Sex fall av misshandel, försök till misshandel, brott mot knivlagen, våld mot tjänsteman och våldsamt motstånd står sju nazister åtalade för efter en flygbladsutdelning förra året. Rättegången inleds på tisdagen och väntas pågå tre dagar.
Det var 1 juni förra året som ett tiotal nazister från Nordiska motståndsrörelsen, NMR, genomförde en flygbladsutdelning i centrala Lund. Nazisterna uppträdde aggressivt och sparkade ned ett bokbord som Vänsterpartiet hade ställt upp vid Stortorget, samt tog en partiflagga och kastade på marken. Flera reagerade, och när nazisterna började röra sig från platsen följde några efter och ropade slagord i protest.
Motdemonstranterna blev sedan attackerade av nazisterna, vid Bantorget där de plötsligt vände om och gick till attack med sparkar och slag och använde sina fanor som tillhyggen. Förutom vittnesutsagor och dokumenterade skador bygger åtalet på såväl polisens som nazisternas egna film- och bildbevis. En del av bevismaterialet är också filmat av Victor Pressfeldt, frilansjournalist och doktorand i historia, som även han blev attackerad. Av de åtta målsägandena i misshandelsfallen är flera minderåriga. Av de sju nazisisterna är en snart fyllda 18 och övriga mellan 25 och 35. Flera har ledande roller i NMR:s regionala organisation för Skåne och Blekinge. Samtliga har vägrat kommentera eller nekar till brott.
En av de som attackerades är Mikael Karlsson, doktorand i genusvetenskap och medlem i Tillsammans för Lund. Han ser en koppling mellan växande rasism i samhället och den risk för ökat högerextremt våld som Säpo varnade för i höstas.
– När rasistiska och högerextrema krafter flyttar fram sina positioner kommer våld som ett brev på posten.
Vilka konsekvenser har våldet ni utsattes för fått?
– Många av oss fick rejält ont efter den nazistiska attacken 1 juni förra året. Men om jag får tala för egen del är de bestående konsekvenserna framförallt är psykiska. Jag har haft svårt att ens närma mig Bantorget, den plats i Lund där attacken skedde, det senaste året. Attacken är en påminnelse av vad de kan göra om det vill, vilken våldsam och farlig rörelse de är.
– När de attackerade oss var det tydligt att de riktade in sig särskilt på de av oss som bar pride- eller transflaggor. Det bekräftade NMR själva efteråt i sin propagandarapportering. Det är en smärtsam påminnelse om att det högerextrema våldet också är ett homo- och transfobiskt våld.
Hur ser du på betydelsen av motdemonstrationer när nazister öppet sprider propaganda?
– Det är inte bara en demokratisk rättighet att protestera mot rasism och högerextremism. Det är en demokratisk skyldighet att på de sätt man kan ta avstånd från rasism och högerextremism. Demokratins immunförsvar utgörs av alla oss trasiga och knasiga som vågar protestera. Den dag vi slutar säga ifrån har den högerextrema rörelsen vunnit.
Vad förväntar du dig av rättegången?
– Den 700 sidor långa förundersökningen är mycket tydlig: det här var en attack från den nazistiska organisationen NMR. Attacken och våldet filmades från flera vinklar. Varje slag och spark finns dokumenterad. Inte minst har NMR:s egna filmer använts som underlag i förundersökningen. Det kan tyckas märkligt att NMR själva filmar när de misshandlar människor, men det är något vi sett återkomma allt oftare på senaste tiden. Möjligheten att kunna använda filmer för att förnedra brottsoffren och vinna propagandasegrar efteråt väger tyngre för NMR än risken för att filmerna används som bevismaterial mot dem.
– Jag skulle bli mycket förvånad om inte alla åtalade döms. Jag hoppas att fällande dom kan vara en liten del av att försvaga NMR:s organisation och göra det tydligt vilket hot den högerextrema rörelsen är.
Samtidigt betonar Mikael Karlsson att den antirasistiska kampen omfattar så mycket mer än att använda lagen för att ställa våldsverkare till svars. Att nazistattacken i Lund inte var en isolerad händelse utförd av en liten extremistgrupp utan del av en samhällsutveckling:
– Ska vi antirasister kunna vända den utvecklingen måste vi bedriva en bred kamp där det är lika självklart att vi protesterar mot rasism när den kommer från ministrar som misstänkliggör ensamkommande ungdomar och driver igenom en politik med utvisningar till krigsdrabbade länder som att vi protesterar när rasister har torgmöten eller när vardagsrasismen visar sig i kön i mataffären eller på jobbet. Allt det där hänger liksom ihop.
– Den viktigaste insatsen gör vi i vår vardag där vi bor. Det handlar om att vi tar hand om varandra, bildar kedja och backar varandra. Fixar kulturevent och mötesplatser. Fixar en sovplats åt hon som inte har nån, passar ungarna en timme extra åt grannen som har fyra timanställningar staplade på varandra för att få pengar till hyran. Det handlar om att vi ställer krav på en politik för jämlikhet. Sprider hopp istället för splittring och hat. Så stärker vi demokratins immunförsvar. Den kampen ser jag fram emot att fortsätta vara en liten del av efter att den här rättegången är över.
