”För många unga hbtq-personer som redan lever i isolering och tvingas dölja sin sexualitet och identitet blir läget än mer alarmerande under pandemin”, skriver Lisa Palm och Farida Al-Abani (Fi) som befarar att ytterligare ett viktigt projekt för unga hbtq-personer i Stockholm ska tvingas lägga ned.
Stockholm pride har sedan 1998 varit något för många av oss att se fram emot. En vecka då vi manifesterar gemensamt för de segrar vi vunnit – men också en vecka att samla kraft för det som behöver göras framåt. Ett tillfälle som de senaste åren har varit extra viktigt när hbtq-fientliga krafter flyttat fram sina positioner, såväl globalt som lokalt. Men i år är ingenting som vanligt, en pandemi har drabbat världen och över 500 pride-event har ställts in enligt European pride organisers association (EPOA).
Här i Sverige har aktiviteterna i 15 städer ställts in eller skjutits upp, från Boden i norr till Malmö i söder. Förvisso har mycket aktiviteter gjorts digitala, men det kan aldrig ersätta känslan av att gå med tusentals syskon längs publikkantade gator och torg.
Coronapandemin har påverkat alla, men det har blivit smärtsamt tydligt att den inte slår jämlikt. För många unga hbtq-personer som redan lever i isolering och tvingas dölja sin sexualitet och identitet blir läget än mer alarmerande under pandemin. Det handlar inte bara om ett missat tillfälle att fira och manifestera på gator och torg.
Psykisk ohälsa, arbetslöshet och risken för våld förstärks när effekterna av pandemin nu börjar synas och det slår hårdare mot de som redan lever i utsatthet. Runt om i världen passar auktoritära stater på att trycka tillbaka hbtq-personers rättigheter. En tredjedel av Polen har deklarerats ”hbtq-fri zon” och såväl myndigheter som andra institutioner världen över har riktat anklagelser mot hbtq-personer som ansvariga för att sprida viruset i högre utsträckning än andra grupper.
Här i Stockholm har vi gång på gång kritiserat den grönblå majoriteten för att inte ta frågan om hbtq-personers liv och hälsa på allvar. Tyvärr är ambitionsnivån låg. När Feministiskt initiativ satt med och styrde staden under förra mandatperioden fick hundratals chefer och tusentals medarbetare utbildning i frågor om diskriminering och en särskild hbtq-diplomering infördes. Det ledde även till nya mötesplatser för hbtq-personer och extra bidrag för att civilsamhället skulle kunna hålla sina verksamheter öppna. Satsningar som minskat kraftigt eller helt dragits in av det nuvarande styret.
I dagarna meddelades att region Stockholm inte ger fortsatt stöd till den filial Egalia startat upp i Skärholmen. Det aktualiserar frågan om staden kommer att stötta upp med de medel som saknas. Utifrån tidigare erfarenheter av den grönblå majoritetens prioriteringar är det tyvärr inte troligt, vilket innebär att ytterligare ett viktigt projekt för unga hbtq-personer kommer att läggas ned.
Läget är allvarligt, trots detta har satsningarna lyst med sin frånvaro i staden. Som konstaterat så kommer många områden att behöva stöttas upp, både akut men också långsiktigt. Det gäller såväl skola som fritidsverksamhet och socialtjänst. Vi behöver en långsiktig plan för hur arbetet med unga hbtq-personers livssituation och hälsa ska se ut. Det är på kommunal nivå som detta måste börja. I Stockholm har vi särskilt mycket att göra med ett styre som tyvärr bevisat att de prioriterar annat.
Efter sommarlovet väntar stora utmaningar för att möta upp de unga hbtq-personer vars tillvaro har blivit allt sämre. En pridevecka hade gett kraft framåt, men en inställd gör arbetet med att synliggöra situationen på andra sätt än mer akut!
