När har man blivit av med oskulden? När är det normalt att bli av med oskulden? Hur många är oskulder i vår ålder? Under mina 25 år som sexualupplysare har dessa frågor ständigt återkommit. Och det svåra, trots åren av erfarenhet, är ett ge begripliga och någorlunda koncisa svar. För det är så mycket som inryms i oskuldsbegreppet – allt ifrån familjerelationer, historia och religion till anatomi, fysiologi och sextekniker. Det handlar om makt och vanmakt, förnedring, självbild, vuxenblivande, oro, besvikelse, längtan, myter och förlösande glädje.

Så vitt jag vet har ingen skrivit en bok om detta förut och just därför är det så roligt att Inti Chavez Perez nu kommit ut med Snacka om oskulden!, som verkar vända sig till unga men ges ut på Vilja förlag som ger ut lättläst litteratur för unga vuxna och vuxna. När jag får boken i min hand blir jag dock besviken då den omfattar knappa 50 sidor. Frågan är varför så mycket information och så många infallsvinklar saknas?

Inte förrän vid tredje genomläsningen inser jag att det inte ska vara en heltäckande bok om oskuldsbegreppet. Det står att det är en faktabok, men jag skulle säga att det är mer av en debattbok och det borde jag förstått av titeln Snacka om oskulden. Och jag borde även förstått det av baksidestexten: ”Med den här boken vill jag få människor att prova nya tankar om oskulden.” Inti Chavez Perez vill helt enkelt få oss att sluta vara så besatta av oskulden.

Tilltro till fakta

Ämnet är som sagt angeläget så det finns en stor potential i boken men tyvärr känns den inte helt genomarbetad. Den verkar inte ha manglats av en redaktör vilket gör den rörig. Samma ämne kan avhandlas på olika platser och ibland blir det helt olika bud. Exempelvis används ordet slidkrans tidigt i boken, och det står att den kan blöda. Men i sista kapitlet står det sedan att det inte finns någon slidkrans alls.

Att boken inte redaktörats ordentligt märks också på att påståenden ibland är rent obegripliga. Det står exempelvis: ”Tjejer kan ha sex med hela sin kropp. Till exempel med sin klitoris, med händerna eller med huden.” Jag tror många med mig undrar hur man har sex med huden. Boken skulle även behövt en faktagranskare som uppmärksammat författaren på när texten är onödigt smal etniskt, eller onödigt heteronormativ, men även vid direkta faktafel.

Det står att inget kan gå sönder i slidan vid samlag, vilket inte stämmer då slemhinneveck kan brista. En bibelhänvisning far med bara halv sanning då det står: ”Att en ung kvinna inte lydde sin far ansågs vara ett allvarligt brott”. Men den som kan sin femte mosebok vet att det inte handlade om enbart flickor då det där står att den son som inte lyder sina föräldrar ska stenas ihjäl av alla i byn.

Samtidigt signaleras en stark tro på just fakta. Inti Chavez Perez skriver uttryckligen att vi kan ändra på tankar och regler om oskulden med just kunskap. Trots att jag är utbildare vill jag dock hävda att kunskap tyvärr inte alls behöver rubba värderingar. Även om alla får veta att mödomshinnan inte finns så kan föreställningar om kvinnans kropp som rörd/orörd och ren/oren finnas kvar.

Sluta låtsas

Samtidigt har Inti Chavez Perez verkligen en poäng – med kunskap om att mödomshinnan inte finns avslöjas en stor bluff. Den kunskapen underlättar en ny syn på kroppar bortom oskuld, renhet och smuts. Och denna information kan inte nog bankas in hos alla åldrar. Det känns också viktigt att aktivism mot oskuldsnormer i länder där de är starka nämns i boken, samt viktigt med avsnittet om religiös debatt – om hur texter och påbud kan tolkas olika.

Det stycket skulle dock mått bra av att utvecklas och få mer tyngd för den som tänker att heliga texter är skrivna av gud eller att det finns lärda som kan mycket mer än en själv. Chavez Perez väjer inte heller för att skriva om operationer av ”mödomshinnor”. Riktigt spännande är det att läsa om hur myten om mödomshinnan föddes i Romerska riket och hur läkaren Soranos ville se en sådan men inte hittade den i någon av de slidor han undersökte och hur ingen ville lyssna på den upptäckten.

I kombination med bokens kopplingar till dagens populärkultur känns det historiska väldigt relevant. Det avslutande efterordet tycker jag dock extra mycket om. Där lämnas tron på kunskap och istället är författaren tydlig med värderingar. Det är ett kaxigt avslut om mäns och kvinnors olika värde, att oskuldsnormer finns kvar för att vi vill ha dem och att vi ska sluta bullshita med att låtsas att någon är bättre än en annan. Så även om inte boken känns genomarbetad så ger den dock viktig information och är just kaxig – det behövs i vårt patriarkat.