Solen skiner över Piazza Cavour i Ancona − ett av ett 60-tal torg i Italien där det den här lördagen anordnas en manifestation till stöd för en lag mot homo- och transfobi. Inom kort ska lagförslaget tas upp till diskussion i parlamentet.

– Det är vad vi hoppas på, men risken finns att det skjuts upp, som så många gånger tidigare, säger Gabriele Piazzoni, generalsekreterare för Arcigay, Italiens största hbtq-organisation.

Flavia Vitali som är en av dem som har varit med och organiserat manifestationen, säger att det känns bra att visa sitt stöd för lagen, men att problemen med homofobi är djupt rotade i den italienska kulturen.

Stigmat kring homosexuella är så starkt, att ingen vill riskera varken sina sociala relationer eller möjligheter till studier och arbete genom att leva öppet.

– Jag är 42 år och har aldrig varit explicit öppen med min sexuella läggning varken under skolåren, på universitetet eller på jobbet, säger hon och tillägger:

– Jag har bara skött mitt privatliv vid sidan om.

Hon har tidigare bott tillsammans med en kvinna, varit med och organiserat Pride i sin hemstad Ancona och startat en feministisk kulturförening för kvinnor. Arbetsplatsen delar hon med tre andra kvinnor som alla sympatiserar med ett högerpopulistiskt parti. 


Skrämda till osynlighet


Vitali, liksom de flesta andra hbtq-personer i Italien, gömmer eller håller delvis sitt privatliv dolt. Att gå hand i hand på stan eller kyssas öppet är otänkbart, det innebär att utsätta sig för stora risker.

– Jag undviker att visa ömhet i det offentliga. Om det har hänt vid något tillfälle är det alltid män som kommenterar det de ser och ställer kränkande frågor om vårt sexliv, säger Luana Marini, som egentligen heter något annat.

Många unga vågar inte komma ut som hbtq-personer, eftersom de är rädda för att förskjutas av sin egen familj. Det skulle kunna innebära en personlig tragedi, eftersom det italienska samhället är uppbyggt kring familjen och det inte finns någonstans att vända sig för att få hjälp i samhället.

Marini, som kommer från en medelklassfamilj, säger att hon aldrig hört homofobiska värderingar under sin uppväxt.

– Men mamma har fortfarande svårt att acceptera vem jag är fullt ut, trots att det har gått tio sedan jag kom ut inför min familj. Det resulterar i en tystnad. Min familj frågar aldrig något som rör mitt privatliv när vi träffas, säger hon.

Att Marini började experimentera med sin sexualitet först efter att hon gått ut skolan tror hon fungerade som ett skydd från att bli retad och uteslutas i skolan.

En som däremot har fått utstå mycket illabehandling under skolåren är Kimora Balenciaga som i dag är 19 år och en förebild för andra unga transpersoner i Italien.

– Jag har alltid känt mig som en flicka, och till alla som känner att de är födda i fel kropp vill jag säga: var inte rädda, och gå emot strömmen om ni känner att det är vad ni måste för att bli lyckliga.

Kimora Balenciaga, som är en viktig förebild för många unga transpersoner i Italien, har också kommit till demonstrationen för att visa sitt stöd för lagförslaget.

Många unga slöt upp till manifestationen i Ancona lördagen den 17 oktober.
Bilder: Christin Sandberg

Ökad synlighet och ökat våld

De senaste åren har våldet mot homosexuella och transpersoner ökat.

– Eftersom homofobi inte är ett brott är det svårt att få fram exakta siffror på hur vanligt det är med våld och diskriminering mot homosexuella, säger Gabriele Piazzoni på hbtq-organisationen Arcigay.

– Men vår uppfattning och det som skildras i tidningarna är utan tvekan att våldshandlingarna mot och diskriminering av hbtq-personer i Italien ökar.

Det är en trend som har pågått sedan 2016. Året då en omstridd lag om homosexuellas rätt till registrerat partnerskap antogs i Italien. Enligt Piazzoni var det i sig en positiv händelse, men det ledde också till att synliggörandet av homosexuella i Italien ökade exponentiellt. Något som i sin tur bidrag till att motståndet och i förlängningen våldet mot dem ökat.

– Den nya lagen innebar att homosexuella par offentligt kunde ingå partnerskap och att fler hbtq-personer kände att de äntligen kunde vara sig själva – det skapade en frihetskänsla.

Det i sin tur kolliderade med en bit av det italienska samhället, visserligen en minoritet, men en kärna som inte vill höra talas om homosexualitet.


– Det är personer som anser att homosexuella är sjuka och måste hållas långt från dem och deras familjer.

Enligt en undersökning från 2018 ser en av fem italienare fortfarande homosexualitet som en sjukdom. Piazzoli menar också att det politiska stödet för högerpopulistiska rörelser, som lägger stor vikt vid ultrakonservativa värderingar som kretsar kring den traditionella kristna familjen, ger politisk legitimitet till den minoritet av befolkningen som är negativt inställda till homosexuella och transpersoner.

Det budskap som förmedlas till väljarna är: ”om du är för en traditionell familj och vill skydda dina barn, din fru och ditt sätt att leva, rösta på oss, eftersom de vill förstöra familjen”. Det är de homosexuellas fel om utvecklingen går dåligt och om samhället förstörs.

– Det är enklare att utse och bekämpa oss som syndabockar än att ta itu med de verkliga problem landet står inför.

Gabriele Piazzoni, generalsekreterare för Italiens störa hbtq-förening, på Pride i Molise 2019.
Bild: Privat

Katolska kyrkans grundmurade roll

Förutom politiken spelar den katolska kyrkan en stor roll i samhället. Och den genomsyrar hela den politiska vänster-högerskalan i italiensk politik.

Flavia Vitali är troende kristen, men inte katolik. Hon säger att hon tar avstånd från den katolska kyrkan, som hon menar är en stor orsak till den absurda homofobin i det italienska samhället.

– Människor vet helt enkelt inte vad det handlar om och det sprids otroligt mycket hatbudskap.

Om att påven Franciskus har gått ut och visat sitt stöd för homosexuellas rätt till samlevnad säger hon:

– Påven Franciskus har så mycket makt att han kan få människor att tänka om, vilket kan leda till förändring.

Hon tillägger:

– Att han nu öppet ger sitt stöd till homosexuella och deras rätt att ingå partnerskap och bilda familj kan även indirekt innebära ett stöd till lagförslaget mot homo- och transfobi.

Och bara en vecka efter påven Franciskus uttalande inleddes så diskussionerna kring det reviderade lagförslaget gällande hatbrott i deputeradekammaren, som även förväntas rösta om lagförslaget inom kort. Därefter ska det tas vidare till debatt i senaten.

Mer öppen attityd bland unga


Steget för att få till en lagstiftning som gör hatbrott mot hbtq-personer olagligt tycks något närmare. Men attitydförändringar är desto svårare att få till. Kanske kommer det med framtida generationer.

– Visst finns det en skillnad mellan generationerna, menar Piazzoni.

– De yngre är mer öppna, men problemen kvarstår. Många unga växer upp i familjer som förmedlar homofobiska värderingar som de i sin tur tar med sig till skolan och vuxenlivet.

En enkät gjord bland skolelever i Rom visar att ett stort antal elever inte skulle vilja ha en bänkkamrat i skolan som är homosexuell.

– Mobbning är också fortfarande vanligt, även om förekomsten är mindre än för tjugo år sedan, tror Piazzoli.

Flavia Vitali håller med om att de yngre är mer öppna.

– När jag gick i skolan var alla som var homosexuella, lesbiska eller bisexuella särskilt utsatta bland klasskompisarna. I dag är mentaliteten mer öppen, så det är ingen tillfällighet att det är fullt av mycket unga människor här på torget, säger hon och tittar sig omkring.

Flavia Vitali och Andrea Gatti organiserar olika fester och kulturevenemang för hbtq-personer i sin hemstad. Bild: Christin Sandberg

Viktigt med utbildning i skolan


Flavia Vitali menar att det skulle behövas utbildning i feminism och genusstudier i skolan. Men en del försök under åren att hålla särskilda utbildningsdagar i skolklasser har stoppats av politiker, föräldrar eller andra värdekonservativa grupper i samhället.

Det råder stor okunskap, vilket politikerna utnyttjar. När Giorgia Meloni, (partiledare för det nationalistiska och nyfascistiska partiet Italiens bröder reds anm) kom till Marche inför regionalvalen attackerade hon vår feministiska kulturförening och menade att vi försöker övertala unga personer att bli transsexuella och homosexuella, säger hon.

Samma retorik har använts för att stoppa utbildning i skolan.

– Feminism är inte motsatsen till machokultur. Den feministiska politiska rörelsen arbetar för att kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter i samhället, vare sig du är hetero- eller homosexuell, säger Vitali.

– För att det ska bli möjligt måste vi alla arbeta tillsammans.

Luana Marini är inne på samma linje.

– Utbildningen i skolan är avgörande för att få till en attitydförändring i samhället, menar hon.