”Skola, skjut ej!” står på en affisch som syns ovanifrån på skolan Projeto Uerê, som ligger i favelan Complexo da Maré i norra delen av Rio de Janeiro. Budskapet är riktat till stadens polisstyrka, en åtgärd som togs av pedagogen Yvonne Bezerra de Mello efter ett våldsamt ingripande i området 2016. I sådana operationer brukar poliserna skjuta med kulspruta från helikoptrar.

– Sedan dess har situationen bara blivit värre, berättar hon.

Hennes Facebook-inlägg med bilder på affischen viraliserade i maj i år efter en ny
polisoperation i Maré där åtta människor dödades. Skottlossningar är en ofta förekommande
verklighet i stadens slumområdena och inte sällan tar de plats vid skolan, som tvingas stänga
dörrarna och skicka hem eleverna.

Yvonne Bezerra de Mello grundade skolan Projeto Uerê 1998. Men hennes intresse för särpedagogik väcktes även innan dess: redan som 13-åring arbetade hon volontärt som läsare för synskadade barn. 17 år gammal deltog hon i ett projekt som skickade volontärer till fattiga områden i Brasilien.

– I norra Brasilien fick jag känna till verklig fattigdom. Då bestämde jag mig: oavsett vad
jag gör, jag vill uppmärksamma de här barnen.

18 år gammal flyttade hon till Paris för att plugga lingvistik på Nya Sorbonne-universitetet. Där i Frankrike umgicks hon med andra invandrare och insåg att deras barn hade
det svårare på skolan. Då började hon intressera sig för inlärningsprocessen hos barn som
hade gått igenom traumatiska upplevelser. Hon fick genom universitetet ett stipendium för att
arbeta med barn från krigsdrabbade länder i Afrika som Etiopien, Sudan, Eritrea, Tanzania
och Angola.

– Det var då jag började skaffa mig de kunskaperna som senare blev grunden till min mitt
projekt Uerê.

Under 80-talet återvände Bezerra de Mello hem till Rio de Janeiro och bestämde sig för att börja jobba på gatorna.

– Jag grundade en skola utan dörrar eller fönster och började lära dem läsa och skriva. Jag älskade var och en av dessa barn som om de vore mina, berättar hon.

Kidnappad av mördare

Under 13 år pendlade hon varje dag mellan tre olika stadsdelar – Candelária, Copacabana och Madureira – för att träffa sina cirka 150 hemlösa elever, till den natten då tragedin hågkommen som slakten i Candelária inträffade: tre tidigare poliser och milismedlemmar anlände i två bilar och avfyrade sina vapen mot en grupp hemlösa personer som sov i närheten av Candelárias-kyrkan. Åtta av dem blev mördade. De var mellan 11 och 19 år gamla.

– Jag brukade ge mina elever telefonpolletter så att de kunde ringa mig om det var något. Så
en kväll ringer de mig förtvivlade: ”Skynda dig hit, fröken, de dödar oss!”. Jag kom direkt,
var först på plats och spenderade hela natten med dem, kramade och tröstade dem. Den
natten kände jag som att jag hade ett uppdrag. Det var då jag tog beslutet att grunda min egen
skola. Uerês första klassrum byggde jag under en bro.

Plötsligt hade Yvonne Bezerra de Mello 200 elever i sitt sjaskiga klassrum, byggt med staket under Candelária-bron. Där jobbade hon till 1998 då hon fick hjälp av en amerikansk affärsman och byggde skolan i Complexo da Maré, där den finns fortfarande.

Ännu en betydelsefull upplevelse ägde rum i Yvonne Bezerra de Mellos liv efter slakten i Candelária: hon hade tagit på sig uppdraget att ensam protestvaka varje kväll på mordplatsen, för att kräva att mördarna dömdes och straffades. Efter en månad blev hon kidnappad av dem.

– De kände till mig och visste om mitt arbete. De visste att jag hade på koll vilka de var och på droghandeln som de utförde, minns Bezerra de Mello.

Hon hölls fången under tre timmar, varefter hon släpptes.

– Jag kände geväret mot mitt huvud, kände att handen på avtryckaren skakade och ångrade
sig. Känslan av att bli släppt var som en bekräftelse på att jag borde fortsätta med mitt
uppdrag. Jag tvivlade aldrig mer.

En egen metod

För att utveckla Uerê-Mello-metoden kombinerade Yvonne Bezerra de Mello sitt brinnande intresse för specialpedagogik med självlärda kunskaper i neurovetenskap. Utbildningen som lingvist kom också till nytta.

– På lingvisiktutbildningen lärde jag mig till exempel att ett sexårigt barn behöver 4 000 ord i sitt korttidsminne för att kunna lära sig att läsa och skriva. Barnen som kommer till min
skola har mellan 300 och 400, säger hon.

Vissa barns inlärningssvårigheter beror alltså på ett bristande korttidsminne, som är en konsekvens av våldsamma traumatiska upplevelser.

– Det finns över 20 miljoner barn som är analfabeter i Brasilien och vi ligger nästan sist på världsrankningar när det gäller utbildning. Den huvudsakliga anledningen är erfarenheten av våld, som blockerar deras inlärningsprocess.

Förmågan att bearbeta sin intelligens genom att öka minneskapaciteteten förklaras av det neurovetenskapliga begreppet neuroplasticitet, en viktig grund i utvecklingen av Uerê-Mello-metoden.

– För att hjärnan ska fungera på rätt sätt måste man kunna använda båda hemisfärerna, därför jobbar jag med aktiviteter som stimulerar både den vänstra, genom till exempel logik och matematik, och den högra med visuell stimulans, retorik och spatial intelligens, berättar Yvonne Bezerra de Mello.

”Skolan måste anpassa sig”

Uerê-Mello-metoden är inte bara baserad på neurovetenskap, utan också tron på att det emotionella planet är av största vikt för inlärningsprocessen. Därför jobbar hon också med tekniker som aktiverar barnens emotionella intelligens.

– Jag vill uppmuntra till nyfikenhet i klassrummet. Anledningen till att många barn inte gillar skolan är att skolmiljön uppfattas som ”tråkig”. Inlärningen ska vara en känslomässigt aktivitet.

Dessutom påpekar Bezerra de Mello vikten av att anpassa sig till den teknologiska utvecklingen, eftersom excessiv användning av datorer också påverka barnens minneskapacitet.

– Den nya generationens hjärna har ett annat sätt att bilda synapser och skolan måste anpassa sig. Vi kan inte längre arbeta med det nittonde seklets industriella modell, säger hon. De viktiga förändringarna i kursplanerna beror dock på en förändring i skolarbetarnas mentalitet.

— Man måste våga lämna den bekväma läroplanen. Skolan är inte en isolerad värld. Livet innanför och utanför skolan måste integreras.

Mödosam aktivism

På grund av motstånd från det brasilianska utbildningsministeriet driver Yvonne Bezerra de Mello inte Uerê-projektet med skoltillstånd, utan skolan är registrerad som NGO.

– Man behöver inte någon myndighets tillstånd för att utbilda. Paulo Freire hade inte heller tillstånd, säger hon och påminner om Brasiliens mest berömda pedagog.

Även utan ministeriets tillstånd lyckades hon inkludera sin metod i Rio de Janeiros statliga utbildningsplan 2008-2016. Dessutom erkände FN:s utbildningsorgan Unesco metodens giltighet för nästan tio år sedan. De senaste åren har Yvonne utbildat lärare i bland annat Tyskland och Poland. Förra året höll hon en utbildning för svenska lärare i Fryshuset i Husby som arbetar med flyktingbarn.

Vid sidan om arbetet med att expandera sin metod till flera skolor har hon även ett fast schema i sin skola. Måndag till fredag undervisar hon heltid i litteratur, psykologi och Afrikas historia för 300 elever i tolv grupper. Men försöket att driva en egen pedagogisk metod för utsatta barn i ett land som Brasilien har, särskilt under de senaste åren, förvandlats till mödosam aktivism.

Strid om rätt till utbildning

Brasilien styrs nu av en öppet konservativ regering, vilket reflekteras i dess utbildningspolitik. Redan under Bolsonaros kampanj hade den en central roll och bidrog i stor utsträckning till hans seger – ett av hans mest populära löften var att förbjuda sexualundervisning på skolorna. En stark fake news-kampanj spred falsk information om oppositionens utbildningsprojekt, till exempel att ett ”gay-kit” skulle delas ut på skolorna för att ”uppmuntra” homosexualitet hos barn.

Med Bolsonaros stöd förstärktes ”skola utan parti”-rörelsen som går ut på att motstå ”ideologisk indoktrinering”, ett begrepp som innefattar till exempel diskussioner om politik eller genusfrågor. Rörelsen lyckades registrera ett lagförslag som begränsar vilka ämnen som lärarna tillåts diskutera i klassrummet och ger studenterna rätt att bevaka sina lärare genom att spela in lektionerna.

– Det är svårt att veta vad som kommer att hända med skolorna i Brasilien. Regeringen vill utföra ett slags hjärntvätt, ta bort de ämnen som uppmuntrar till tänkande från kursplanerna, som filosofi och sociologi, säger Yvonne Bezerra de Mello.

Brasiliens nya konservativa agenda är starkt influerad av religionen. Regeringens motto antyder en kombination av kristen tro och nationalism: ”Brasilien framför allt, Gud över alla” heter det.

– Regeringen vill evangelisera hela landet och utplåna den religiösa mångfalden. Det finns inte längre några afrobrasilianska religiösa centrum i favelan. Just nu har jag bara en elev som praktiserar umbanda, alla andra har blivit evangeliker.

Hatas och hotas

På grund av sitt öppna ställningstagande mot regeringens politik har Yvonne Bezerra de Mello utsatts för trakasserier och till och med dödshot i sociala medier. Hon upplever att hatdiskursen intensifierats de senaste åren, särskilt efter Bolsonaros militärinspirerade kampanj. Men förföljelsen på grund av sitt arbete med utsatta barn är inget nytt för Bezerra de Mello. Den ökade tillgången till sociala medier i Brasilien, har lett till starkare ställningstaganden i politiska frågor och alltmer våldsamma kommentarer.

2014 behövde hon till och med lämna landet under några månader. Hon hade återigen uppmärksammats i nationella nyhetskanaler för att ha hjälpt en svart 15-åring som, anklagad för stöld, blev bunden vid en lyktstolpe på gatan och torterades av en grupp män. Hon kom till hans räddning, tillkallade polis och brandkår för att öppna cykellåset som höll fast pojken i halsen. Sedan följde hon med honom till polisstationen och anmälde angriparna.

Reaktionerna var tudelade, delvis hyllades hon för sin medkänsla, delvis kritiserades hon för att ”försvara kriminella barn”. Kritiken intensifierades inom några dagar och när hon började få alltför många dödshot i sociala medier blev hon rädd och bestämde sig för att lämna landet för ett tag.

– För första gången sedan kidnappningen var jag rädd för mitt liv. Kanske ännu mer rädd av vetskapen att de galna människor som hotade mig på sociala medierna nu kunde vara vem som helst som jag träffade på gatorna.

Vill förändra allt

För Yvonne Bezerra de Mello har hatdiskursen ytterligare intensifierats på grund av den polarisering i den senaste tidens politiska utveckling i Brasilien.

– Nu kallar de mig för kommunist på kommentarerna. Alla som inte stödjer regeringen anses nu vara kommunister, berättar hon, som själv betraktar sig som center-vänster.

Hennes inställning till regeringen har medfört att hon förlorat en del givares bidrag.

– Det finns en gräns som man inte få gå över, säger hon.

– Det brasilianska folket vill bidra med välgörenhet som får dem att må bra, men inte att sakerna förändras. Jag vill förändra allt, det är därför de inte accepterar mitt arbete.

Likväl hoppas Bezerra de Mello kunna expandera sin metod i Brasilien och utomlands. I april kommer hon att vara i Sverige för att hålla en till utbildning för svenska lärare som jobbar med barn traumatiserade av flyktingkrisen.

– För mig är inget omöjligt när det gäller utbildning. Bara skolan kan förändra världen. Men det kan bara göras om man har kärlek för mänskligheten.