och mäns ekonomiska makt endast marginellt. Av den utökade inkomsten förväntas 3,5 procent av tillfalla kvinnor och 3,1 procent män. Med denna beräkningsmodell kan januaripartierna visa på ett på marginalen minskat ekonomiskt gap mellan kvinnor och män med 0,4 procentenheter 2019-2021.
Martin Jordö, ekonomiskpolitisk talesperson för Feministiskt initiativ (Fi), tycker det är svårt att glädjas åt att Sverige nu får en expansiv finanspolitik, vilket partiet länge förespråkat. Detta då en tredjedel av de över 100 miljarderna i satsningar ska gå till skattesänkningar och lättnader.
”Det är svårt att bedriva progressiv politik när 60 procent av svenska folket har röstat till höger, och det hade Feministiskt initiativ också fått förhålla sig till. Men det måste skära i hjärtat hos Socialdemokrater och Vänsterpartister när de släpper igenom den här budgeten. För mitt i Corona-kris så redovisar Sveriges regering åtgärder som kommer öka skillnaden mellan rika och fattiga, och som kommer öka skillnaderna i inkomst mellan män och kvinnor. Sverige är i en kris, och som vanligt så är det de som är mest missgynnade som drabbas värst”, skriver Jordö.
Han konstaterar att en grundorsak till många andra missförhållanden är de skeva maktförhållanden som mäns ekonomiska övertag innebär:
”Att verka för att minska de ekonomiska klyftorna mellan män och kvinnor är inte bara frigörande och egalitärt, det är också bland de viktigaste vi kan göra för ett tryggare, humanare och mer demokratiskt samhälle.”
Ulla Andersson (V) framhåller att skattesänkningarna för höginkomsttagare kostar 6 miljarder kronor medan landets 290 kommuner får dela på mindre än 5 miljarder i generella statsbidrag:
– 73-punktsgängets budget innebär ett svek mot välfärden och klyftorna djupnar mellan de som redan har och de som inte har.
Underfinansieringen av välfärden slår hårt mot gamla och barn och mot de anställda. Samtidigt som arbetslösheten ökar har vad Ulla Andersson kallar slakten av arbetsförmedlingen slagit hårt mot de arbetslösa. Ovanpå det anser hon att det är ineffektiv arbetsmarknadspolitik att sänka arbetsgivaravgiften så att företag som MC Donalds och de som tillhandahåller ruttjänster ska anställa folk de ändå hade anställt.
– Den här budgeten är ett tydligt bevis på politisk ovilja att bryta den farliga utvecklingen mot ökad ojämlikhet i Sverige, säger Ulla Andersson.
Även Fi lyfter fram fler problem med budgeten än skattesänkningarna, framförallt uteblivna klimatreformer och ökad militarism, som ska finansieras med höjd alkoholskatt. Martin Jordö konstaterar att satsningarna på trygghet och mot kriminalitet är inriktade på våld i offentligheten, främst mäns våld mot män, och missar att den farligaste platsen för en kvinna fortfarande är i sitt eget hem:
”Det är en jämställdhetsmiss, och återigen så är det kvinnors liv och säkerhet som nedprioriteras.”
