Nuvarande ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet (STS), Ulf Bjereld har avböjt omval, och om valberedningens förslag står sig blir Sara Kukka-Salam andra kvinna och första muslim på posten.

– Förbundet var ju tidigare kristna Broderskapsrörelsen. För nästan ett decennium sedan bytte man inriktning och öppnade upp för alla trosbekännelser, och även personer som inte har en tro har alltid varit välkomna. Både jag och organisationen har varit tydliga med att vi är inte en religiös församling utan en politisk organisation. Att jag nu kan få ett mandat att leda den här politiska organisationens värderingar och fronta dem utåt är egentligen det mest självklara. Men det är klart att det är historiskt för det har inte skett tidigare. 

Var det självklart att ställa upp?

– Jag fick såklart fundera, eftersom jag är kommunalråd för Socialdemokraterna i Solna i opposition och det är där jag har mitt främsta förtroende från medlemmarna, så jag behövde fundera kring om jag skulle kunna få ihop det här, och det har jag landat i att det får jag, säger Sara Kukka-Salam, då uppdraget som ordförande för STS är helt ideellt och ska få plats vid sidan av kommunpolitiken. 

– Det som gör mig både mer taggad, men också fick mig att fundera ett varv extra, är att vara så offentlig med min tro. Tidigare har jag varit ett av de yngsta kvinnliga kommunalråden i Sverige och frontat det, och inte blivit särskilt ifrågasatt, men tro i dagens samhällsklimat – det blir tuffare. Eftersom rasism och hat växer, inte minst på nätet, fick jag fundera på vad det innebär att fronta sin tro i offentligheten. 

Till vice ordförande föreslås Jesper Eneroth, och Sara Kukka-Salam talar om ett delat ledarskap som ska modernisera rörelsen. De tillhör båda en yngre generation, samtidigt som de representerar olika erfarenheter och bakgrunder, han kristen, hon muslim, han från landsbygd, hon från staden.

Att framhålla ett lagarbete, kan det i någon utsträckning också förväntas avväpna de som skulle kunna motsätta sig en muslimsk kvinna på ordförandeposten?

– Det har inte varit min utgångspunkt. Hela politiken är ett lagarbete och det är en massa olika perspektiv som finns bakom varje beslut vi fattar. Ändå har man historiskt valt att alltid fronta en person. Det moderna ledarskapet borde vara att återspegla det teamarbete som politik är också i den yttersta ledningen. Det är en personlig hållning jag har till framtidens ledarskap, inte minst i en tid där man ständigt är uppkopplad, man ska kunna balansera mellan att vara politiker och privatperson och att få det här att gå ihop så att man kan hålla på tillsammans och länge.

– Jesper är en klippa och jag är jätteglad att vi ställer upp som en duo, kanske inte för att avväpna, eller ta bort fokus, utan snarare att våra perspektiv kompletterar varandra och visar upp den mångfald som finns i vårt förbund.

Ideologisk kompass

En profilfråga för STS är migrationspolitiken, där kritiken mot Socialdemokraternas inriktning på senare år tidvis varit hård. Och på den punkten är Sara Kukka-Salam, som har ett lika långt engagemang inom röda kors-rörelsen som arbetarrörelsen, tydlig:

– För mig är det väldigt viktigt att Sverige och socialdemokratin fortsätter att stå upp för asylrätten. Vi står ju alltid upp för de mänskliga rättigheterna och asylrätten är en sådan. Punkt. Det är odiskutabelt att rucka på den. Det engagemanget och de värderingarna är självklara för mig också som socialdemokrat, och det går inte att tumma på. Jag är glad att det också är Socialdemokraternas officiella linje, den kongressbeslutade linjen, att vi ska stå upp för asylrätten. 

Enligt Sara Kukka-Salam är STS roll just att ständigt påminna om de tidlösa värderingarna och långsiktiga visionerna:

 – Vi ska vara den ideologiska kompassen som påminner om det också när samhällsdebatten blir tuffare, i det korta perspektivet, där det finns väldigt mycket högerkrafter som vill dra den i ett annat håll än den socialdemokratiska riktningen. Jag brukar för mig själv kalla STS inte bara den ideologiska kompassen utan även Socialdemokraternas självförtroende. 

Vilken prägel vill du sätta på STS?

– När jag tittar på världen så ser jag att en del saker går åt rätt håll, och det är ju jättebra, men jag ser ju också att det demokratiska utrymmet världen över krymper just nu, jag ser hur klassklyftor som begränsar hur människor kan leva växer, och jag räds att högerextrema och rasistiska rörelser faktiskt är på frammarsch runtom i världen och inte minst i Europa. Utöver det kan ingen politisk rörelse här och nu blunda för de klimatförändringar som sker. I den här kontexten måste socialdemokratin vara en progressiv politisk kraft för våra grundvärderingar om fred och frihet och jämlikhet, och det ska vi i STS ständigt påminna om på hemmaplan och i världen. Vi ska vara den rörelse som människor kan lita på ska bekämpa de ekonomiska klyftorna i alla lägen.

– Som troende socialdemokrat har jag en värdegrund där jag hämtar kraft och trygghet att stå upp för de här grundläggande värderingarna – de radikala idéerna att alla människor är lika värda och ska få leva i frihet. Att stå upp för det, också när det blåser och vara den högerextrema rörelsens främsta motståndare, det är väl den roll jag anser att STS ska ha.

Sara Kukka-Salam har också ambitionen att få förbundet STS att växa.

– STS är en viktig politisk kraft. Det är många som delar våra värderingar men väjer att stå utanför partipolitiken och kanalisera sitt engagemang i andra sammanhang. Jag vill att fler ska ta sitt sociala engagemang in i partipolitiken och jag vill bli en brygga in för troende som har ett engagemang och vill göra skillnad. Att fler tar plats i den organiserade partipolitiken är en av de viktigaste frågorna för mig.

Är det särskilt svårt för troende att hitta ett partipolitiskt sammanhang, i ett så sekulärt politiskt landskap?

– Jag skulle säga att för många är kärnan i den religiösa övertygelsen att hjälpa de mest utsatta i samhället och det kan man göra i sin församling eller i ideell sektor, och egentligen rimmar jämlikhetsengagemanget som är kärnan i alla de stora religionerna väldigt väl med socialdemokratins idéer att alltid kämpa för dem som har det sämst ställt. 

Förbundet bildades under en tid då troende kunde anses vara för radikala och progressiva i sina församlingar, och samtidigt betraktas som konservativa i partipolitiken, konstaterar Kukka-Salam:

– Där formade man STS för att visa att det inte fanns någon motsättning mellan att vara troende och att vara progressiv socialdemokrat. Den konfliktytan finns fortfarande, där man i det offentliga samtalet kan antas vara konservativ. I min tro hittar jag kärnan till att hjälpa de mest utsatta. Och den radikala idén om att alla människor är lika värda, den lever ju jag genom att engagera mig politiskt och omdana samhället för att bli jämlikt. 

Vilken betydelse har feminism för dig och för ditt politiska ledarskap?

– Jättestor. Jag fick mitt feministiska uppvaknande på högstadiet med boken Fittstim. Jag brukar säga att när man hade läst den boken fanns ingen återvändo. Har man en gång fått de glasögon genom vilka man kan se hur patriarkatet ändå håller tillbaka oss kvinnor, då är det ett raster som går igenom allting. Det är verkligen något jag bär med mig hela tiden. 

Som kommunalråd och muslimsk kvinna med tre examina i företagsekonomi från Handelshögskolan får Sara Kukka-Salam sällan frågor om näringspolitik, och ekonomisk politik. Hon kan fundera på om män med liknande cv inte skulle få fler chanser att yttra sig om ekonomi:

 – Jamen det tror jag. Jag vet inte om det också spelar in att jag är muslim, jag får inga frågor om inflationsmålet eller fastighetsbeskattning eller ekonomi. Det finns ett antagande om att jag behöver bevisa att jag står för de socialdemokratiska värderingarna, som annars är en självklarhet att en socialdemokratisk ledare delar. Jag har med mig det perspektivet i mitt ledarskap varje dag, och jag tror att den diskussion vi kvinnor i ledarpositioner har och kommer ha på 2000-talet är att bli ännu mer intersektionella i diskussionen om hur man drabbas av olika slags strukturer, där tro tar en större roll i dag när det polariseras från extremhögern, inte minst mot muslimer.

Sara Kukka-Salam tycker det är modigt av Socialdemokraterna att ”våga välja en ung rasifierad muslimsk kvinna som sin främsta företrädare i kommunpolitiken”.

– Jag är väldigt stolt över att mitt parti har sett mig, och den person jag är, och inte räds att jag bryter mot precis alla normer som den här rollen innebär. Nu kommer jag göra det också förhoppningsvis som ny ordförande för STS, säger hon och konstaterar att den rollen även skulle innebära en plats i Socialdemokraternas partistyrelse.

Löfte om stöd

På måndagsmorgonen, när valberedningens förslag presenterades, fick Sara Kukka-Salam ta emot många positiva reaktioner. Samtidigt har hon, genom tidigare erfarenheter av hat på grund av sin tro, en beredskap för att det inte är hela bilden.

– Jag har fått ett jättebra stöd från kansliet och partiet som är medvetna om att man får utstå mycket hat om man är kvinna i maktposition och att det blir ännu mer påtagligt om man är muslim. Så jag har fått ett löfte om stöd om det behövs. Jag har också ett stöd från min familj, att man är beredd på det hat som kan komma. Det är hemskt att det ska behöva vara så, och det kan inte få fortsätta. Men jag hoppas ändå kunna inspirera fler att våga ta plats i det offentliga för det är alldeles för få muslimska kvinnor som i dag får ta plats i offentligheten och diskutera de frågor man är proffs på.

Genom sin gärning vill Sara Kukka-Salam bidra till att det politiska samtalet förändras i den riktningen.

– Ingen politisk kamp har varit bekväm för de som varit först. Jag har i dag att tacka generationer av socialdemokratiska feminister som har organiserat sig, som aldrig hade trott att man ens kunde få vara socialdemokratiskt kommunalråd som 31-årig kvinna och nybliven mamma till en nio månader gammal son i dag, så det har jag tidigare generationers feminister att tacka för och det var inte lätt för dem. Då får jag ta det vidare och bana väg så att det blir enklare också för framtida generationer inte minst troende kvinnor att få plats i det offentliga politiska samtalet. Det är därför jag gör det här och man måste påminna sig om att det har inte varit lätt för någon generation som velat få till någon förändring för kvinnors rätt att vara. Det motiverar.