Våldet mot kvinnor gjorde inget uppehåll under de massiva manifestationerna den 8 och 9 mars i Mexiko. 21 kvinnor mördades på två dagar, i linje med genomsnittsstatistiken för kvinnomord i landet. Kraven på upprättelse och stopp för våldet bemöttes med repression.
”Om det en dag är jag, ska ni veta att jag aldrig gav upp”, skrev Nadia Verónica i ett avskedsbrev till sina föräldrar. Brevet ingick i en kampanj hon höll på med, inom ramen för sin feministiska aktivism och sina studier, där hon iscensatte sitt eget försvinnande. I brevet beskriver Verónica hur de som blir kvar borde tala om och minnas de försvunna och mördade, som om det handlade om henne själv.
I gryningen den 8 mars var hon på väg hem från förberedelser inför internationella kvinnodagen. Hon talade då i telefonen med sin pojkvän, som hörde skott och sedan tystnad. Samtalet bröts, och Nadia Verónica blev en av dem som aldrig kom hem igen.
Under den massiva kvinnomanifestationen den 8 mars och kvinnostrejken den 9 mars i år dödades 21 kvinnor. Siffran stämmer väl med det dagliga genomsnittet om tio feminicidios, brottsrubriceringen för kvinnomord, som de officiella statistiken visar på.
Bland dem fanns alltså Nadia Verónica vars namn, tillsammans med många andras, ropades ut av demonstranterna i högljudda kraven på stopp för sexismen, diskrimineringen, kvinnomorden och det könsrelaterade våldet, samt upprättelse och rättvisa. Eftersom de förstått att protester inte räcker, kallades till kvinnostrejk den 9 mars, under hashtaggen #UnDiaSinNosotras (en dag utan kvinnor) och parollen ”El nueve ninguna se mueve” (den nionde rör ingen kvinna sig), för att öka medvetenheten om kvinnors grundläggande roll för att landet ska fungera.
Trots det akuta läget och allvarliga orsakerna bakom kvinnomanifestationerna bemötes demonstranter med våld, repression och kriminalisering. Dagarna innan demonstrationen och kvinnostrejken dokumenterade IM Defensoras, det mesoamerikanska nätverket för kvinnorättsförsvarare, en rad händelser och aggressioner riktade direkt mot journalister, aktivister och människorättsförsvarare i landets olika delstater:
”Vi är oroade över avsaknaden av skydd och säkerhet för våra medsystrar som kontrolleras i sina hem, smutskastas genom spridningen av namnlistor, hot om kriminalisering, fysiska attacker och till och med försök till mord.”
IM-Defensoras kräver nu, tillsammans med ytterligare 279 grupper och medlemmar i Mexikos nationella nätverk av kvinnorättsaktivister, att myndigheterna vidtar åtgärder så att repressionen mot feministers och kvinnorättsaktivister upphör, att anmälningar om kränkta rättigheter följs upp och ser till att det beskydd som staten utlovat också ges till de som utsätts för hatt och hot.
