Sedan Isabella Lövin oväntat aviserade sin kommande avgång på onsdagen har spekulationerna om tänkbara efterträdare gått varma. Bland toppnamnen finns två av Feministiskt perspektivs partipolitiska krönikörer: Annika Hirvonen Falk och Alice Bah Kuhnke. Vi ställde några frågor till dem om skiftet.
Hyllningar och kritik har blandats i reaktionerna på beskedet från Isabella Lövin, språkrör i Miljöpartiet, att hon nu lämnar politiken. Oväntat och tråkigt skriver statsminister Stefan Löfven i en kommentar. Själv har hon framför allt framhållit att tidpunkten är det rätta, en efterträdare behöver få tid att komma in i rollen och forma lagledningen tillsammans med språkrörskollegan Per Bolund inför valrörelsen 2022. Lövin hänvisar också till familjen, som hon vill ha mer tid med. På en fråga om hur det påverkat henne att så mycket uppmärksamhet riktats mot hennes utseende och framtoning, blev svaret att hon möjligen går till frisören lite oftare.
Att en avgörande faktor varit att Lövin står långt ifrån sitt parti i migrationsfrågan, där regeringen är djupt oenig, är en teori som framförts av bland andra Expressens Maggie Strömberg, som bevakat partiet på djupet. Det är dock något som Isabella Lövin varken bekräftat eller direkt dementerat. Vad som däremot tycks råda bred enighet om är att det finns en rad kompetenta kandidater som skulle kunna efterträda henne i slutet av januari, då ett nytt språkrör förväntas kunna ta plats. Bland toppnamnen finns förutom Annika Hirvonen Falk, partiets representant i Migrationskommittén, och Alice Bah Kuhnke, EU-parlamentariker, även nuvarande kulturminister Amanda Lind, jämställdhetsminister Åsa Lindhagen, partisekreterare Märta Stenevi och tidigare miljöministern Karolina Skog.
Alice Bah Kuhnke, hur ser du på Lövins avgång?
– Isabellas insats för klimatpolitiken inte bara i Sverige utan på EU-nivån har en större betydelse än vad jag tror att många i Sverige är medvetna om. Priset för utsläpp är högt tack vare hennes hårda arbete. Den fiskepolitik Isabella la grunden för i Europaparlamentet har satt dagordningen för många år framöver. Men hon har också gjort stort avtryck i den svenska politiken med att ställa om Sverige till ett mer hållbart och klimatsmart samhälle och stå upp för kvinnors och tjejers rättigheter. Isabellas gärning för vare sig klimatet eller jämställdheten är långt ifrån avslutad, även om hon lämnar partipolitiken för att istället vara verksam i andra roller.
Utmaningar i rollen som språkrör, generellt och som kvinna?
– Vi lever i ett samhälle som dessvärre fortfarande begränsar människors utrymmen baserat på föreställningar och normer. Som kvinna är svängrummet mindre. Ens utseende, röst eller framtoning kommenteras i större utsträckning än mäns. Därtill är maktens korridorer inte fredade från alla de patriarkala strukturerna som finns i övriga samhället.
Opinionsläget?
– Det är såklart ett allvarligt opinionsläge, men vi står starka i våra värderingar och vet att det finns en opinion för både kraftig klimatpolitik och medmänsklighet som det är upp till oss att bygga vidare på. Siffrorna är självfallet oroväckande – vi måste få ut vår egen politik och öka förtroendet för både företrädare och parti. Vi kan inte acceptera att partier som driver en främlingsfientlig och klimatförnekande politik får fortsätta styra den svenska debatten.
Spekulationerna om möjliga efterträdare?
– Jag vet att det finns flera ytterst lämpade kandidater och därför är jag helt trygg med att Miljöpartiet kommer att få ett fantastiskt språkrör. Det kommer att vara hård konkurrens och jag ser fram emot att få välkomna och stötta vårt nya språkrör när hon intar sin nya roll.
Vad krävs för att du själv skulle kandidera?
– Jag kandiderar inte till språkrör för Miljöpartiet. Jag har fått förtroende från en halv miljon svenska väljare att företräda Miljöpartiet i Europaparlamentet. Som vice ordförande för gröna gruppen och gruppledare för gröna gruppen i jämställdhetsutskottet har jag en tung plattform för att genomföra så mycket grön feministisk politik det bara är möjligt. Den plattformen kommer jag arbeta hårt utifrån!
Annika Hirvonen Falk, hur ser du på Lövins avgång?
– Det är få politiker som har det fokus på resultat som hon har haft och som också genomdrivit reformer som är så genomgripande och stora, inte bara i Sverige utan i EU och globalt. Redan som EU-parlamentariker lyckades hon förändra hela EU:s fiskeripolitik och fick med sig politiker från många partier och länder. Som biståndsminister ansvarade hon för det arbete för rättvis omställning som var en nyckel för att få många fattigare länder att faktiskt acceptera Parisavtalet. Hennes allra viktigaste förhandlingsinsats gäller EU:s utsläppsrättshandel, som mångdubblat priset på utsläpp och gör att kolkraftverk efter kolkraftverk stängs ner i Europa. Det är sådana transformativa förändringar av samhället, så det känns väldigt sorgligt att hon lämnar nu.
Utmaningar i rollen som språkrör, generellt och som kvinna?
– Det är en extremt utmanande roll att ha, speciellt som kvinnlig företrädare för Miljöpartiet. De högerkonservativa partierna har verkligen kraftsamlat för att underminera, skjuta ner med alla möjliga metoder. Isabella Lövin har blivit misstänkliggjord för vad hennes man gör. Det är helt absurt om man har någon form av feministisk samhällsanalys. Sverige har den högst rankade miljöpolitiken enligt världens miljöorganisationer och det är ju den vi har åstadkommit.
Opinionsläget?
– Just nu ligger vi och balanserar kring fyraprocentsspärren. Vi måste klara den i nästa val. Annars är det ett faktum att Moderaterna kan ta över genom samarbete med Sverigedemokraterna. Det som var otänkbart bara för ett par år sedan. Jag hoppas att vi som vill en annan framtid inser allvaret och ser utvecklingen i länder i Europa, i USA, Brasilien, Turkiet – där motståndet mot kunskap och forskning på miljöområdet hänger tätt samman med åtgärder för att minska pressfriheten, inskränka hbtq-personers och kvinnors rättigheter – och gör motstånd.
Spekulationerna om möjliga efterträdare?
– Det kändes så himla fint att kunna se en så lång lista med fantastiskt duktiga politiker och veta att det finns många fler som skulle kunna få plats på den listan. Att vara där vid sidan av dem är hedrande, men framför allt en stor styrka att vara ett parti som har så många duktiga kvinnliga ledare just nu. Jag känner mig trygg med att vi kan ha en demokratisk, öppen process, som kommer att leda till att vi får ett riktigt bra språkrörspar framåt.
Vad krävs för att du själv skulle kandidera?
– Jag har inte hunnit tänka igenom om jag ska kandidera eller inte, men det som skulle krävas är främst två saker: dels att både jag och partiet tycker att jag är den som bäst kan leda partiet och klara kommande valrörelse, men också att det är hållbart för mig personligen. Under arbetet med migrationskommittén har jag fått uppleva en mediebevakning av en helt annan magnitud än som riksdagsledamot. Det är såklart häftigt att få vara med och verkligen förändra en opinion, sprida kunskap och skriva agendan för vad som faktiskt diskuteras.
