Feministiskt perspektiv fick en mejlintervju med Olga Persson, som nu tagit över som ordförande efter Zandra Kanakaris.

I ett uttalande talar du om en ny era, kan du utveckla?

”Självklart blir det en ny era när Unizon får en ny ordförande och nya styrelseledamöter! Det är dessutom första gången i Unizons 24-åriga historia som vi får en ordförande som arbetar heltid i verksamheten och som har mer tid att arbeta strategiskt. Det är en välbehövlig förstärkning av ledningen i förbundet när vi växt så mycket. Unizons roll är, precis som det står i det första pressmeddelandet från 1996, ’att sansat och sakligt’ framföra våra politiska krav som bygger på jourernas verklighet. Våra stadgar reglerar att vi alltid ska analysera samhället ur ett kvinnoperspektiv och ett barnperspektiv och arbeta för jämställdhet inom livets alla områden. Det ska bli otroligt spännande att utveckla styrelsearbetet och involvera medlemmarna i strategiskt utvecklingsarbete.”

”Vi ska fortsätta med att utmana oss själva och andra, vara professionella och pragmatiska. Vi ska bygga nya samarbeten och hela tiden lära oss nya saker. När du har en stark värdegrund som Unizon har så måste du också ha strategier, arbetssätt och metoder för att föra ut ditt budskap och skapa verklig förändring. Det räcker inte i dagens samhälle att enbart ha en analys av problemet, du måste dessutom kunna samarbeta med andra och få människor nyfikna. Det är verkligen en kompetens i sig när du arbetar med svåra saker, att behålla glädjen och öppenheten mot omvärlden. Det arbetar vi mycket med i Unizon och det kommer jag att fortsätta med som ordförande. Att vara med i en solidarisk kvinnorörelse förpliktigar förstås och vi har genom att gå samman förbundit oss att hjälpa varandra och stå vid varandras sida när det är tufft och när vi möter motstånd. Att ha konkreta förslag på förbättringar och inte enbart påtala problem ser jag som helt avgörande för att uppnå något över huvud taget och det ska genomsyra hela Unizons arbete.”

Regeringen ser behov att nå våldsutsatta på nya sätt i och med coronakrisen, och det ökade våld som rapporterats från många länder i spåren av åtgärder mot sittspridning. Unizon trycker bland annat på behovet av samarbete med kommunerna. Hur ser samarbetet ut i dag och vilka nya vägar att erbjuda stöd kan bli aktuella på kort och lång sikt?

”De flesta av Unizons jourer har goda samarbeten med sina kommuner. Det är resultatet av hårt arbete och god vilja. Och det betyder inte att det inte är konflikter, att ha goda samarbeten innebär också att en ärlig dialog är möjlig. Vi ser samarbeten med andra som avgörande för att kvinnor och barn ska få stöd och skydd som de har rätt till. I början av coronakrisen så uppmanade vi alla medlemsjourer att ta kontakt med sina kommuner för att definiera kvinnor och barn som riskgrupper under pandemin, och det gav resultat. Efter de första veckornas paralysering då vi såg en oroväckande trend att samhället stängde ner och gick hem, så öppnades det sakta upp för dialog. Effekterna av krisen kommer vara mycket djupgående och att gemensamt planera för stöd till kvinnor och barn lokalt kommer att vara nödvändigt över hela Sverige. Då måste jourerna få vara med i en sådan planering och resurssättas för arbetet, kunskapen och erfarenheten.”

Piteå provar kodordet mask-19 med inspiration från Frankrike, något även Alla kvinnors hus förespråkar. Vad tror du om den metoden?

”Vi har inte diskuterat det, men vi utesluter inga goda idéer. Det viktigaste är att kvinnor och barn som berättar om mäns våld får stöd och hjälp och att de blir trodda och att förövarna hålls ansvariga för våldet. Allt som kan leda fram till det är bra.”

Unizon har sett en fortsatt ökning av stödkontakter medan exempelvis Kvinnofridslinjen och Roks vittnar om en oroväckande tystnad. Vad står det för?

”Situationen ser ju väldigt olika ut runt om i Sverige, både när det gäller smittspridning, anmälningar till polisen, orosanmälningar till socialtjänsten med mera. Hos våra medlemsjourer ser det också olika ut. Det kommer ta lång tid att analysera detta, och vi har ju väldigt mycket arbete kvar att göra när de ekonomiska konsekvenserna blir synliga på riktigt med arbetslöshet, psykisk ohälsa, oro för framtiden med mera. Unizon var väldigt tidigt ute i media och hade kontinuerlig kontakt med regering, riksdagsledamöter och lokalpolitiker, polisen, SKR med flera, om att kvinnor och barn måste skyddas när samhällets smittskyddsinsatser innebär isolering och karantän och att fler parametrar måste få spela roll när beslut om smittskyddsinsatser fattas. Vi ställde om verksamheter från första dagen, öppnade fler chattar, gjorde kampanjer i sociala medier, informerade om öppettider och arbetade och arbetar fortfarande dag och natt för att upprätthålla befintlig verksamhet. Det var mycket otäckt under krisens första dagar när vi fick rapporter om att möten ställdes in, rättegångar ställdes in, och hela samhället fick information om att inget skulle vara som vanligt. Vad skulle det betyda för oss? Vi bestämde oss genast för att vi är samhällsbärande organisationer och att vi ska arbeta, visa att vi har öppet, och att vi gör allt vi kan för att anpassa stödet för en pandemisituation.”

Vad blir de stora utmaningarna framöver?

”Jourrörelsen står inför sin största utmaning någonsin. När konkurrensutsättning genom upphandling gör att privata aktörer kommer in på kvinnofridsområdet så gör det att vi måste vässa oss och förklara vår särart igen och på nya sätt. Det gäller jourernas boenden, det öppna stödet som samtals- och chatstöd och utbildningsinsatser. Vi ser mycket fler konsulter och företag i dag. Vi behöver då förklara att vi arbetar utifrån olika utgångspunkter, jourerna är politiska organisationer som vill förändra samhället och öppna världen för kvinnor och barn och inte enbart gömma undan dem i privata boenden där det inte finns röstbärare. Vi arbetar utan vinstintresse och ser människan som en helhet. Vi finns kvar över tid. Vi är experter på att bemöta kvinnor som söker stöd och hjälp på ett värdigt sätt som de känner igen sig i och samtidigt se de stora politiska mönstren. Jag ser också ett språk som osynliggör mäns och killars våld, särskilt i kommunernas arbete. Ofta under parollen att alla ska inkluderas och att det är exkluderande att prata om kvinnor och flickors rätt att inte utsättas för våld. Det är oroväckande och den backlashen ser vi från FN och ner till lokalsamhället. Vi ser en långtgående trend där jämställdhet mellan kvinnor och män har omskrivits till jämlikhet, och där normkritik och inkludering är en ursäkt för att ta bort kvinnor och flickor ur styrdokument och resurssättning. Internationellt är den diskussionen livlig men i Sverige har det varit förvånansvärt tyst från media om detta. Hur blev det nationella jämställdhetspolitiska målet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra könsneutralt när det ska göras lokalpolitik? Vilka aktörer ligger bakom den bakvända utvecklingen som vi vet är farlig för kvinnor och flickor? Det kommer vi sätta ljuset på.”

Under de senaste månaderna har flera jourer, varav två så kallade spjutspetsjourer, lämnat Unizon. Tre av jourerna som lämnat är transjourer, som menar att Unizons ställningstagande gällande transpersoners inkludering inte är förenligt med den verksamhet de bedriver. Olga Persson kommer att svara på frågor kring det till en kommande artikel i Feministiskt perspektiv. På generalsekreterarposten efterträds hon av Rebecka Andersson, tidigare verksamhetsutvecklare i Unizon.

Har du några råd till din efterträdare?

– Att leda en stor, dynamisk, värderingsstyrd organisation vars medlemsorganisationer arbetar med liv och död kräver att du är tydlig, stark, lyhörd, och målinriktad. Parallellt med tydligheten måste du ha ett gott humör, mycket humor och lätt för att bygga relationer. Det vet jag att min efterträdare har. Hon kommer få arbeta hårt men det är det bästa arbete du kan ha! Och hon har modiga medlemsorganisationer, ett superkompetent kansli och en taggad styrelse att arbeta tillsammans med.