”Det pågår en organiserad kamp mot kvinnors rättigheter och säkerhet i EU, organiserad av ultrakonservativa och fundamentala grupperingar i flera medlemsländer”, skriver Alice Bah Kuhnke (MP), som vill se EU-kommissionens jämställdhetslöften följas upp med skarp lagstiftning.
”Vi har sett en fruktansvärd global ökning av våld i hemmet.”
Så sa FN:s generalsekreterare António Guterres i ett tal i början av april. Tyvärr tog det bara några veckor in i pandemin för att kunna säkerställa en statistisk ökning på global nivå. Våldet mot kvinnor och flickor ökade i coronapandemins skugga som en följd av karantän-reglerna och tiden vi tvingades tillbringa hemma. Konkretiseringen av kvinnors utsatthet kan inte bli mer smärtsamt tydlig än så. För många är hemmet allt annat än en trygg och säker plats. I samma tal uppmanade Guterres världens regeringar att inkludera skydd för kvinnor i sina insatser mot pandemin.
Våldet mot kvinnor är en global pandemi som årligen dödar tusentals kvinnor. Inget land i EU är i dag helt jämställt och kommer inte heller kunna bli det om inte våldet mot kvinnor utrotas. Det råder stora skillnader inom EU vad det gäller politik, praktik och lagstiftning vilket leder till att kvinnor inom EU inte åtnjuter samma skydd mot våld.
Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, eller Istanbulkonventionen som den också kallas, är fortfarande inte ratificerad av alla EU:s medlemsländer. Konventionen ska vara ett riktmärke för internationella standarder, och syftar till att harmonisera lagstiftning om könsbaserat våld i Europa.
Sverige skrev under konventionen samma dag den undertecknades i Istanbul 2011. Tre år senare blev den svensk lag och vi har sedan dess arbetat för att den ska ratificeras av EU och i alla EU:s medlemsländer. I Sverige är det Jämställdhetsmyndigheten, den myndighet som de gröna i regering kämpat för att få på plats och tvingats försvara sedan dess, som är ansvarig myndighet för att följa upp det nationella arbetet.
Ungern är ett av de EU-länder som blockerar konventionen i rådet. Trots att man skrev under konventionen redan 2014 har det sedan dess inte hänt mycket. Viktor Orbáns parlament, som för övrigt har den lägsta andelen kvinnor i EU, meddelade för ett par veckor sedan att man inte kommer att ratificera konventionen. Detta eftersom Istanbulkonventionen enligt den ungerska regeringen främjar ”destruktiva könsideologier” och ”illegal migration”.
Det finns ingenting som talar för att Ungern kommer ändra sin inställning och EU måste därför hitta andra instrument för att att kriminalisera våldet mot kvinnor. Ungern är inte det enda EU-landet som stoppar ratificeringen av konventionen. Polen, Slovakien och Bulgarien är andra länder som också aktivt tagit ställning mot.
Det pågår en organiserad kamp mot kvinnors rättigheter och säkerhet i EU, organiserad av ultrakonservativa och fundamentala grupperingar i flera medlemsländer. Kampen tar tillfället i akt att sprida ett falskt narrativ om vad Istanbulkonventionen handlar om och syftet med konventionen.
Skulle Istanbulkonventionen fortsätta att blockeras har EU-kommissionen sagt att man nästa år ska gå vidare med andra åtgärder som uppfyller konventionens syfte att utrota våldet mot kvinnor. Med de tendenser vi sett från bland andra Ungern, Slovakien och Polen så är det föga troligt att de kommer ge med sig och ratificera Istanbulkonventionen.
Det är inte bara välkommet utan nödvändigt att kommissionen vill gå vidare och få bukt med problemet, men varför vänta? Vi gröna menar att man redan nu bör påbörja arbetet med att föreslå skarp lagstiftning som tydligt kriminaliserar könsbaserat våld. Vi har väntat länge nog och har inte tid att skjuta upp viktig lagstiftning på området. Vi behöver ett rättsligt bindande direktiv på plats redan nu, som tydligt ställer krav på att varje medlemsland arbetar för att stoppa våldet mot kvinnor.
Udden måste även riktas mot den majoritet bestående av svenska socialdemokrater, centerpartister, moderater, kristdemokrater och liberaler, som röstade fram den kommission EU nu har och som vid sitt tillträde upprepade vilken betydelse den och de skulle ha för jämställdheten i EU.
På område efter område har det på sin höjd blivit knappt en tumme, så även inom jämställdhetspolitiken. Medan majoriteten av svenska EU-parlamentariker nöjer sig med ingenting kommer vi gröna fortsätta arbeta för en feministisk politik inom alla områden och för att en gemensam EU-lagstiftning kommer på plats som stärker kvinnors skydd mot våld.
