Att mångfalden i svensk reklamfilm ökat är delvis en konsekvens av flyktingsituationen 2015, enligt en ny studie från Malmö universitet och Lunds universitet. Men icke-vita har ofta bakgrundsroller utan repliker.

– Första frågan är: ska vi ha representation av mångfald eller inte? Klart vi ska ha representation. Men nästa steg är, hur ska det representeras? Det kräver lite eftertanke, säger Sayaka Osanami Törngren, docent vid Malmö universitet och en av forskarna bakom studien, i ett pressmeddelande.

Studien analyserar 676 svenska reklamfilmer från 2008 till 2017, och publicerats i en vetenskaplig artikel i tidskriften Genealogy.

– Vi kan se i absoluta siffror att det blir mer mångfald. Men det blir inte mindre tokenism, det vill säga symboliska handlingar för att uppfylla vissa krav, för det. Å ena sidan ser vi i reklamen att det blir mer relationer mellan icke-vita och vita, och det är positivt på många sätt. Men vi ser också väldigt mycket representation som bara är där, säger medförfattaren Sofia Ulver, docent på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.

I en fördjupad, kvalitativ analys har Ulver och Osanami Törngren studerat hur skildringar av olika grupper av icke-vita skiljer sig åt. Till exempel interagerar personer med asiatiskt utseende, i de få förekommande fallen, sällan med den vita majoriteten, medan svarta personer gör detta till exempel genom att vara i parrelation med vita. Studien visar även att ”etniskt tvetydiga” personer är överrepresenterade i svensk reklam.

– Det är svårt att prata representation i Sverige då allt ska vara färgblint. Man ska inte peka finger på varifrån en person kommer, utan bara uppfatta reklamfilmen som präglad av mångfald, säger Sayaka Osanami Törngren.