Innan vi ska ses frågar Turkan Omari vilka sorts frågor som ska ställas och vad vi vill veta om henne. Hon har tidigare fått kritik för sitt projekt Women of Afghanistan efter att ha uttalat sig i media, och är lite orolig. Webbsidan med porträtt av afghanska kvinnor, som den i dag 25-åriga Turkan Omari fick idén till när hon pluggade statsvetenskap, har fått stor uppmärksamhet sedan starten i december 2018.

Målet med sidan är att intervjua 100 kvinnor för att dela deras berättelser. Ett incitament var mordet på Farkhunda Malikzada 2015, som hade blivit anklagad för att bränna Koranen och slogs ihjäl av en grupp män i Kabul, ett mord som filmades och spreds på sociala medier världen över.

– Det var hjärtekrossande, säger hon, när vi ses på ett fik i Stockholm.

– Att folk utan att se eller höra kastade sten på henne.

Var kommer det ifrån?

– Det kallas ghairat, den kontroll som männen ger sig rätten att ha över kvinnor i sina familjer. Hon ska inte prata, hon existerar inte. De tog inte hänsyn till vad som hade hänt, betraktade henne inte som en människa. Istället lyssnade de till mullan som anklagat henne. Farkhunda var mer utbildad än mullan, men då hon var kvinna spelade hennes åsikter ingen roll.

Ensidig bild

Rädsla för dåligt rykte är en stor del av den afghanska kulturen enligt Turkan, och har en lång tradition. Ryktet hör ihop med kvinnan, en mans stolthet ligger hos kvinnorna i hans familj.

– Och det har stoppat så många kvinnor från att ta för sig och sticka ut.

Som elvaåring kom Turkan Omari till Kiruna med sin familj efter att ha levt som flyktingar i Pakistan. I Afghanistan har hon bara varit en gång som barn och den bild hon har haft av landet kommer från hennes föräldrars berättelser, om ett progressivt land där hennes mamma läste till lärare på Kabuls universitet.

– Min bild av Afghanistan har varit ett land som var på väg att moderniseras. Mamma hade ett bra liv. Hon brukade ta musiklektioner, gå på bio med sina vänner. På den tiden kunde de ha korta kjolar och sminka sig. Sedan bröt krigen ut.

En berättelse handlade om hennes mammas väninna som gått med sina vänner till en glassbar. De pratade och skrattade när de åt sin glass, något som var förbjudet enligt talibanerna; en kvinnas röst skulle inte höras offentligt:

– En taliban kom och började piska dem, men de fortsatte bara att skratta. Jag frågade mamma om de inte blev rädda, men hon sa att de inte brydde sig. Hennes väninna hade sagt: ”Vi är 19 år gamla, varför ska vi sitta hemma på grund av de outbildade männen?”

Under sin uppväxt fick Turkan Omari dock mest information om Afghanistan genom svensk media. Hon läste Magda Gads artiklar, vilka hon gillade, men de skildrade mest våldet mot kvinnor. Och när hon började på Södertörns högskola reagerade flera studenter över att hon som afghan läste på högskolan.

Har du haft afghanska förebilder?

– Nej inga, förutom min mamma, innan jag startade sidan. När jag hade efterforskat hittade jag flera.

Det var frustrationen över de generaliseringar hon mötte som gjorde att hon ville starta webbsidan.

– Tanken var att ta upp och tackla negativa attityder gentemot kvinnor, både i det afghanska samhället och i det svenska. Ingen tar upp den andra sidan av afghanska kvinnors liv.

Synlighet och mod

När hon efterforskade kvinnor att intervjua hittade hon information som förvånade också henne själv; om kvinnor som var guvernörer, forskare, designers. Den första intervjun var med Tuba Hashemi, en åklagare specialiserad på mänskliga rättigheter som hade flytt till Sverige.

– Jag föll för hennes historia för att regeringen hade lanserat ett ledarskapsprogram där afghanska kvinnor skulle lyftas i de olika provinserna. Hon (Tuba) behövde prata med kvinnorna, men styrelsen bestod enbart av konservativa, skäggiga män. Hon kände sig så empowered då männen var rasande för att hon kom och berättade för dem vad ledarskap var. Samtidigt hade hon blivit ledsen för att vi befinner oss så långt tillbaka. De hon skulle utbilda vågade inte titta henne i ögonen.

En annan kvinna, Freshta Forough, har startat den första programmeringsutbildningen för kvinnor i Afghanistan, i den konfliktfyllda provinsen Helmand. Provinsen är mest känd för sina opiumodlingar, vilket skolan utmanar genom att ha skapat ett spel med syfte att förstöra odlingarna. Freshta Forough är med på foto, något som inte är självklart för alla.

– Många kvinnor vill inte synas i media på grund av rädslan för dåligt rykte. Men ju mer de syns i samhället desto mer vågar de.

Samhället spelar roll

Hittills har Turkan Omari intervjuat 19-20 kvinnor, och är övertygad om att hon kommer nå sitt mål trots utmaningarna. Hon pratar om rädslan många har att tappa kontakten med sin kultur, och att en anledning till att många afghaner i exil har konservativa värderingar kommer från en bristande tillit till samhället; från att ha vuxit upp i ett land där invånarna inte är garanterade skydd förutom från sin egen familj.

– I Afghanistan litar man inte på staten, sina grannar, andra människor, det är inte säkert.

Samtidigt finns det mycket positivt i den afghanska kulturen som hon vill lyfta fram, och hon är skeptisk till vissa delar av den svenska; bland annat det individuella tänkandet.

– En partner till exempel måste bli accepterad också av min familj. Om jag träffar en kille måste jag se om han kan bli min man, jag gifter ju mig med en hel familj.

Turkan Omari kom nyligen hem från en praktik på Sveriges ambassad och Asian development bank i Filippinerna, som hon valde då ambassaden arbetar med kvinnors rättigheter. Genom sitt projekt vill hon påvisa kvinnor som lever vanliga liv men ändå gör en skillnad i samhället:

– Min dröm är att göra en konkret skillnad i kvinnors liv.

Turkans Omaris föräldrar har alltid stöttat henne och deras tankesätt gav Turkan en anledning att kritisera den stereotypa bilden av afghanska kvinnor. Men hade hon varit samma person om de aldrig hade flytt till Sverige?

– Det är samhället som spelar roll för hur man är. I Pakistan eller Afghanistan hade jag inte vågat ta för mig så mycket som jag har gjort här.

Rätt formulerat

Projektet har fått många positiva reaktioner, men även negativa. Efter en intervju på dari med Sveriges radios persiska kanal, tolkade några män det som att hon ville modernisera afghanska kvinnor och få dem att lämna sin religion.

– Min pappa ringde efteråt och sa: ”Gumman, jag vet att du brinner för det här… men nu när du tagit en sådan karriärväg är det viktigt att du anpassar hur du formulerar dig och får ditt budskap hört. Tänk på att du är ung, kvinna, och inte uppvuxen i Afghanistan”.

De negativa kommentarerna på kanalens Facebooksida valde Turkan Omari att inte svara på, men hennes mamma kunde inte hålla sig. När en person kritiserade Omari för att vara outbildad och inte kunde formulera sig rätt på dari svarade mamman:

”Min tjej är uppvuxen i ett annat land, om intervjun hade varit på det språket så hade du insett hur välutbildad och väluppfostrad hon är. Du som inte har hållit i en penna i ditt liv – vad ska du säga om henne?”