”Det spelar egentligen ingen roll ifall SAS hade planerat detta händelseförlopp eller ej. Hoten som nu kommit in mot den anlitade reklamfirman är likväl verkliga”, skriver Mattias Irving och varnar för konsekvenserna när grundläggande demokratiska värderingar reduceras till säljargument på en marknad.
Det är mycket oroande att nu se storföretag som SAS gå i symbios med den rasistiska nätmobben. ”Wokea” reklamfilmer ger kredd och pr bland den demokratiska majoriteten i befolkningen, medan rassarna får mobilisera i sina egna grupper och fortsätta sprida sitt narrativ om alltings jävlighet. Alla vinner. Förutom debatten själv, som kvävs av att vi alla ska lägga några dagar på att prata om ytterligare en icke-fråga.
Men bara för att en enskild, symboliskt hårt laddad reklamfilm är en icke-fråga, betyder inte det att debatten som förs är oskyldig. Det spelar egentligen ingen roll ifall SAS hade planerat detta händelseförlopp eller ej. Hoten som nu kommit in mot den anlitade reklamfirman är likväl verkliga. De kommer från verkliga, radikaliserade individer som tar denna låtsasdebatt på blodigt allvar.
Nu har polisen förhöjt sin närvaro runt den danska reklamfirman. Det är svårt att inte associera till hoten mot Jyllandsposten för tio år sedan. Tankarna går också till de dussintals bränderna på flyktingboenden, på NMR:s bomber i Göteborg, SD-sympatisörers många avslöjade vapenförråd, ensamagerande men nätorganiserade massmördare i moskéer och synagogor runtom i världen, och de många sprängningar i Sverige som allt mer kommit att kopplas till de MC-gäng där vit makt-ideologin av tradition är stark.
Särskilt går tankarna till den omedelbara hotbild mot Norrköpings museum som uppkom när de påtalade den väldokumenterade nazismen inom SD. Alla dessa frågor aktiveras med förnyad styrka genom det presumtivt cyniska spelet från SAS reklamavdelning. När en fråga ligger precis under huden på samtiden så räcker det med mycket små retningar för att väcka en våldsam respons.
Ändå är det här inte den uppseglande debatt om yttrandefrihet som jag helst hade velat se i dag. Jag vill inte se oss demokrater tvingas in i samma ringhörna som SAS pr-avdelning. Yttrandefriheten är en fråga om grundläggande demokratiska värderingar, och får inte reduceras till ett säljargument på en marknad.
Från en kommunstyrelseordförande i Göteborg som angripit muslimska aktivisters medverkan i kulturverksamhet med ord som ”extremist”, till kommunpolitiker för SD som försöker styra bibliotekens utbud. Försök att bända juridiken till att tysta kritik eller rättfärdigade avslöjanden. Yttrandefriheten görs ömsom till slagträt, ömsom till piñatan. Men när den väl spricker så kan jag garantera att vi inte kommer att belönas med godis.
